måndag 17 mars 2008

Förskoleträsket

Jag gick själv hos dagmamma som barn och kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig att mitt barn skulle ha någon annan form av "dagis" än just dagmamma. Jag har alltid varit stor förskolemotståndare. Ni vet; många barn, knapp personal, löss, kroniska förkylningar. Aldrig i livet. Inte att mitt lilla hjärtegryn ska utsättas för denna form av barnplågeri.
Magnus å sin sida ÄLSKADE sin förskoletid och är stor förskoleförespråkare.
Dispyt.
Motvilligt gick jag ändå och tittade på en förskola som vi fått rekommenderad av kommunen, just för Noels funktionhinders skull.
Så nu står jag med mössan i handen och skäms.
Vilken fantastisk plats! Underbar personal, lyckliga friska lössfria barn, fantastisk pedagogik och supermat.
Jag inser ju nu att jag missade mycket i min sociala utveckling genom att gå hos dagmamma tillsammans med 5 andra barn. Pedagogik var det ingen som ens pratade om. Jag var där, åt lite, lekte lite fast mest med mig själv, sov lite och sen gick jag hem. En förvaringsplats tills mamma kom och hämtade mig.
Noel ska få umgås med MÅNGA andra barn, sjunga sånger i grupp, leka järnet, och skulle han nu få löss och kroniska förkylningar är det nog bara bra för immunförsvaret.
Så nu, efter att ha botaniserat i förskoledjungeln står jag bara inför en svårighet: vilken förskola ska jag välja?
Skrivet av en omvänd förskolepositivist

Inga kommentarer: