måndag 17 mars 2008

I pumparnas värld

Att få ett prematurt barn innebär många och konstiga saker. Man får t.ex ett väldigt intimt förhållande med en pump. Bröstpump alltså. Varannan timme ska det pumpas. Dygnet runt helst. I ur och skur. Sitter man där i båset med en plasttratt runt bröstet, som suger och drar. Båset är kallt, det ligger ett par tidningar på ett bord samt en hel del information om amningens fördelar och om amningshjälpen. Där står det att man helst ska pumpa båda brösten samtidigt för att få maximalt med mjölk. Vad gör då tidningarna där inne? Hur många händer har de andra stackars prematurmammorna? Hur mycket jag än vill kan jag inte hålla trattarna fast på båda brösten och samtidigt bläddra i en tidning. Omöjligt.
Och inte kommer det mer mjölk trots att jag dubbelpumpar. Stolt kommer jag ut till kylen med mina stackars 20 ml mjölk. För att varje gång nedslås av de andra mammornas mängder av mjölk som står där. Flera liter(överdrift kanske, men det är betydligt mer än det jag klämt ut) har de sugit ur sina tuttar bara under ett dygn.
Tänker att det blir väl mer vad det lider. Men likt förbannat får jag aldrig ur mer än 20 ml per gång. Det måste vara tristessen som inverkar på resultatet. Det finns nämligen inget tråkigare än att sitta och pumpa. Och när man väl är klar, ja då är det bara 1,5 timme kvar till nästa gång. Tyvärr Magnus, du får äta lunch själv. Måste pumpa. Tyvärr, kan inte titta på hela I en annan del av Köping. Måste pumpa. Hej, vad kul att ni kunde komma och hälsa på. Tyvärr måste jag gå och pumpa nu.
Jag såg mer av pumpen under vår tid på neonatalen, än av Magnus
Att man inte får ett psykiskt sammanbrott är ett under. Det är märkligt vad en nybliven mamma faktiskt klarar av utan att egentligen reflektera över det.
Men det är klart, man hinner ju inte reflektera över saker, måste ju pumpa.

Inga kommentarer: