fredag 27 november 2009

Om framtiden

Jag är med i en maillista för föräldrar till CP- skadade barn. Den är verkligen helt fantastisk, det finns så mycket kompetens, erfarenhet och KÄMPANDE föräldrar därute. Alltså, maillistan fungerar så att man skriver t.ex en fråga rörande sitt barn och skickar iväg. Då kommer den frågan att vidarebefordras till alla som är med på maillistan och alla har möjlighet att svara. Detta gör att man kan få 20 svar, beroende på allas olika erfarenheter.
Ni fattar.
Så även om jag inte frågar så mycket, så får jag väldigt mycket input ändå. Om hur det är. Hur folk har det. Hur det kommer att bli.
Därför är jag tämligen övertygad om att Noel kommer att bli rullstolsburen.
Inte bara för att andra barn på listan med Noels diagnos är det, men också för att jag ser att han har svårt med kroppen. Vänsterbenet är motsträvigt. Balansen har tagit semester. Kanske föralltid, men förhoppningsvis bara på obestämd tid.
Men vår kille kämpar på. Han är stark som en oxe.
Jaja.
För ganska länge sedan så jag till Magnus att jag var helt övertygad om att Noel kommer att bli rullstolsburen. Kanske inte inomhus och inte på korta sträckor, men hans kropp kommer inte orka på samma sätt som kroppen hos ett friskt barn. Så för Noels skull så kommer rullstol vara ett bra alternativ.
Magnus slog ifrån sig totalt och menade att jag inte alls kan vara övertygad om en sådan sak. Det var nästan som att vi började gräla. Men bara nästan.
Så för ett par veckor sedan sa jag det igen, av någon anledning. Kanske var det i samband med att vi diskuterade vår nya lägenhet. Kanske tänkte jag på eventuell bostadsanpassning.
Och Magnus blev sådär arg och ledsen igen. Nästan som att vi blev osams. Men bara nästan.

Dagen efter var Noel och Magnus på NIT på barnhabiliteringen.
När Magnus kom hem sa han med ett leende:
- Jag tror också att Noel kommer att få rullstol.
Det visade sig att ett utav barnen som är något äldre än Noel, i NIT- gruppen, som är jätteduktig på att gå och klarar väldigt mycket själv, hade kommit dit i en rullstol.
Och då hade det liksom blivit helt avdramatiserat i Magnus ögon. Rullstol kanske inte är världens ände. Kanske är den början på något bra?
Vi är inte där ännu. Men kommer antagligen dit snart. För än så länge har Noel lite svårt att gå. Och han kan ju inte krypa sig genom livet. Det kommer att ta så lång tid då.

Inga kommentarer: