Göteborg

Min mamma tyckte synd om mig och erbjöd sig att ta Noel så att jag och Magnus ändå kunde ha en halv romantikvecka, trots omständigheterna.
Jag pendlade mellan mycket dåligt samvete, för att lillskiten inte får hänga med sina älskade föräldar under några dagar och nätter, och oroskänslor över min kroppsliga förmåga innan jag bestämde mig.
Magnus bokade om hotellet i Göteborg och jag bekräftade tågbokningen.
06.23 i går morse rullade tåget ut från Uppsala centralstation mot Göteborg.
Jag hade som vanligt oturen att hamna på ett fullsmetat tåg, där det i princip slogs om platserna och den person som vann platsen bredvid mig var den värsta tänkbara.
En rödfnasig, spinkig, före detta missbrukare (min egen tolkning av utseendet) som hade tredagarsstubb både i ansiktet och på huvudet. Han stank vitlök och gammal alkohol och envisades med att gäspa mig rakt i ansiktet hela tiden.
Han hostade utan att hålla för munnen regelbundet och däremellan utövade han tics i form av små harklingar, kanske en i minuten.
Jag hade stor lust att slå honom.
Skrika högt.
Sammandragningarna ökade.
Efter fyra timmars tortyr var jag framme.
Jag möttes av Magnus och vi checkade in på hotellet.
Vi åkte färja.
Vi strosade genom Majorna.
Vi åt glass i solskenet.
Vi träffade bekanta.
Vi åkte färja igen.
Vi åt skräpmat.
Vi glodde på TV.
Allt i slow-motion. Jag vilar.
Vilken underbar stad Göteborg är!
Nu ska jag fortsätta njuta av den.
Men först ska jag ägna mig åt att tycka lite synd om Noel och få lite dåligt samvete.