Jag fick i alla fall en tid på specialistMVC måndagen den 15 januari. Vintern lyste med sin frånvaro, det var snarare vårvärme i luften när jag tog min mage och mina sammandragningar på en promenad till sjukhuset. Jag stannade var 20:e meter för att parera sammandragningarna, men det var ju helt normalt så jag knallade glatt på däremellan. Väl uppe på sjukhuset snubblade jag över ett par gamla arbetskamrater. Jag försäkrade dyrt och heligt att jag inte var där för att föda barn, herregud, det är ju 12 veckor kvar. Men återkom i början av april så ska ni få se världens sötaste bebis!
Inne på avdelningen fick jag åter visa upp hela härligheten för en okänd människa, dock en kvinna denna gång.
Efter undersökningen frågade hon om anledningen till att jag var där.
Jag berättade om sammandragningarna och att det säkert inte var något allvarligt, men jag kanske kunde få en halvtidssjukskrivning under någon vecka för att se om sammandragningarna försvann. " Jag vill ju inte bli helt sjukskriven pga lite sammandragningar, graviditet är ju ingen sjukdom" sa jag lite äppelkäckt.
" Jag skulle begå tjänstefel om jag inte sjukskrev dig" sa läkaren. "Du är nämligen öppen 3 cm med buktande fosterhinnor. Du går ingenstans utan vi sätter dig i en rullstol så kommer du att få ett rum på förlossningen där vi kommer att ge dig ett värkstillande dropp under dagen och natten för att stoppa din pågående förlossning"
"Men jag har ju hund" sa jag.
Det var min första tanke. Vem skulle gå ut med hunden under dagen och natten? Magnus vågade inte, hunden är rätt stor och Magnus hundrädd.
Efter många om och men, hundomplacering, värkstillande dropp som inte hade någon verkan, kortisoninjektioner i låret för bebisens lungmognad, många timmars TV- tittande och sömnlösa nätter föddes NOEL fredagen den 19 januari, kl 08:01 i vecka 29+1.
1500 g och 39 cm lång.
Normalt, my ass
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar