Åldersnojja

Vi, jag och Magnus, har gått från ett par i trettioårsåldern, till ett par i femtioårsåldern på mindre än två dagar. Vi har blivit sommarstugeägare och husvagnsägare. Det ena är självvalt, det andra bara hände...
Som jag berättat tidigare finns drömmen om en egen liten täppa. När vi sammanställde våra krav på en eventuell sådan blev det följande resultat; det måste finnas ett hus som man kan åtminstone sova i, det måste finnas el och vatten, det ska finnas möjlighet att bygga en liten friggebod så att Magnus kan ha en liten studio, det ska helst finnas plats för massor med saker som inte får plats i vårt vindsförråd, det ska finnas möjlighet till trevlig samkväm med goda vänner ( läs grillplats, infravärme, ca 10 sängplatser och ett stort ölförråd), Noel ska kunna krypa och så småningom springa omkring fritt utan att vi ska vara rädda för att han mosas av en bil eller cyklist, jag ska ha en liten plätt där jag kan göra fåfänga försök till att skaffa mig gröna fingrar osv osv. Listan tog aldrig slut. Så vi köpte helt enkelt en sommarstuga. Som säkert var jättefin och supermodern 1966 när den byggdes. Nu ser den ut som skit. Men den är stor, har indragen el, borrad brunn, badrum, kök, tre sovrum och därmed minst tio sovplatser, friggebod, lusthus, lekstuga, garage och en stor tomt som behöver öm omvårdnad. Vår dröm till den nätta summan av 340.000 kr. Som hittat! Och den ligger bara tre mil hemifrån.
Husvagnen fick jag helt plötsligt av mormor som tröttnat på att den stod och skräpade på deras gårdsplan. Både mormor och morfar anser sig för gamla för att egentligen köra bil, så en husvagn är ju lite overkill.
Om inte ovanstående är vuxenpoäng, eller kanske pensionärspoäng, vad är det då?