Det är först nu jag på allvar förstår vikten av att vårda mitt språk. Jag är rätt duktig på att svära. Inte för att jag har dåligt ordförråd eller kommer till korta verbalt. Jag gillar helt enkelt att förstärka det jag säger med en liten svordom. En dålig vana jag har. Som "fan, vilken bra dag det har varit idag" eller "fan, det här var jävligt gott" eller "helvete, vad dåligt jag har sovit i natt".
Det blir en jargong liksom. Magnus är likadan. Nu måste vi sluta, ögonaböj.
På dagis:
- Noel, ska vi ta på mössan också?
- Nej, vi skiter i det.
Bra sagt av en 2,5- åring.
Vi skiter i det. Alla fröknar hörde.
Magnus, vi måste skärpa oss nu.
4 kommentarer:
Tror min lillebror var nånstans mellan två och tre när jag och min kompis lärde honom svära och sparka karatesparkar samtidigt...
Hej!
Som svar på ditt inlägg om avslag på vårdnadsbidraget.. Herregud, jag måste ha en polare som kan snacka för sig! Hennes barn har autism, går heltid på dagis, och ungefär 1 tim i veckan går dom på nån behandling. Hon har FULLT vårdnadsbidrag!! När jag läser om dig så tycker jag det verkar jäkligt orättvist! Ni gjorde verkligen skäl för höjt tycker jag =( Tråkigt att försäkringskassan är så känslolösa. Mvh
Hjon: Hur har det gått för din lillebror? Behöver jag oroa mig? Det känns lite märkligt bara att Noel lär sig svära INNAN han kan prata rent liksom...
Jag: ja det verkar lite godtyckligt vem som får pengar. Och jag som tyckte att handläggaren var på min sida, supertrevlig och hjälpsam. Men icke.
Han är sambo och har en liten bäbis och tjänar nog mer än jag trots att han är åtta år yngre. Sen vet jag inte om "skita i" är en svordom, tror inte några skriftlärda skulle tycka det lät så illa?
Skicka en kommentar