I lördags vaknade vi upp till dagen vi aldrig trodde skulle komma. Efter ett långt år fyllt av oväntade händelser, ovälkomna besked, välkomna besked, många tårar, många skratt och framför allt mycket kärlek, var det helt plötsligt Noels första FÖDELSEDAG.
Hur gick det till?
Jag minns det fortfarande som igår, när jag låg och kved fram honom på förlossningsbordet. Det var ju igår! Inte kan det väl vara ett helt år sedan? Vad har jag gjort det här året? Jag minns som sagt förlossningen, men resten av året då? Det är som en grå, substanslös sörja. Beror det på alla sömnlösa nätter? På för många långt ifrån luktlösa bajsblöjor? På för många barnvagnspromenader i det fantastiska sverigevädret? Eller är det helt enkelt så att det är så här att vara trettio plus? Att alla framtida år kommer susa förbi med vindens hastighet utan att man reflekterar över dem?
För hur jag än tänker och tänker, kommer jag inte ihåg vad jag gjorde hela förra året heller. Eller året innan.
Så mitt nyårslöfte och ett löfte till Noel, blir att hädanefter njuta av den korta tid vi har ihop och ta vara på dessa stunder som gör livet värt att leva. Alltså samtliga stunder med honom. Och lyckas jag även klämma in Magnus i dessa stunder, ja då är lyckan fullkomlig!
Hur gick det till?
Jag minns det fortfarande som igår, när jag låg och kved fram honom på förlossningsbordet. Det var ju igår! Inte kan det väl vara ett helt år sedan? Vad har jag gjort det här året? Jag minns som sagt förlossningen, men resten av året då? Det är som en grå, substanslös sörja. Beror det på alla sömnlösa nätter? På för många långt ifrån luktlösa bajsblöjor? På för många barnvagnspromenader i det fantastiska sverigevädret? Eller är det helt enkelt så att det är så här att vara trettio plus? Att alla framtida år kommer susa förbi med vindens hastighet utan att man reflekterar över dem?
För hur jag än tänker och tänker, kommer jag inte ihåg vad jag gjorde hela förra året heller. Eller året innan.
Så mitt nyårslöfte och ett löfte till Noel, blir att hädanefter njuta av den korta tid vi har ihop och ta vara på dessa stunder som gör livet värt att leva. Alltså samtliga stunder med honom. Och lyckas jag även klämma in Magnus i dessa stunder, ja då är lyckan fullkomlig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar