tisdag 30 september 2008
Tand för tand
Noel har inte öroninflammation. Inte tarmvred heller. Han får tänder. Såklart.
Hur trög får man vara? Ungen är ju lilaröd i överkäkens slemhinna och den är svullen som en stukad fot. Har så varit i typ två veckor. Jag har skällt på Magnus att han är så dålig på att borsta Noels tänder, att Noel kommer tappa hela garnityret (sex tänder) för att vi är så slarviga med hans munhygien. Eller ve och fasa, att han får bruna små äckliga mjölktänder som ungarna på går´n hade när jag var liten. Som mamma bestämt hävdade berodde på att föräldrarna var fattiga och därmed slarviga. De ungarna var dessutom konstant snoriga, en slemsträng som hängde ur ena näsborren jämt och som de slickade på med tungspetsen. Det berodde ju också på att de var fattiga, för då hade de per automatik det skitigt hemma. Och då blev barnen sjuka jämt. Sa mamma alltså.
Tänk va?
Om man anammar hennes dåvarande synsätt tror alltså mina grannar och dagispersonalen att vi är fattiga och slarviga och skitiga. Noel är ju dyngförkyld HELA tiden, hostar som värsta rökkärringen, slickar på slemsträngar hela dagarna. Han har dock inga bruna små äckliga mjölktänder ännu.
Jag tappade tråden.
Jo, jag har ju skällt på Magnus. Sagt att det är vårt (läs hans) fel att Noel är röd i munnen och att det beror på att vi inte är noga med tandborstningen och att han nu drabbats av värsta tandlossningen och tandköttsinflammationen. Men hur lätt är det att borsta barnets tänder när det måste kännas som att gnida runt en piasavakvast i ett öppet sår? Noel skriker ju rätt ut och kastar sig handlöst åt vilket håll som helst bara för att undkomma tortyren.
Så snart har han nog bruna små äckliga mjölktänder.
Nu hoppas vi att de nya gaddarna dyker fram rätt vad det är, så både han och vi slipper lidandet och att vi kan återgå till att vara bra föräldrar som borstar vårt barns tänder både morgon och kväll. Som man ska. När man inte är fattig, slarvig och skitig.
Hur trög får man vara? Ungen är ju lilaröd i överkäkens slemhinna och den är svullen som en stukad fot. Har så varit i typ två veckor. Jag har skällt på Magnus att han är så dålig på att borsta Noels tänder, att Noel kommer tappa hela garnityret (sex tänder) för att vi är så slarviga med hans munhygien. Eller ve och fasa, att han får bruna små äckliga mjölktänder som ungarna på går´n hade när jag var liten. Som mamma bestämt hävdade berodde på att föräldrarna var fattiga och därmed slarviga. De ungarna var dessutom konstant snoriga, en slemsträng som hängde ur ena näsborren jämt och som de slickade på med tungspetsen. Det berodde ju också på att de var fattiga, för då hade de per automatik det skitigt hemma. Och då blev barnen sjuka jämt. Sa mamma alltså.
Tänk va?
Om man anammar hennes dåvarande synsätt tror alltså mina grannar och dagispersonalen att vi är fattiga och slarviga och skitiga. Noel är ju dyngförkyld HELA tiden, hostar som värsta rökkärringen, slickar på slemsträngar hela dagarna. Han har dock inga bruna små äckliga mjölktänder ännu.
Jag tappade tråden.
Jo, jag har ju skällt på Magnus. Sagt att det är vårt (läs hans) fel att Noel är röd i munnen och att det beror på att vi inte är noga med tandborstningen och att han nu drabbats av värsta tandlossningen och tandköttsinflammationen. Men hur lätt är det att borsta barnets tänder när det måste kännas som att gnida runt en piasavakvast i ett öppet sår? Noel skriker ju rätt ut och kastar sig handlöst åt vilket håll som helst bara för att undkomma tortyren.
Så snart har han nog bruna små äckliga mjölktänder.
Nu hoppas vi att de nya gaddarna dyker fram rätt vad det är, så både han och vi slipper lidandet och att vi kan återgå till att vara bra föräldrar som borstar vårt barns tänder både morgon och kväll. Som man ska. När man inte är fattig, slarvig och skitig.
torsdag 25 september 2008
Inställt
Som vanligt slår livet till när man minst anar eller vill det. I morse bestämde jag och Magnus att vi skulle gå på restaurang ikväll. Det är inget man unnar sig speciellt ofta som småbarnsförälder, om man inte räknar Mc Donalds till restaurangkategorin. Då är vi på restaurang regelbundet.
Men som sagt, ikväll skulle vi ta vårt restaurangande till högre höjder. Vi skulle till och med boka bord. På en fin italiensk restaurang i närheten av hemmet. Sedan skulle jag, mätt och belåten, åka till stugan för att måla sista lagret äggoljetempera i sovrummet och sedan knoppa helt själv.
Vi gör så ibland när sömnbristen varat under en längre tid, att jag åker ut till stugan och sover. Magnus sover som en stock jämt och störs aldrig av ljud, barnhosta eller ventilpip och har också en avundsvärd förmåga att somna om på en minut och han trots allt blir väckt. En annan ligger vaken och störs av alla ljud, vaknar av alla barnhostar och utvecklar ett vansinne av ventilpipet.
Jag hatar ventilpip. Mer än någonting annat.
Ja.
Så då får jag ibland åka och sova ostört en natt.
Magnus bokade bord 17.30 till två vuxna och ett barn.
16.50 blir Noel hysterisk. Han skriker och skriker och skriker och vrider sig som en mask, kan inte sitta, inte ligga,inte bli buren, inte någonting. Och det mattas inte av. Han skriker som om kniven satt i honom. Och vi kan inte trösta honom eller få honom lugn. Fy fan vilken ångest!
I med en Alvedon i rumpan och ringa till sjukvårdsupplysningen.
Vilket jag visste från början och från tidigare erfarenhet, var helt onödigt, värdelöst och slöseri med tid och telefontaxa eftersom de inte kan NÅGONTING där. Åhh, men det fattar väl vem som helst att han nog har ont! En mer självklar sak får man ju leta efter. Jag vill ha konkreta råd, kan det vara tarmvred? Huvudvärk? Öroninflammation? Hur fan beter sig barn när de får dessa åkommor? Är det nåt av det han har?
- Mja, ni kanske kan prova att gå omkring med honom och försöka trösta honom? Och kom ihåg att vara lugna, barn mår bra av att föräldrarna är lugna.
Tack för ingen hjälp. Exakt vilken funktion har sjukvårdsupplysningen egentligen? Förutom att ge värdelösa råd?
-Nä, när vår son börjar skrika hysteriskt av smärta brukar vi lägga ned honom på golvet och gå därifrån. Det känns inte alls naturligt för oss att då ta honom i famnen och försöka trösta honom. Så tack för att du sa det. Så att vi vet. Bra tips, eller hur Magnus? Skriv upp det i din kom- ihåg- bra- saker- bok.
Så det blev varken restaurang eller sömn ikväll. Vi sitter hemma och väntar på att effekten av Alvedonen ska avta. För att se om han får sådär ont igen.
Han somnade nämligen helt utmattad 5 minuter efter att jag pratat med värdelösa tanten. Och sover fortfarande. Utan middag eller nattvälling i magen. Så han vaknar nog lagom till att vi precis har somnat. För att få mat, leka och sånt han missade ikväll. Eller för att han har ont någonstans.
Vi får väl se.
Men som sagt, ikväll skulle vi ta vårt restaurangande till högre höjder. Vi skulle till och med boka bord. På en fin italiensk restaurang i närheten av hemmet. Sedan skulle jag, mätt och belåten, åka till stugan för att måla sista lagret äggoljetempera i sovrummet och sedan knoppa helt själv.
Vi gör så ibland när sömnbristen varat under en längre tid, att jag åker ut till stugan och sover. Magnus sover som en stock jämt och störs aldrig av ljud, barnhosta eller ventilpip och har också en avundsvärd förmåga att somna om på en minut och han trots allt blir väckt. En annan ligger vaken och störs av alla ljud, vaknar av alla barnhostar och utvecklar ett vansinne av ventilpipet.
Jag hatar ventilpip. Mer än någonting annat.
Ja.
Så då får jag ibland åka och sova ostört en natt.
Magnus bokade bord 17.30 till två vuxna och ett barn.
16.50 blir Noel hysterisk. Han skriker och skriker och skriker och vrider sig som en mask, kan inte sitta, inte ligga,inte bli buren, inte någonting. Och det mattas inte av. Han skriker som om kniven satt i honom. Och vi kan inte trösta honom eller få honom lugn. Fy fan vilken ångest!
I med en Alvedon i rumpan och ringa till sjukvårdsupplysningen.
Vilket jag visste från början och från tidigare erfarenhet, var helt onödigt, värdelöst och slöseri med tid och telefontaxa eftersom de inte kan NÅGONTING där. Åhh, men det fattar väl vem som helst att han nog har ont! En mer självklar sak får man ju leta efter. Jag vill ha konkreta råd, kan det vara tarmvred? Huvudvärk? Öroninflammation? Hur fan beter sig barn när de får dessa åkommor? Är det nåt av det han har?
- Mja, ni kanske kan prova att gå omkring med honom och försöka trösta honom? Och kom ihåg att vara lugna, barn mår bra av att föräldrarna är lugna.
Tack för ingen hjälp. Exakt vilken funktion har sjukvårdsupplysningen egentligen? Förutom att ge värdelösa råd?
