Bakis

Vilhelm var på sin första fest igår. Och jag på min första sedan Vilhelm föddes.
Jag drack ett pytteglas starkvinsglögg och två glas Cola. Käkade lite chips och ostbågar. Ammade.
Vilhelm passade på att bajsa ett jättelass, som skulle tas omhand mitt i en festlig lägenhet på 37 m2 (eller var det 39 m2?). Inte många utrymmen att gå undan på alltså. Så det var bara att blotta både pillesnopp, bajsrumpa och mammatuttar inför ett gäng festande personer. Som inte brydde sig nämnvärt. Tror jag i alla fall. En mycket trevlig och mysig tillställning som jag avvek ifrån låååångt efter läggdags, vid 22.30.
Vilhelm skötte sig exemplariskt, var sådär tyst och snäll som bara han kan. Sov inte en sekund. Inte ens i vagnen på väg hem.
Sedan somnade han som en stock när vi kom hem. Åt två gånger i natt. Vaknade kl 08:01. Åt. Och nu sover han igen. Som en sten.
Han kanske är bakis.
En annan som är bakis är Vilhelms och Noels far. Som åker land och rike runt just nu och agerar rockstjärna. Han har inte spottat i glaset så mycket under tiden han varit borta. Han lät väldigt sjuk när jag pratade med honom för ett tag sedan. Stackarn.
Inte.
Nu ska jag äta glass till lunch, som man ju får när man är ensam hemma, och sedan ska jag åka till stugan för att måla det som kommer att bli pojkarnas rum.
Senare idag ska jag tända ljus, dricka ett glas vin och glo på dålig svensk underhållning. Och gosa med min minsta kille.
Myspys.