Om livet med ett funktionshindrat barn. Om livet med Magnus. Om livet helt enkelt. Lite roligt, lite sorgligt och väldigt mycket vanligt. Nu också med Vilhelm.
fredag 15 augusti 2008
New York ur ett hemmaperspektiv
Hemma. Är ju alltid bäst. Även om det är bra borta. Jag älskar hemma. Ju mer jag är borta, desto mer vill jag hem.
New York.
New York är en STOR stad. Så stor att det är helt omöjligt att beskriva. Och då var vi bara på Manhattan. Vi gick sammanlagt kanske 8 mil på fyra dagar. Bara på Manhattan alltså. Och då har vi bara hunnit se en bråkdel av vad New York har att erbjuda. Allra bäst var när vi åkte till Brooklyn och tog ett par öl på en riktig sylta. Regnet öste ner och lokalen var inredd i mintgrönt kakel. Stämningen var hur skön som helst. Maja, en av medresenärerna, tror att det är exakt samma ställe som Lars Winnerbäck hamnade på och som han beskrev när han var sommarpratare på P1. Hoppas det är så, för då har jag ännu en Lassiehistoria att berätta (jag har ganska många sådana).
New York är
skitstort
skitcoolt
skitamerikanskt
skitmatens mecka
skitbra shopping
skitäcklig inhemsk öl
skitmycket dubbelmoral.
Jag har gått upp fem kilo
Jag är många tusenlappar fattigare
Jag är jetlagad
Jag är både imponerad och lite besviken. Som en annan medresenär sa; det är inte lika mäktigt som man föreställt sig. Men ändå lite bättre än man hoppats.
Jag åker gärna dit igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Välkommen hem dårå!
Och klart du får länka till mig - det vore ju en ÄRA!
Skicka en kommentar