-Nä, när vår son börjar skrika hysteriskt av smärta brukar vi lägga ned honom på golvet och gå därifrån. Det känns inte alls naturligt för oss att då ta honom i famnen och försöka trösta honom. Så tack för att du sa det. Så att vi vet. Bra tips, eller hur Magnus? Skriv upp det i din kom- ihåg- bra- saker- bok.
Så det blev varken restaurang eller sömn ikväll. Vi sitter hemma och väntar på att effekten av Alvedonen ska avta. För att se om han får sådär ont igen.
Han somnade nämligen helt utmattad 5 minuter efter att jag pratat med värdelösa tanten. Och sover fortfarande. Utan middag eller nattvälling i magen. Så han vaknar nog lagom till att vi precis har somnat. För att få mat, leka och sånt han missade ikväll. Eller för att han har ont någonstans.
Vi får väl se.
onsdag 24 september 2008
Nya barnsjukdomen
Hörde precis mitt roligaste:
En polare, som för övrigt är typ världens bästa bilmek, frågade Magnus häromdan:
- Hörru, hur fan gick det, hade Noel prickig hund eller?
Hahahaha! Prickig hund! Jag dör av flabb!
En polare, som för övrigt är typ världens bästa bilmek, frågade Magnus häromdan:
- Hörru, hur fan gick det, hade Noel prickig hund eller?
Hahahaha! Prickig hund! Jag dör av flabb!
tisdag 23 september 2008
Märkeshets
Jaha.
Då är det bevisat.
Att man är märkesbög.
Följande har hänt:
-Magnus, Noel behöver en typ höst-mildvinterjacka. En som inte är för varm men som ändå är vindtät och vattenavvisande, helst vattentät. Kanske som en skaljacka med en vindfleece under. (Ni mammor därute vet nog exakt vilken jag hade i åtanke).
- Kan han inte ha den beige jackan du köpte i våras?
- Ah me, det är ju en vårjacka. I tyg. Den värmer ju inte ett skit och inte är det vattentät heller.
- Kan han inte ha den och den nyinköpta galonjackan över? Helt vindtätt och helt vattentätt. Skitbra.
- Ah me, fatta vad krångligt. Och den andas ju typ ingenting. Han kommer vara torr på utsidan och plaskblöt på insidan istället. Nä, han måste ha en som andas fattar du väl?
-Men den där fleecefodrade regnjackan som du också köpte samtidigt med galonjackan, när ska han ha den då? Duger inte den?
-Ah me, den andas ju inte heller.
- Så den är alltså helt onödig?
-Nä, Marie på förskolan sa att den skulle var toppen i typ snöslask, kanske att ha över en vanlig overall.
-Jaha, det känns ju i och för sig som ett ovanligt onödigt köp. Men jackan som hänger i garderoben då? (När Noel var pytteliten och vi hade lite taskigt med pengar köpte vi tre säckar med kläder på Blocket av en tjej som hade haft två småkillar. För typ 100 år sedan. Inte så moderna saker alltså. Men en del kläder har vi ju faktiskt använt)
-Ah me, det är ju en täckjacka. Skittjock och skitful.
-Noel bryr väl sig inte om hur den ser ut? Huvudsaken den håller honom varm och torr?
-Men Noels mamma skäms om hon kommer till dagis med sin lille favoritkille i en skitful omodern jacka.
-Jaha, vad är det för en jacka du har tänkt dig då?
-En P.o.P.
- Som kostar?
- Skaljackan kostar 695 och vindfleecen kanske 400.
-Det är ju helt sjukt. För små barnkläder. Vilken sjuk industri. Nä, H&M har väl nåt liknande?
-Ja, typ.... för 400. Men då är det ingen löstagbar fleece ju. Och det var ju det som var lite grejen...
-Nä, grejen är att vi föräldrar (läs mammor) ska tävla med varann vem som har tuffast och dyrast märkeskläder till våra barn. Jag vill inte stödja sånt skit.
Slutdiskuterat.
Tills vi kom till Värmland i helgen. Där kusin Oliver kravlar omkring i en skaljacka och vindfleece från P.o.P. Som ju visade sig vara helt strålande och Magnus brors fru sjöng lovsånger om den.
Igår sa Magnus;
-Älskling, ska inte du ta att köpa en sån där vindjacka till Noel? Den verkar ju vara toppen.
Så nu har Noel en sån här med en sån här. De är jättefina. Jag har även lagt undan ett par brallor som matchar. Som jag ska köpa imorgon eftersom Magnus inte sa nej och inte ens argumenterade emot.
Så ja, jag kanske är slav under barnmodet. Men det känns bättre i mitt mammahjärta att han har en märkesjacka. För visst är väl den lite bättre?
Då är det bevisat.
Att man är märkesbög.
Följande har hänt:
-Magnus, Noel behöver en typ höst-mildvinterjacka. En som inte är för varm men som ändå är vindtät och vattenavvisande, helst vattentät. Kanske som en skaljacka med en vindfleece under. (Ni mammor därute vet nog exakt vilken jag hade i åtanke).
- Kan han inte ha den beige jackan du köpte i våras?
- Ah me, det är ju en vårjacka. I tyg. Den värmer ju inte ett skit och inte är det vattentät heller.
- Kan han inte ha den och den nyinköpta galonjackan över? Helt vindtätt och helt vattentätt. Skitbra.
- Ah me, fatta vad krångligt. Och den andas ju typ ingenting. Han kommer vara torr på utsidan och plaskblöt på insidan istället. Nä, han måste ha en som andas fattar du väl?
-Men den där fleecefodrade regnjackan som du också köpte samtidigt med galonjackan, när ska han ha den då? Duger inte den?
-Ah me, den andas ju inte heller.
- Så den är alltså helt onödig?
-Nä, Marie på förskolan sa att den skulle var toppen i typ snöslask, kanske att ha över en vanlig overall.
-Jaha, det känns ju i och för sig som ett ovanligt onödigt köp. Men jackan som hänger i garderoben då? (När Noel var pytteliten och vi hade lite taskigt med pengar köpte vi tre säckar med kläder på Blocket av en tjej som hade haft två småkillar. För typ 100 år sedan. Inte så moderna saker alltså. Men en del kläder har vi ju faktiskt använt)
-Ah me, det är ju en täckjacka. Skittjock och skitful.
-Noel bryr väl sig inte om hur den ser ut? Huvudsaken den håller honom varm och torr?
-Men Noels mamma skäms om hon kommer till dagis med sin lille favoritkille i en skitful omodern jacka.
-Jaha, vad är det för en jacka du har tänkt dig då?
-En P.o.P.
- Som kostar?
- Skaljackan kostar 695 och vindfleecen kanske 400.
-Det är ju helt sjukt. För små barnkläder. Vilken sjuk industri. Nä, H&M har väl nåt liknande?
-Ja, typ.... för 400. Men då är det ingen löstagbar fleece ju. Och det var ju det som var lite grejen...
-Nä, grejen är att vi föräldrar (läs mammor) ska tävla med varann vem som har tuffast och dyrast märkeskläder till våra barn. Jag vill inte stödja sånt skit.
Slutdiskuterat.
Tills vi kom till Värmland i helgen. Där kusin Oliver kravlar omkring i en skaljacka och vindfleece från P.o.P. Som ju visade sig vara helt strålande och Magnus brors fru sjöng lovsånger om den.
Igår sa Magnus;
-Älskling, ska inte du ta att köpa en sån där vindjacka till Noel? Den verkar ju vara toppen.
Så nu har Noel en sån här med en sån här. De är jättefina. Jag har även lagt undan ett par brallor som matchar. Som jag ska köpa imorgon eftersom Magnus inte sa nej och inte ens argumenterade emot.
Så ja, jag kanske är slav under barnmodet. Men det känns bättre i mitt mammahjärta att han har en märkesjacka. För visst är väl den lite bättre?
tisdag 16 september 2008
måndag 15 september 2008
Poliserna
En vanlig måndagskväll. Magnus och Noel kollar på Simpsons. Jag sitter och tycker att jag borde plugga. Eller att jag pluggar alldeles för lite och verkligen borde öppna böckerna i alla fall. Eller panikar över att jag inte ens har tittat på (ännu mindre i) de två böckerna vi ska ha läst till på fredag och de två kapitel om deltagande observation på jävlaskitfackmannaengelska som är bedövande tråkiga och helt obegripliga eftersom jag redan efter två ord börjar tänka på något helt annat. Jag bara glor mig igenom texten. Utan att greppa ett skit.
Karaktär.
Jag brukar ju ha hur bra pluggkaraktär som helst. Helt avundsvärd om du frågar syrran min. Men nu vill jag bara kolla på dålig TV, billigt skräp på Blocket eller vad Bloggkommentatorerna säger om helt oväsentliga saker.
GE MIG TILLBAKA MIN STUDIELUSTA FORT.
Apropå ingenting förresten;
Idag skulle jag i egenskap av arbetsgivare lägga in en annons, om att vi söker en sjukgymnast, hos arbetsförmedlingen.
Då får man först skriva själva annonsen och sedan trycka på en ikon för rättstavning. För att undvika eventuella pinsamheter såsom felstavning när annonsen publiceras. Och rättstavningsfunktionen säger åt mig att ändra från ålderrestriktioner till ålder restriktioner. Från ett fint, långt ord till en SÄRSKRIVNING. Men jag tror jag smäller av. Var är vi på väg med svenska språket egentligen? Om man uppmuntrar en särskrivning på en publik internetsida som har en miljard läsare om dagen typ.
Nä, fy fan.
Noel kommer att uppfostras av två riktiga språkpoliser som har som hobby att märka ord. Gud nåde honom om han säger fel. Stackarn. Det är kanske därför han inte har börjat prata än. Av rädsla för att bli tillrättavisad.
Vi kanske måste mjukna lite. Och tänja lite på språkgränserna.
Det gör ont att bara tänka tanken...
Karaktär.
Jag brukar ju ha hur bra pluggkaraktär som helst. Helt avundsvärd om du frågar syrran min. Men nu vill jag bara kolla på dålig TV, billigt skräp på Blocket eller vad Bloggkommentatorerna säger om helt oväsentliga saker.
GE MIG TILLBAKA MIN STUDIELUSTA FORT.
Apropå ingenting förresten;
Idag skulle jag i egenskap av arbetsgivare lägga in en annons, om att vi söker en sjukgymnast, hos arbetsförmedlingen.
Då får man först skriva själva annonsen och sedan trycka på en ikon för rättstavning. För att undvika eventuella pinsamheter såsom felstavning när annonsen publiceras. Och rättstavningsfunktionen säger åt mig att ändra från ålderrestriktioner till ålder restriktioner. Från ett fint, långt ord till en SÄRSKRIVNING. Men jag tror jag smäller av. Var är vi på väg med svenska språket egentligen? Om man uppmuntrar en särskrivning på en publik internetsida som har en miljard läsare om dagen typ.
Nä, fy fan.
Noel kommer att uppfostras av två riktiga språkpoliser som har som hobby att märka ord. Gud nåde honom om han säger fel. Stackarn. Det är kanske därför han inte har börjat prata än. Av rädsla för att bli tillrättavisad.
Vi kanske måste mjukna lite. Och tänja lite på språkgränserna.
Det gör ont att bara tänka tanken...
söndag 14 september 2008
fredag 12 september 2008
Halster
Jag förstår att ni håller på att spricka av nyfikenhet. Det har jag i alla fall gjort. Och när jag nästan faktiskt sprack så ringde de. Och sa att människan som hade haft hand om intervju nr 2 och som skulle ringa mina referenter, ja hon hade ju blivit sjuk samma dag som intervjun och hade inte hunnit göra någonting. Så troligtvis denna vecka eller så skulle de återkomma med svar.
Tack för den lilla slicken på karamellen.
Jag tycker inte så fasligt illa om att vänta, om det är något roligt man väntar på. Men när man inte vet om det är roligt eller tråkigt, det man väntar på, då är det regelrätt tortyr.
Ömsom vin ömsom vatten.
Och konstant bajsnödighet.
I onsdags kväll ringde de igen.
- Ja, du fick ju strålande referenser och gjorde en imponerande intervju.
- Men det var väl fantastiskt roligt, svarade tanten (jag).
- Ja, öh, så, ja vi skulle ju vilja anställa dig.
- Det var ju trevliga nyheter sa tanten (jag). Lugnt och behärskat.
- Ja, så om du ville komma hit på fredag och skriva anställningsavtal, så vore det ju bra.
- Fredag passar bra, jag kommer kl 09.00.
Entusiasmen flödade.
Sedan gick jag och bajsade. Ur mig all nervositet.
Jag har nytt jobb. Och inte bara det; jag fick det jobb jag verkligen ville ha!
Ångest. Är det verkligen detta jag vill? Kommer det funka med allt runt omkring?
Har jag fattat rätt beslut? Kan jag ha ångervecka?
Skit också.
Jag är nog lite rädd.
Tack för den lilla slicken på karamellen.
Jag tycker inte så fasligt illa om att vänta, om det är något roligt man väntar på. Men när man inte vet om det är roligt eller tråkigt, det man väntar på, då är det regelrätt tortyr.
Ömsom vin ömsom vatten.
Och konstant bajsnödighet.
I onsdags kväll ringde de igen.
- Ja, du fick ju strålande referenser och gjorde en imponerande intervju.
- Men det var väl fantastiskt roligt, svarade tanten (jag).
- Ja, öh, så, ja vi skulle ju vilja anställa dig.
- Det var ju trevliga nyheter sa tanten (jag). Lugnt och behärskat.
- Ja, så om du ville komma hit på fredag och skriva anställningsavtal, så vore det ju bra.
- Fredag passar bra, jag kommer kl 09.00.
Entusiasmen flödade.
Sedan gick jag och bajsade. Ur mig all nervositet.
Jag har nytt jobb. Och inte bara det; jag fick det jobb jag verkligen ville ha!
Ångest. Är det verkligen detta jag vill? Kommer det funka med allt runt omkring?
Har jag fattat rätt beslut? Kan jag ha ångervecka?
Skit också.
Jag är nog lite rädd.
Aktivering
Noels sjukgymnast tyckte vi skulle köpa en Bobby- car till Noel. Det skulle han nämligen både uppskatta och ha nytta av i träningssyfte.
Tack för tipset! Noel tycker det är fantastiskt roligt.
Med reservation för kass kameraman (kvinna).
Tack för tipset! Noel tycker det är fantastiskt roligt.
Med reservation för kass kameraman (kvinna).
tisdag 9 september 2008
Sjukligt
När man är doktorandänka med 38,8 i temp behöver man inte laga mat. Då får man äta sånt här till middag. Utan att få dåligt samvete. Så det så.
Noel är naturligtvis utfodrad enligt konstens alla regler, bakpotatis med helstekt fläskfilé och gräddstekta champinjoner från gårdagens middag. Så att ni inte tror att jag missköter min sons matintag bara för att mitt eget sviktar lite.
Men jag är vuxen och då får jag äta vad jag vill. I alla fall när ingen annan ser.
Noel är naturligtvis utfodrad enligt konstens alla regler, bakpotatis med helstekt fläskfilé och gräddstekta champinjoner från gårdagens middag. Så att ni inte tror att jag missköter min sons matintag bara för att mitt eget sviktar lite.
Men jag är vuxen och då får jag äta vad jag vill. I alla fall när ingen annan ser.
...och natt på natten
Jag tror min lille kille faktiskt läser min blogg i lönndom.
Igår åt han för glatta livet hela dagen och sov hela natten inatt.
Han vaknade såklart kl 05.00 men efter en stor flaska välling somnade han om och vi sov till 06.30.
Livet kan vara bra härligt ibland.
Igår åt han för glatta livet hela dagen och sov hela natten inatt.
Han vaknade såklart kl 05.00 men efter en stor flaska välling somnade han om och vi sov till 06.30.
Livet kan vara bra härligt ibland.
måndag 8 september 2008
Dag på natten
Jag har haft dagens blogginlägg i huvudet hela natten och döm om min förvåning när min bästa Evelina har skrivit om ungefär samma sak. Skit samma, här kommer det:
Noel har konsekvent, ända sedan vi kom hem från det stora äpplet, vaknat kl 05.00. För två veckor sedan gjorde han klart för oss att han minsann också hädanefter tänkte vakna kl 01.00. För att få välling. Sedan välling igen då, när han vaknar kl 05.00. Ingen välling, inget sova.
Vad är det för bebisfasoner?
Han har dessutom börjat sova två gånger på dagen och slänga all sin mat på golvet. Eller vägra öppna munnen. Eller bara vilja äta det som antingen ligger på golvet/marken eller på min tallrik. Inte undra på att att han är hungrig på nätterna. Men förihelvete;
Förklara för mig vari svårigheten ligger att äta på dagarna och sova på nätterna?
Noel har konsekvent, ända sedan vi kom hem från det stora äpplet, vaknat kl 05.00. För två veckor sedan gjorde han klart för oss att han minsann också hädanefter tänkte vakna kl 01.00. För att få välling. Sedan välling igen då, när han vaknar kl 05.00. Ingen välling, inget sova.
Vad är det för bebisfasoner?
Han har dessutom börjat sova två gånger på dagen och slänga all sin mat på golvet. Eller vägra öppna munnen. Eller bara vilja äta det som antingen ligger på golvet/marken eller på min tallrik. Inte undra på att att han är hungrig på nätterna. Men förihelvete;
Förklara för mig vari svårigheten ligger att äta på dagarna och sova på nätterna?
söndag 7 september 2008
Ägg
I dag har jag, och förövrigt också igår, hängt i stugan. Igår kom en massa trevliga människor och hälsade på, vi höstmyste ( på uppländska bör det väl heta höstmös?) kollektivt i soffan, drack kaffe och snackade skit om andra. Eller kanske inte snackade skit utan mer... jo, vi snackade nog skit. Fast på ett snällt och konstruktivt sätt.
Två av de trevliga människorna stannade kvar, medan de andra drog hem, och vi åt kräftor med tillbehör, drack två snapsar och sen var det liksom slut. Vi gick och lade oss. Halv elva en lördag kväll. Synd om er andra som missade denna kräftskiva. Vilket drag!
Idag har jag målat sovrummets väggar med egenhändigt gjord äggoljetemperafärg. Det luktar numer inte död unken råtta i huset utan så där mysigt hemtrevligt som det gjorde i träslöjdslokalen på mellanstadiet. Trä, olja, terpentin och varma människor. Min bästa lukt.
Jag kommer alltid ha ett gott öga till träslöjdslärare och jag tror nog att en bidragande faktor till att jag blev kär i Magnus var att han luktade trä, olja och terpentin ganska ofta då när vi träffades. Och varm människa. Eftersom han var en svettig golvslipare.
Nuförtiden luktar han ingenting. Vilket är bättre än illa, men sämre än förut. Snälla Magnus, slipa ett par golv snart så kanske jag inte somnar så fort varje kväll.
Två av de trevliga människorna stannade kvar, medan de andra drog hem, och vi åt kräftor med tillbehör, drack två snapsar och sen var det liksom slut. Vi gick och lade oss. Halv elva en lördag kväll. Synd om er andra som missade denna kräftskiva. Vilket drag!
Idag har jag målat sovrummets väggar med egenhändigt gjord äggoljetemperafärg. Det luktar numer inte död unken råtta i huset utan så där mysigt hemtrevligt som det gjorde i träslöjdslokalen på mellanstadiet. Trä, olja, terpentin och varma människor. Min bästa lukt.
Jag kommer alltid ha ett gott öga till träslöjdslärare och jag tror nog att en bidragande faktor till att jag blev kär i Magnus var att han luktade trä, olja och terpentin ganska ofta då när vi träffades. Och varm människa. Eftersom han var en svettig golvslipare.
Nuförtiden luktar han ingenting. Vilket är bättre än illa, men sämre än förut. Snälla Magnus, slipa ett par golv snart så kanske jag inte somnar så fort varje kväll.
fredag 5 september 2008
Bara för skoj skull. Eller tvärtom
Bara för att illustrera hur dåliga TV-program det sänds en lite höstruskig fredagkväll, har jag hittat denna lista som jag tänker fylla i, istället för att dumglo på fjantiga frågeprogram.
Jag tror att man gör så att man börjar från nr 1 mobiltelefonens kontaktlista.
Jag tror att man gör så att man börjar från nr 1 mobiltelefonens kontaktlista.
Telefonlista.
Har du kysst nummer sju?
Berit på Visma. Nä, hon jobbar på mitt lönekontor
Har du träffat nummer nio i veckan?
Nej men förrförra, på AB G Persson, där han jobbar som bilmekaniker.
Älskar du nummer tio?
Absolut inte. Är jobbig flickvän till en killkompis
Är nummer elva en sötnos?
Jo, det händer. Hon är supergullig när vi träffas alltså. Vilket är väldigt sällan
Är nummer femton en bästis?
Nej. En gammal kärlek. Eller mer en passion. Sjukt snygg kille. Men också sjuk i huvudet.
Har nummer sexton gått i samma klass som du?
Nej, det är min före detta pojkvän/sambo
Brukar du hänga med nummer nitton?
Hahaha, nä hon sköter fotvården på patienterna där jag jobbar
Är nummer tjugo bra?
Den bästa faktiskt! Gammal barndomskompis som jag verkligen gillar. Hon är mamma till världens coolaste tvillingpojkar, födda i januari i år.
Gillar du nummer tjugosex?
Ja. Han är anhörig till en av patienterna på mitt jobb. En utav få bra anhöriga
Vet du om nummer trettioett har ett förhållande?
Jag tror inte det. Hon lever nog livets glada dagar i Stockholms singel- och innekretsar, som nybliven polis och lägenhet på Kungsholmen
Hur känner du nummer trettioåtta?
Han är från början kompis till en kompis till mig. Vi var ett rätt stort gäng som hängde innan alla blev sambos och föräldrar och framför allt äldre, och han och jag och kanske 10 till tillhörde alltså detta gäng
Är du intresserad av nummer fyrtiotvå?
Nej, det kan man inte säga. Han har sålt en väldigt fin bil till mig en gång i tiden.
Hur länge har du känt nummer fyrtionio?
Karin. Magnus syster. Typ tre år
Ja, roligare än så här blev det inte. Men det var iaf roligare är det här
Noels granne
Om ni vill läsa om ett barn som har en liknande start som Noel, ett liknande namn som Noel, med en pappa som är fantastiskt rolig och fantastiskt trevlig i verkliga livet och som, tillsammans med sin fru (?), sporrade mig och Magnus att orka fortsätta och hålla humöret uppe på Neonatalen, gör det här. Jag rekommenderar det starkt. Det är igenkänningskomik på hög nivå.
Jag såg förresten ovanstående pappa på TV häromdagen så han är ju i princip kändis. I alla fall lokalt.
Jag såg förresten ovanstående pappa på TV häromdagen så han är ju i princip kändis. I alla fall lokalt.
Koppan
För två veckor sedan anslogs det på en lapp på förskolans dörr att det förekom lite vattkoppor på en av avdelningarna. Dock inte Noels. Där finns också lite information om vattkoppor och vad man ska tänka på. Det står bland annat att allmäntillståndet på barnet som avgör om det kan vara på förskolan eller ej. Inte kopporna i sig eftersom det är bra om alla barn får denna sjukdom som just barn. Indirekt står det alltså: välkommen hit även om du har vattkoppor.
