Olyckan

Noels resurs ringde från dagis i förrgår. De ringer bara från dagis om Noel är sjuk. Eller om det har hänt något. Så jag tog spjärn och förväntade mig det värsta.
- Jo, vi var i Engelska parken och lekte och hur det nu var så skulle vi just gå hem när Noel ville åka rutschkanan en sista gång, sa resursen
Och jag hann tänka; jaha, nu har han slagit ut alla framtänder, brutit nacken och krossat näsan. 
- Ja, och det fick han ju. Men nåt gick fel.
Hjälp! Vad fan kan gå fel i en rutschkana? Är han död?
- Ja, jo han måste kanske ha trampat snett eller så.
Har han brutit foten, benet? Kom till saken innan JAG dör. Av oro.
- Så han ramlade och slog sig på ena sidan av huvudet. Och jag har tittat och tittat och han kanske är lite blå vid ena ögat. Men jag ville bara berätta det eftersom det är fotografering imorgon. Man kanske kan sminka över med lite brunkräm eller så?
Uppstånden är Jesus, mitt barn lever och har alla kroppsdelar på rätt plats!
Jag skiter väl i om han har en blåtira på fotografiet, han är oskadd.

Men gulligt att hon ringde. Annars hade jag säkert trott att de idkar barnaga på dagis. Och krävt att de flyttar dagen för fotografering, för herreguuuud han har ju en blåtira.