Halster

Jag förstår att ni håller på att spricka av nyfikenhet. Det har jag i alla fall gjort. Och när jag nästan faktiskt sprack så ringde de. Och sa att människan som hade haft hand om intervju nr 2 och som skulle ringa mina referenter, ja hon hade ju blivit sjuk samma dag som intervjun och hade inte hunnit göra någonting. Så troligtvis denna vecka eller så skulle de återkomma med svar.
Tack för den lilla slicken på karamellen.
Jag tycker inte så fasligt illa om att vänta, om det är något roligt man väntar på. Men när man inte vet om det är roligt eller tråkigt, det man väntar på, då är det regelrätt tortyr.
Ömsom vin ömsom vatten.
Och konstant bajsnödighet.
I onsdags kväll ringde de igen.
- Ja, du fick ju strålande referenser och gjorde en imponerande intervju.
- Men det var väl fantastiskt roligt, svarade tanten (jag).
- Ja, öh, så, ja vi skulle ju vilja anställa dig.
- Det var ju trevliga nyheter sa tanten (jag). Lugnt och behärskat.
- Ja, så om du ville komma hit på fredag och skriva anställningsavtal, så vore det ju bra.
- Fredag passar bra, jag kommer kl 09.00.
Entusiasmen flödade.
Sedan gick jag och bajsade. Ur mig all nervositet.
Jag har nytt jobb. Och inte bara det; jag fick det jobb jag verkligen ville ha!
Ångest. Är det verkligen detta jag vill? Kommer det funka med allt runt omkring?
Har jag fattat rätt beslut? Kan jag ha ångervecka?
Skit också.
Jag är nog lite rädd.