Folkvagn

Vi måste nog köpa ny bil. Vi har en Volvo 945 från 1998 som är stor, rymlig, säker och riktigt gubbig. Inga överraskningar direkt. Volvo är bra skit. Men jag pendlar också med denna bil. Det är liksom inte ekonomiskt försvarbart och inte heller bra för miljön.
Vi har ägnat de senaste dagarna till att hänga på Blocket, hänga i bilhallar, trakasserat en kompis som jobbar som bilmeck för just det märket vi är intresserade av.
Det är mycket man ska tänka på när man ska köpa bil när man har barn. Och vill vara snäll mot både plånbok och miljö.
Vi har satt en gräns vid 100.000 kr. Mer får bilen inte kosta. Den ska helst dra mindre än 0.5 liter/ mil, den ska rymma Noel, barnvagn, mig och Magnus samt eventuellt ett till barn i framtiden. Den ska vara i alla fall lite snygg och helst inte för stor. Den ska helst också ha dragkrok. Det är praktiskt med dragkrok. Jag gillar dragkrok.
Den får inte ha gått mer än 10.000 mil, undantaget dieselbilar som får ha gått max 20.000 mil, och alla stora och dyra servicar måste vara gjorda.
Den måste självklart ha AC och stereo.
Men annars har vi inte så stora krav. Magnus vill ha en vinröd bil. Jag vill ha silvermetallic eller vit.
Vi kan nog hitta nåt i helgen. Typ den här, den här eller den här.

Tjockis

Jag ska göra en (ett?) personlighetstest. För att kolla om jag verkligen är en bra chefstyp. Det ingår i steg två i rekryteringsprocessen till mitt eventuella nya arbete. Steg två. Det ni! Det betyder ju att jag är rätt bra! I alla fall på att dupera min omgivning.
Och det är väl det de förstår. Att folk kan luras. Därför en (ett?) test som bevisar om man är rimlig. Eller inte.
Det känns lite roligt och lite läskigt.
Belöningen från Mama har kommit! En ärtgrön långärmad P.o.P-tröja med lila text och en vit T-shirt med lila hästmotiv.
När jag slutade som sjuksköterska inom landstinget hade mina kollegor köpt en present till mig. Noga utvald. (Observera att jag var 29 år vid detta tillfälle). Jag fick en staty i glas, föreställande en springande häst. Skäms.
Jag har en hästtokig guddotter som tur är. Som fick min staty. Som kommer att få min hästtröja.
Men den ärtgröna saken kommer att passa utmärkt nu när träningssäsongen sätter igång. Som uppvärmningströja. Om jag bestämmer mig för att köpa träningskort alltså. Vilket jag borde eftersom jag slutat röka och börjat äta skitmycket.
Flebb flebb på er!

Kulinarisk besvikelse

Min sambo har lämnat mig för ett par dagar. Han doktorerar i .... ja...hm......typ miljö? Energi? Ja, han började i alla fall med detta i våras, men det är först nu som det drar igång på riktigt. Och då ingår ett utbyte/samarbete med Linköpings universitet. Linköpings högskola?
Så där ska han hänga ett par dagar i veckan i höst.
Det känns oerhört inspirerande att laga mat. Till mig. Och ett barn som äter grus, papper, insekter, färgfläckar och annat man kan hitta på golvet. Allt stoppas glatt in i munnen. Tuggas på. Även stenar. Sväljes sedan ned. Ja, han har alltså inte så stora krav på måltiderna. Bara man kan stoppa i munnen, tugga och svälja.
Jag hade tänkt mig en liten fräsch fiskgratäng med potatis och något grönt.
Letade i frysdisken efter fisk som inte är torsk. Kom att tänka på en kompis till Magnus som arbetar i en livsmedelsaffär. Han berättade för ett tag sedan att det i typ 100 % av alla fiskförpackningar finns frysta "maskar" eller parasiter eller nåt sånt. Men att dom avdödas när man tillagar fisken.
Spelar ingen roll att parasitjävlarna dör. Jag vet ju att jag när som helst kan stoppa en i munnen. I min mun. Noel skulle inte bry sig i arslet om han var tvungen att äta fårbajs eller fiskparasiter. Bara man kan stoppa i munnen, tugga och svälja.
Hädanefter blir det till att köpa färsk fisk.
I dag blev det färdiglagad lasagne. Bara att värma i ugn. Skitenkelt. Som det ska vara när man är ensamstående mamma.
Evelina, SKIT I BABYWATCHERN. Jag lovar att ni vaknar ändå när killarna gör det. Lyssna på en som vet. Det går inte att misslyckas att vakna. Använd skitapparaten som hundleksak i stället :-) Så kanske den glädjer någon iaf.

Ågren

Magnus har ångest. Jag ångrar lite att jag var så snabb att skriva om hans lilla bravad eftersom han själv inte minns ett dugg av vad som hände. Han hävdar att han måste ha gått i sömnen. Kanske det.
Han hävdar också att det är slutsupet för hans del. Troligt.

Morgonstund har guld i..... men va fan gör Magnus?

Vet inte om detta forum är lämpligt för vad som komma skall...
Jo. Det är det.
Noel vaknade, sin vana trogen, kl 05.00.
Magnus var ute och festade igår så han var förpassad till soffan.
Precis när Noel vaknade hördes konstiga ljud från vardagsrummet. Magnus stönade högljutt, skrek nej och sedan rasslade det till ett par gånger. Sedan blev det tyst. Tills jag hörde porten slå igen.
Jag grabbade tag om Noel och gick ut ur sovrummet. Ingen Magnus stod att finna i lägenheten.
Däremot stod ytterdörren öppen så jag kikade ut. Där står Magnus. Precis utanför porten. Med bar överkropp, bara ben och bar rumpa. Och kissar. Mitt i centrala Uppsala. Står han och visar snoppen. Med jeans och kalsonger runt anklarna. Barfota.
Jag stängde dörren och gick in i sovrummet. Ska jag låtsas om som att det aldrig har hänt? Ska jag skälla ut honom? Ska vi byta identitet? Vi kanske bör leta efter ny lägenhet i alla fall. Om någon har sett honom. Tur att klockan bara var 05.00 en söndag.
Hoppas han kommer in snart så han inte gör något annat pinsamt.

Böcklinglunga

Jag ska avslöja något.
Jag är rökare. Har så varit till och från sedan jag var typ16-17 år. Väldigt mycket från under graviditeten. Lite mera till under amningen, men ALDRIG om jag skulle amma Noel inom de närmaste 6 timmarna. Då fick han ersättning i stället.
Kan ni fatta vad korkat? Att hålla upp, ja i mitt fall då graviditeten blev så kort, 6 månader och sedan tro att man ska kunna börja BARA feströka igen.
Herregud, livet är ju en fest. Så helt plötsligt var man uppe i samma konsumtion som pre barn.
Men så fick morsan lite cancer. Och alla behandlande läkare är rörande eniga om att det beror till stor del på att mamma varit rökare i många, många år.
Så den 22 juli sa jag bye-bye till ciggen. Men jag har inte slutat. En rökare är alltid en rökare. Jag har ett uppehåll. Förhoppningsvis resten av livet.
Men då jag ibland är mer än lovligt korkad så kan jag ändå inte låta bli att inte låta bli. Så igår tog jag en jävla giftpinne igen. Med min kompis T. På en pub, med en kall öl i andra handen.
Men somliga straffar Gud med detsamma.
Blev liggande hela kvällen i T:s fåtölj. Med kraftigt illamående, huvudvärk och frossa. Precis samma sak hände när jag tog den första ciggen efter Noel födelse.
Hur många gånger ska det hända innan jag kan få in i min tröga hjärna att nikotin (bevisligen eftersom jag mår så förbannat dåligt av det) faktiskt är ett gift?
Den som lever får se.
Nu ska jag donera alla mina tändare (som ligger och skräpar i handväskor, jackfickor, handskfack, lådor, flyttkartonger, under soffan, jeansfickor, längst ned i tvättkorgen och i sommarstugan) till soptunnan.

Attraktiv

Allt händer när man inte kan fatta rationella beslut. Jag har under en tid, ca 13 år, velat byta arbetsplats. Jag trivs bra på mitt nuvarande jobb, tjänar skitmycket pengar, bestämmer vilka arbetstider jag har och kan jobba hemifrån hur mycket jag vill. Rena rama drömmen. Speciellt för en småbarnsmorsa som jag. Kruxet är att min kära mor äger min arbetsplats. Vilket inte enbart är positivt. Speciellt när vare sig hon eller jag är bra på att skilja på privat och jobb. Och att hon i vissa lägen fortfarande behandlar mig som en tioårig skitunge.
Så jag har sökt lite andra jobb.
Jag kan säga så här; det är inte svårt att kirra jobb som sjuksköterska med nuvarande chefsposition.
Så nu har jag tre jobberbjudanden, ska på anställningsintervju på måndag och har en VD som INTE vill att jag ska sluta på mitt nuvarande jobb...
Fan, fan, fan.
Det bästa vore kanske att bli gravid igen och få 2 års betänketid till. Man får inte fatta förhastade beslut.
Nu ska jag läsa om dessa killar och bli lite varm i hjärtat.

Kändis

Idag hände något väldigt roligt, tycker i alla fall den lilla nörden i mig. I januari skrev jag en liten insändare till tidningen Mama. Jag hade inga som helst avsikter med den. Idag fick jag beskedet om att den insändaren blivit utsedd till månadens brev i Mama nr 9!
Journalisthögskolan, here I come! Snart står väl paparazzifotograferna utanför mitt fönster och försöker få en liten skymt av den berömda författaren.
Det är kanske töntigt, men jag blev så glad att jag nästan kissade på mig.
Och jag kommer att bli rikligt belönad av Mama. Avslöjar senare hur.
Pinsamt nog har jag precis sagt upp min prenumeration av sagda tidning.
Jag får nog börja prenumerera igen.

New York ur ett hemmaperspektiv

Hemma. Är ju alltid bäst. Även om det är bra borta. Jag älskar hemma. Ju mer jag är borta, desto mer vill jag hem.
New York.
New York är en STOR stad. Så stor att det är helt omöjligt att beskriva. Och då var vi bara på Manhattan. Vi gick sammanlagt kanske 8 mil på fyra dagar. Bara på Manhattan alltså. Och då har vi bara hunnit se en bråkdel av vad New York har att erbjuda. Allra bäst var när vi åkte till Brooklyn och tog ett par öl på en riktig sylta. Regnet öste ner och lokalen var inredd i mintgrönt kakel. Stämningen var hur skön som helst. Maja, en av medresenärerna, tror att det är exakt samma ställe som Lars Winnerbäck hamnade på och som han beskrev när han var sommarpratare på P1. Hoppas det är så, för då har jag ännu en Lassiehistoria att berätta (jag har ganska många sådana).
New York är
skitstort
skitcoolt
skitamerikanskt
skitmatens mecka
skitbra shopping
skitäcklig inhemsk öl
skitmycket dubbelmoral.

Jag har gått upp fem kilo
Jag är många tusenlappar fattigare
Jag är jetlagad
Jag är både imponerad och lite besviken. Som en annan medresenär sa; det är inte lika mäktigt som man föreställt sig. Men ändå lite bättre än man hoppats.
Jag åker gärna dit igen.

New York, New York

Idag, 14.10, lyfter planet mot the junajted stejts! Jag, Magnus och 10 andra lösa figurer i vår bekantskapskrets ska förära det stora äpplet ett besök. Noel ska bo hos farmor och farfar. I fem hela dagar. Jag känner mig som en skurk.
Återkommer med en reseskildring. På fredag eller så.
So long, as we say over there.

PMS

Jag har drabbats av ett helvetes PMS- humör. Eller, min omgivning drabbas av det. Jag hugger på allt.
- Hoppar den där in i diskmaskinen själv?
- Har du borstat tänderna verkligen?
- Jag har ju visat dig en miljard gånger var tomatpurén ligger. Hur svårt kan det vara att komma ihåg?
- Ska skorna stå mitt i dörröppningen?
- Ligg still, jag kan inte somna.
- Ligg still.
- Men, vad är problemet? Ligg still. Eller flytta ut i soffan.
- Borstade du Noels tänder i morse? Jaha. Men du glömde det säkert igår kväll.
- Jaha, ska du ha den tröjan på dig... Jo, den är väl fin. Men inget jag skulle valt.
- Ligg still.
-Bit inte på naglarna.
Ingen ände på otrevlighet.
Stackars Magnus. Men det är då själva fan att han inte kan ligga still när vi ska sova...

Litet kryp för mänskligheten, stort för oss.

Vi skulle köpa en begagnad diskho till stugan. Magnus hade hittat en billig och fin på Blocket och vi skulle träffa säljaren på Shurgard. Väl där fick vi vänta en stund, då säljaren inte kunde bestämma sig för vilken bil han skulle ta dit (!). -Men det blir nog den svarta niefemman tror jag, sa han nasalt till Magnus, som om alla vet vad en niefemma är. ( Jag förstod ju att han menade en Saab 9-5 och fick förklara det för Mangus).
Jaja, då Noel inte är fjäderlätt längre satte vi ned honom på den asfalterade ytan utanför Shurgard. Och detta hände.


Tänk att min CP- skadade lillskit kan göra detta!! Håll i hatten alla neurologer!