Blä...

...för försäkringsbolag. Jag har nog berört ämnet tidigare. Men nu är jag upprörd igen.

Jag fick just en enkät att besvara via mail från det försäkringsbolag vi har det mesta försäkrat i. Förutom bilen. Och Noel.
Det hela mynnade i huruvida vi är skitnöjda med deras service eller ej. Och deras försäkringar. Såklart man är om man inte behöver utnyttja dem. Man betalar lite pengar, eller ganska mycket pengar sammanlagt under ett år, men de flesta behöver aldrig utnyttja sina försäkringar. Som tur är. För vilka pengar i världen ersätter förlamade ben? Medicinsk invaliditet? En CP- skada?
Visst kanske pengar underlättar, och kanske ger de också en skälig levnadsstandard.  Men de kan aldrig ersätta.
Men de som verkligen behöver en försäkring, de som kommer att utnyttja sin försäkring, de får inte teckna en försäkring.
Som Noel.
Som per automatik pga sin prematuritet inte är berättigad den försäkring han skulle behöva. Eftersom prematuritet kan ge upphov till t.ex ADHD. Som är en diagnos som ersätts av försäkringsbolaget, om den uppkommer utan föregående riskfaktorer.

Alltså: min tjocka fullgångna bebis Vilhelm är nu fullt försäkrad. Han är så försäkrad att han skulle kunna försörja ett helt litet land i Afrika om han får DAMP. Som han med största sannolikhet inte kommer att få.
Min spinkiga 1500- gramsbebis Noel med tillhörande multifunktionshinder är olycksfallsförsäkrad. Inget annat. Eftersom han tillhör en kategori som med största sannolikhet kommer att få både den ena och den andra diagnosen innan han avslutar sina dagar. Så han får klara sig själv. Han som kanske inte kan.
Det skrev jag i enkätsvaret. Att försäkringsbolaget suger för de som verkligen behöver det. Fast i lite finare ordalag. Lite finare.