Noel var lite risig här om natten och idag har han en liten röd grej på höger arm. En liten rund sak som skulle kunna vara en blåsa. Som skulle kunna vara en koppa. Men inget annat. Bara denna lilla skitgrej.
Så jag släpar med barnet till förskolan, bråttom som fan eftersom min universitetskurs börjar idag, med registrering och obligatorisk närvaro och allt vad det innebär och jag var lite sen p.g.a att sonen tagit sovmorgon just idag av alla dagar.
Dumärliga jag nämner för en av fröknarna att det kanske är så att Noel har vattkoppor, men att det är jättesvårt att avgöra med denna lilla röda prick som enda bevis. Men det gör väl inget eftersom det står på dörren att barnen är välkomna ändå?
Varpå jag milt blir utputtad på gårdsplanen med barn, ståskal och kläder och allt och instruktion om att välkommen tillbaka när jag är säker på att han är frisk.
Vad gör man?
Registrering om 20 minuter, Magnus på VIKTIGT möte om 5 minuter.
Magnus kom ångandes på cykeln, jag sprang in med andan i halsen till läraren och sa att jag inte kunde närvara idag, men gärna på resten av utbildningen, ut igen och Magnus bränner iväg till sitt SUPERVIKTIGA möte och nu är jag hemma.
Snopet.
Noel roar sig med att slita ut alla PET- flaskor ur vårt sorteringsförsök med sin lilla skitkoppa på armen.
Det är så härligt flexibelt med småbarn.
Noel var lite risig här om natten och idag har han en liten röd grej på höger arm. En liten rund sak som skulle kunna vara en blåsa. Som skulle kunna vara en koppa. Men inget annat. Bara denna lilla skitgrej.
Så jag släpar med barnet till förskolan, bråttom som fan eftersom min universitetskurs börjar idag, med registrering och obligatorisk närvaro och allt vad det innebär och jag var lite sen p.g.a att sonen tagit sovmorgon just idag av alla dagar.
Dumärliga jag nämner för en av fröknarna att det kanske är så att Noel har vattkoppor, men att det är jättesvårt att avgöra med denna lilla röda prick som enda bevis. Men det gör väl inget eftersom det står på dörren att barnen är välkomna ändå?
Varpå jag milt blir utputtad på gårdsplanen med barn, ståskal och kläder och allt och instruktion om att välkommen tillbaka när jag är säker på att han är frisk.
Vad gör man?
Registrering om 20 minuter, Magnus på VIKTIGT möte om 5 minuter.
Magnus kom ångandes på cykeln, jag sprang in med andan i halsen till läraren och sa att jag inte kunde närvara idag, men gärna på resten av utbildningen, ut igen och Magnus bränner iväg till sitt SUPERVIKTIGA möte och nu är jag hemma.
Snopet.
Noel roar sig med att slita ut alla PET- flaskor ur vårt sorteringsförsök med sin lilla skitkoppa på armen.
Det är så härligt flexibelt med småbarn.
måndag 1 september 2008
Tåg
Snart är det dags. Jag känner mig lugn och sansad. Missar jag detta tåg står det tusen åter.
Jag fick just ett mejl från en verksamhetschef på ett ställe där jag också var på intervju i måndags, förutom det med personlighetstestet. Hon skriver att det var roligt att träffa mig och att jag har enorma kvaliteter!
Det är synd att jag inte riktig vill ha det jobbet. Samarbetet med chefen skulle funkat fantastiskt bra.
Men snart är det alltså dags. Att visa framfötterna.
Man är ju så typiskt svensk, ödmjuk och blygsam, en sann vän av Jantelagen. Det får fan va slut med det.
Jag vet att jag är jävligt bra på mitt arbete. Jag vet att jag är rätt person för denna tjänst. Nu ska det tamejfan skrytas lite. Och bevisas. Annars får jag ta ett av de tusen andra tågen. Och det vill jag inte. Jag vill med detta.
Tutut
Jag fick just ett mejl från en verksamhetschef på ett ställe där jag också var på intervju i måndags, förutom det med personlighetstestet. Hon skriver att det var roligt att träffa mig och att jag har enorma kvaliteter!
Det är synd att jag inte riktig vill ha det jobbet. Samarbetet med chefen skulle funkat fantastiskt bra.
Men snart är det alltså dags. Att visa framfötterna.
Man är ju så typiskt svensk, ödmjuk och blygsam, en sann vän av Jantelagen. Det får fan va slut med det.
Jag vet att jag är jävligt bra på mitt arbete. Jag vet att jag är rätt person för denna tjänst. Nu ska det tamejfan skrytas lite. Och bevisas. Annars får jag ta ett av de tusen andra tågen. Och det vill jag inte. Jag vill med detta.
Tutut
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)