En vanlig måndagskväll. Magnus och Noel kollar på Simpsons. Jag sitter och tycker att jag borde plugga. Eller att jag pluggar alldeles för lite och verkligen borde öppna böckerna i alla fall. Eller panikar över att jag inte ens har tittat på (ännu mindre i) de två böckerna vi ska ha läst till på fredag och de två kapitel om deltagande observation på jävlaskitfackmannaengelska som är bedövande tråkiga och helt obegripliga eftersom jag redan efter två ord börjar tänka på något helt annat. Jag bara glor mig igenom texten. Utan att greppa ett skit.
Karaktär.
Jag brukar ju ha hur bra pluggkaraktär som helst. Helt avundsvärd om du frågar syrran min. Men nu vill jag bara kolla på dålig TV, billigt skräp på Blocket eller vad Bloggkommentatorerna säger om helt oväsentliga saker.
GE MIG TILLBAKA MIN STUDIELUSTA FORT.
Apropå ingenting förresten;
Idag skulle jag i egenskap av arbetsgivare lägga in en annons, om att vi söker en sjukgymnast, hos arbetsförmedlingen.
Då får man först skriva själva annonsen och sedan trycka på en ikon för rättstavning. För att undvika eventuella pinsamheter såsom felstavning när annonsen publiceras. Och rättstavningsfunktionen säger åt mig att ändra från ålderrestriktioner till ålder restriktioner. Från ett fint, långt ord till en SÄRSKRIVNING. Men jag tror jag smäller av. Var är vi på väg med svenska språket egentligen? Om man uppmuntrar en särskrivning på en publik internetsida som har en miljard läsare om dagen typ.
Nä, fy fan.
Noel kommer att uppfostras av två riktiga språkpoliser som har som hobby att märka ord. Gud nåde honom om han säger fel. Stackarn. Det är kanske därför han inte har börjat prata än. Av rädsla för att bli tillrättavisad.
Vi kanske måste mjukna lite. Och tänja lite på språkgränserna.
Det gör ont att bara tänka tanken...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar