I vecka 20 kommmer magen samtidigt som en urinvägsinfektion. Urinvägsinfektionen behandlas och jag putar stolt med lillmagen. Köper mammajeans som knappt rymmer min växande rumpa men med god marginal får plats med min stolthet. Folk på jobbet kommenterar att jag verkar ha gått upp i vikt. Tro det. Jag äter nämligen jämt. Och allt. Ingen känslighet för lukter och smaker här inte.
Bebisen sparkar glatt inne i magen och jag börjar få sammandragningar. En, två, tio om dagen.
"Det är helt normalt" säger min barnmorska. "Om de inte gör ont alltså". Får ändå en tid hos en specialistgynekolog för att se om det skulle kunna var en komplicerad urinvägsinfektion som är boven.
Han klämmer och känner lite i mitt underliv. Inte helt behagligt med en manlig gynekolog men man får väl hålla tyst och hålla till godo, tänker jag. Han tar även ett strykprov på något.
Två dagar senare och säkert 50 sammandragningar får jag träffa honom igen. Han sätter sig mitt emot mig, jättenära, tar min hand och säger " Sofia jag måste fråga dig en känslig fråga. Brukar ni ha samlag i fel hål?" Jag höll på att trilla av stolen.
Det visade sig att jag hade enterokocker i "rätt" hål. Som vanligtvis befinner sig i fel hål. Därav den självklara slutsatsen att jag och Magnus kör the kinky way.
Jaja, det finns behandling för sånt med ( enterokocker alltså) och ännu en antibiotikakur senare har sammandragningarna inte minskat. Snarare tvärtom. Och en morgon i graviditetsvecka 27 går slemproppen. Men det fattade ju inte jag. Jag trodde väl att det var en försenad reaktion på antibiotikan eller nåt. Därefter började sammandragningarna bli obehagliga.
Det är helt normalt sa min barnmorska
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar