torsdag 26 mars 2009

Livet. Igen

Mamma åkte till Thailand i söndags, ska vara borta fem veckor. I måndags fick jag ett sms från mamma; - mormor ligger på Östersunds sjukhus, blöder från ett hål i kroppen och kan du ta reda på vad som hänt eftersom morfar inte är helt klar och redig och inte kan förklara hur det hela gick till?
Varpå jag ringer till Östersund och får reda på att mormors tarm har gått sönder och hon måste opereras akut och att läget är kritiskt och att man inte kan garantera någonting.
Morfar är inte i skick att köra bil, han bor tio mil från Östersund. Mina bröder har precis också klivit på ett plan till Thailand och kära syster jobbar troligtvis.
Återstår jag, för någon i familjen måste ju bry sig.
Tänk själv att vakna upp, eller inte vakna upp, efter en operation och ingen är där för att se hur du mår. Ångest.
Jag bokade tåg, hotell och drog som en avlöning. Eller så fort gick det ju inte, tåget tog fem timmar.
Mormor klarade operationen. Hon blev väldigt glad när jag kom och kallade mig Lena hela tiden (min mamma heter Lena). Vilket betyder att mormor inte riktigt kopplade vem som var där. Jag köpte böcker, blommor och choklad så hon har något att pyssla med de närmaste veckorna.
Jag dog av köld.
I Östersund är det nämligen midvinter och 25 grader kallt. Fyfan.
Tur att jag fick åka hem efter ett dygn.
Lilla mormor.
Kirugen sa att mormor är en förhållandevis fräsch tant för att vara så gammal. Otur bara, det där med den trasiga tarmen. Beror troligtvis på mormors intag av Treo de senaste åren. Sa kirurgen alltså.
Akta er för Treo. Det har jag alltid hävdat och ÄNTLIGEN fick jag vatten på min kvarn...

1 kommentar:

Evelina sa...

Duktigaste barnbarnet!!!
Skönt att allt gick bra!
Hoppas du är ok också?
Kram strumpan!