Det kvinnliga dåliga samvetet

Jag har, i princip, inte gjort något på egen hand sedan Noel föddes. Antingen har jag med mig honom, eller så hittar vi på något hela familjen, när Magnus är ledig. En gång i somras åkte jag till mina gamla hemtrakter, umgicks med mitt gamla kompisgäng, blev skitfull och spydde tre gånger. Vaknade på min kompis soffa av den absolut värsta värk jag någonsin varit med om, i mina bebisvana bröst. Inte hade väl jag i fyllan och villan kommit ihåg att pumpa. Och inte hittade jag pumpen där på morgonen heller. Så jag försökte handmjölka efter bästa förmåga, vilket var en ren och skär smärtupplevelse det också. Jaja, nog om det.
Som sagt, inget har jag gjort på egen hand förutom ovan nämnda katastrof till fjortisbeteende.
Så för ett par veckor sedan stövlade jag iväg, med Noel med såklart, till Friskis och Svettis och införskaffade ett gymkort. Inte för att jag tycker att det är speciellt kul att träna. Inte för att jag känner att jag absolut måste komma i form till beach 2008. Utan för att jag ska komma iväg ett par kvällar i veckan själv.
" Vad bra", sa Magnus, " där har dom barnpassning ett par dagar i veckan".
Över min döda kropp att jag måste släpa med mitt barn till gymmet också. Någon måtta får det vara.

Så de senaste veckorna har jag hängt med de andra tanterna på gymmet. Med konstant dåligt samvete. För att Magnus måste passa Noel flera kvällar i rad. Det är knappt jag vågar berätta att jag bokat in tre jympapass nästa vecka. Varför?
Magnus repar med sitt band 5-6 timmar minst en gång i veckan. Magnus går på fester utan oss. Magnus går till jobbet varje dag. Inte har han dåligt samvete för att jag måste passa Noel under tiden.
Magnus har heller aldrig ens tenderat att försöka hålla mig hemma, tvärtom, han tvingar ut mig och låser dörren.
Ändå har jag dåligt samvete.
Oh kvinna, stå vid din spis, med din son hängandes i benet var dag annars är du en dålig mamma.
Snacka om 1800-talsmentalitet.
Och jag som trodde jag var en kvinna av idag. En modern sådan...
Skärpning!