Äntligen!

Syftet med hela Malmötrippen var faktiskt att vi skulle förlova oss. Så med buller och barn sprang vi ombord på tåget 23.05, 55 minuter innan nytt dygn och alltså dagen efter det ingraverade datumet i ringarna.
Noel sov. Tills vi kom till sovkupén. Där någon barnvagn inte alls fick plats. Försiktigt över med ungen till ena sovbritsen där han naturligtvis skulle fortsätta sova gott och tyst och hela natten. Noel vaknade omedelbart. På ett tröttgnälligt skithumör och inte alls speciellt förlovningsvänligt. Skaka, skaka, sjunga sjunga, somna då för i helvete, 15 minuter kvar på dygnet. Skaka, skaka, gunga, gunga, sjunga ännu mer. Lillkillen somnade. Och vaknade direkt. 10 minuter kvar. Magnus tog över Noel så att jag skulle kunna öppna den för tillfället specialinköpta, välkylda champagnen. 5 minuter kvar. Och Noel somnar faktiskt. Upp med ringar, fram med kamera. Hälla upp champagnen, skåla. Ringbyte.
Då var det gjort!
Nu är vi fästman och fästmö!