Dag 2 som gravid. Tar en bild på min mage. Och en på Magnus mage. För att se vems som växer mest.
Dag 3 har jag redan 20 flicknamn och 20 pojknamn till vår bebis. Jag har dessutom läst "Från A till bebis" från pärm till pärm så nu är jag redo för att bli mamma.
Dag 4 som gravid. Hungrig som en varg. "Magnus titta, MAGEN syns! Den växer så det knakar." Nu är det inte långt kvar. NU måste vi göra om kontoret till bebisrum för snart kommer h*n.
Magnus suckar. "Din mage ser precis ut som vanligt".
Men det skulle han ju tycka i vecka 40 med eftersom han aldrig lägger märke till om jag klippt mig, bytt hårfärg eller köpt ny bil.
Hans starka sida är inte att märka förändringar.
I vecka 12 är det äntligen dags för inskrivning på MVC. För mig har det varit som två år.
"Invägningen" var ju inte direkt en positiv upplevelse. 4 kg har jag gått upp. I ansiktet. För magen går snarare inåt.
Två dagar senare åker jag till Bangkok med mina bröder. De röker och dricker öl i princip dygnet runt. Jag stänger in mig på hotellrummet och läser "Från A till bebis" igen och igen och igen. Varvar med Amelia "vänta barn", fyller noggrant i graviditetskalendern. Även om jag inte direkt har något att fylla i. Inga cravings, inget illamående, ingen mage. Men armarna växer. Och ansiktet ytterligare.
Tre veckor senare ska vi åka hem. Jag funderar på om jag ska försöka få en plats vid nödutgången och toaletten eftersom jag är GRAVID och måste ha lite större plats för magen. Men jag lyckas inte lura incheckningsdamen, jag har nämligen ingen mage. Vart fan har den tagit vägen? Hur får min bebis egentligen plats därinne, under det platta yttre?
Väl hemma ska jag till MVC för att lämna urinprov och passar på att väga mig igen. 6 kg! Flebb. Jag som har köpt ett Belly-Belt för att få plats i jeansen med min fylliga bebismage. Jeansen kommer inte över rumpan, men jag lovar att magen lätt hade fått plats.
Dag 3 har jag redan 20 flicknamn och 20 pojknamn till vår bebis. Jag har dessutom läst "Från A till bebis" från pärm till pärm så nu är jag redo för att bli mamma.
Dag 4 som gravid. Hungrig som en varg. "Magnus titta, MAGEN syns! Den växer så det knakar." Nu är det inte långt kvar. NU måste vi göra om kontoret till bebisrum för snart kommer h*n.
Magnus suckar. "Din mage ser precis ut som vanligt".
Men det skulle han ju tycka i vecka 40 med eftersom han aldrig lägger märke till om jag klippt mig, bytt hårfärg eller köpt ny bil.
Hans starka sida är inte att märka förändringar.
I vecka 12 är det äntligen dags för inskrivning på MVC. För mig har det varit som två år.
"Invägningen" var ju inte direkt en positiv upplevelse. 4 kg har jag gått upp. I ansiktet. För magen går snarare inåt.
Två dagar senare åker jag till Bangkok med mina bröder. De röker och dricker öl i princip dygnet runt. Jag stänger in mig på hotellrummet och läser "Från A till bebis" igen och igen och igen. Varvar med Amelia "vänta barn", fyller noggrant i graviditetskalendern. Även om jag inte direkt har något att fylla i. Inga cravings, inget illamående, ingen mage. Men armarna växer. Och ansiktet ytterligare.
Tre veckor senare ska vi åka hem. Jag funderar på om jag ska försöka få en plats vid nödutgången och toaletten eftersom jag är GRAVID och måste ha lite större plats för magen. Men jag lyckas inte lura incheckningsdamen, jag har nämligen ingen mage. Vart fan har den tagit vägen? Hur får min bebis egentligen plats därinne, under det platta yttre?
Väl hemma ska jag till MVC för att lämna urinprov och passar på att väga mig igen. 6 kg! Flebb. Jag som har köpt ett Belly-Belt för att få plats i jeansen med min fylliga bebismage. Jeansen kommer inte över rumpan, men jag lovar att magen lätt hade fått plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar