Var det bättre förr?

Det känns som om jag borde skriva någonting. Även om jag inte direkt har något att skriva om.
Igår blev jag tackad i en avhandling, för att ha återupprättat nyårsafton. Det var roligt tycker jag, eftersom det var den gamla Sofia som visade sig där och då men kanske aldrig mer. Eftersom jag egentligen avskyr nju jers iv.
Han som skrivit avhandlingen, som förövrigt handlar om "Computational Analysis of Molecular Recognition Involving the Ribosome and a Voltage Gated K+ Channel", är en ytterst intelligent, rolig, trevlig, händig och lätt människa. Som Magnus. Som alla Magnus kompisar faktiskt. Jag upphör aldrig att förvånas över alla och deras "skills". Alla är så otroligt bra och ambitiösa, roliga och intressanta.
Jag är född och uppvuxen i en liten håla. Jag älskar verkligen mitt ursprung och det går inte en dag utan att jag saknar allt som var då. Alla kompisar, alla knegare, all enkelhet, all humor, allting. Livet var en fest, från morgon till kväll. Med eller utan alkohol.
Men jag har gått vidare. Blivit vuxen kanske. Lite tråkigare. Uppskattar andra saker. Andra människor. Livet är roligt nu med, fast på ett annat sätt.
Det låter som jag blivit för fin och lite förmer än mitt gamla umgänge. Så är det verkligen inte. Jag saknar den person jag var då.
Men jag gillar mitt nya jag ganska mycket också.
Det ultimata vore om man kunde kombinera det bästa från båda världar.
Och det kanske man kan?