Dramatiken fortsätter

Igår var vi på Akademiska och gjorde rutinultraljud. Det gör man för att kolla dels hur långt man är gången, alltså hur gammalt fostret är och vilket datum det beräknas anlända, och dels för att se att allt sitter där det ska och utesluta grava missbildningar.
Bebisen var stor och ska nu födas den 16 september om allt går som vi hoppas.
Den har fina symmetriska ventriklar, cerebellum ser precis ut som en jordnöt i sitt skal, alla fyra kammare finns och klaffarna fungerar som de ska. Alla fyra extremiteter är välutvecklade och blablabla.
Alltså: bebisens hjärna ser precis ut som den ska, hjärtat är normalt, ben och armar finns.
-Men jag hittar ingen magsäck, säger doktorn. Det kan vara så att den är helt tom och att den därför inte går att se. Vi brukar be patienten komma tillbaka lite senare på dagen och göra ett nytt ultraljud när vi inte hittar magsäcken och hoppas på att bebisen svalt lite fostervatten då, men nu är det så sent på dagen så du får komma hit imorgon igen.
Jaha. Tack då. Min bebis har ingen magsäck och det ska jag ligga och tänka på ett helt dygn innan jag får veta om det verkligen är så. Skit.
Slängde ut en fråga på ett gravidforum om någon hade varit med om något liknande.
Jo, det var en tjej vars väninna hade fått ett barn som saknade förbindelse mellan matstrupe och magsäck. Inte helt vanligt men inte helt ovanligt heller. De barnen kan opereras och bli helt återställda men de brukar ha problem att äta på vanligt vis under uppväxten.
Tacka fan för det. Maten lär ju inte komma så långt.
Jaha. Min bebis kommer få en sond direkt in i magsäcken där vi sprutar in bröstmjölk var tredje timme. Jag ser mig själv sitta och pumpa dagarna i ända. Igen. Varför ska detta hända oss? Vi som är så snälla och bra på alla sätt och vis....

Men idag visade det sig att min bebis har en fin och välfylld magsäck. Visst syns det tydligt? Fråga mig inte var. Jag ser ingen skillnad från igår. Men lättnaden är enorm.