Vi blev inbjudna att gå en kurs på barnhabiliteringen som så smakfullt hette "Introduktionskurs i CP, del 1".
Kunde lika gärna ha hetat " Hur man drar undan mattan för föräldrar som nyss fått en diagnos på sitt barn, men som ändå har lite hopp kvar att livet ska bli ganska normalt, tills de går vår bra kurs."
Jaha, CP innebär inte BARA ett rörelsehinder, det innebär ALLTID ett rörelsehinder med ett eller flera tilläggshandikapp. Eller man får inte säga tilläggshandikapp eftersom de inte är tillägg, de ingår redan i den sk. paraplydiagnosen CP. Så ni med barn med spastisk diplegi ( Noel) ni kan med säkerhet förvänta er: förståndshandikapp, perceptionssvårigheter, kommunikationssvårigheter (eller förresten, det är väldigt ovanligt att barn med diplegi över huvud taget lär sig prata), rörelsehinder av den svåra typen som nästan alltid innebär att de måste ha rullstol, problem med maten, ja vad har vi nu glömt... nä men om ni kommer på något som är normalt så kan ni nog räkna bort det oxå eftersom ert barn i princip inte kommer att utvecklas normalt på någon punkt.
Tack och godnatt.
Vilken ljus framtid.
För Noel alltså.
Han kommer ju inte att kunna göra någonting utan vår eller någon annan vuxens hjälp. Stackars lilla barn. Som måste stå ut med oss föräldrar mer och längre än vad friska barn behöver. Jag vill minnas att det fanns perioder i min barn- och ungdom när jag verkligen föraktade min mamma och inte kunde andas samma luft som hon. Men då kunde jag bara gå iväg.
Detta kommer vara lite svårare för Noel.
Men trots all negativ information om vår lilles framtid är vi ändå väldigt förväntansfulla.
Noel kommer nämligen trotsa alla CP- lagar och förväntningar och bli alldeles perfekt ändå. Eller, perfekt har han ju varit sedan han föddes, men med lite jävlar anamma samt totala curlingföräldrar kommer han att komma hur långt som helst. Med eller utan rullstol.
Kunde lika gärna ha hetat " Hur man drar undan mattan för föräldrar som nyss fått en diagnos på sitt barn, men som ändå har lite hopp kvar att livet ska bli ganska normalt, tills de går vår bra kurs."
Jaha, CP innebär inte BARA ett rörelsehinder, det innebär ALLTID ett rörelsehinder med ett eller flera tilläggshandikapp. Eller man får inte säga tilläggshandikapp eftersom de inte är tillägg, de ingår redan i den sk. paraplydiagnosen CP. Så ni med barn med spastisk diplegi ( Noel) ni kan med säkerhet förvänta er: förståndshandikapp, perceptionssvårigheter, kommunikationssvårigheter (eller förresten, det är väldigt ovanligt att barn med diplegi över huvud taget lär sig prata), rörelsehinder av den svåra typen som nästan alltid innebär att de måste ha rullstol, problem med maten, ja vad har vi nu glömt... nä men om ni kommer på något som är normalt så kan ni nog räkna bort det oxå eftersom ert barn i princip inte kommer att utvecklas normalt på någon punkt.
Tack och godnatt.
Vilken ljus framtid.
För Noel alltså.
Han kommer ju inte att kunna göra någonting utan vår eller någon annan vuxens hjälp. Stackars lilla barn. Som måste stå ut med oss föräldrar mer och längre än vad friska barn behöver. Jag vill minnas att det fanns perioder i min barn- och ungdom när jag verkligen föraktade min mamma och inte kunde andas samma luft som hon. Men då kunde jag bara gå iväg.
Detta kommer vara lite svårare för Noel.
Men trots all negativ information om vår lilles framtid är vi ändå väldigt förväntansfulla.
Noel kommer nämligen trotsa alla CP- lagar och förväntningar och bli alldeles perfekt ändå. Eller, perfekt har han ju varit sedan han föddes, men med lite jävlar anamma samt totala curlingföräldrar kommer han att komma hur långt som helst. Med eller utan rullstol.
1 kommentar:
Nu har jag läst blogg från fel håll och kan inse att du haft rätt.
Han pratar och han kryper.
Ingen rullstol här inte.
Kanon ju.. för Noel.
Mycket söt liten grabb vill jag lova :)
Skicka en kommentar