Åldersnojja

Vi, jag och Magnus, har gått från ett par i trettioårsåldern, till ett par i femtioårsåldern på mindre än två dagar. Vi har blivit sommarstugeägare och husvagnsägare. Det ena är självvalt, det andra bara hände...
Som jag berättat tidigare finns drömmen om en egen liten täppa. När vi sammanställde våra krav på en eventuell sådan blev det följande resultat; det måste finnas ett hus som man kan åtminstone sova i, det måste finnas el och vatten, det ska finnas möjlighet att bygga en liten friggebod så att Magnus kan ha en liten studio, det ska helst finnas plats för massor med saker som inte får plats i vårt vindsförråd, det ska finnas möjlighet till trevlig samkväm med goda vänner ( läs grillplats, infravärme, ca 10 sängplatser och ett stort ölförråd), Noel ska kunna krypa och så småningom springa omkring fritt utan att vi ska vara rädda för att han mosas av en bil eller cyklist, jag ska ha en liten plätt där jag kan göra fåfänga försök till att skaffa mig gröna fingrar osv osv. Listan tog aldrig slut. Så vi köpte helt enkelt en sommarstuga. Som säkert var jättefin och supermodern 1966 när den byggdes. Nu ser den ut som skit. Men den är stor, har indragen el, borrad brunn, badrum, kök, tre sovrum och därmed minst tio sovplatser, friggebod, lusthus, lekstuga, garage och en stor tomt som behöver öm omvårdnad. Vår dröm till den nätta summan av 340.000 kr. Som hittat! Och den ligger bara tre mil hemifrån.
Husvagnen fick jag helt plötsligt av mormor som tröttnat på att den stod och skräpade på deras gårdsplan. Både mormor och morfar anser sig för gamla för att egentligen köra bil, så en husvagn är ju lite overkill.
Om inte ovanstående är vuxenpoäng, eller kanske pensionärspoäng, vad är det då?

Mysterium

Jag har lagt ned en förmögenhet på nappinköp. Detta beror inte på att jag köper märkesnappar, designnappar eller diamantbeströdda nappar. Nappar har en märklig förmåga att försvinna här hemma. Ungefär som strumpor i torktumlaren. Förra veckan köpte jag 10 st nappar på ICA. Nu har jag två kvar. Var i helvete tar de vägen? Igår dammsög och våttorkade jag alla golv i hopp om att stöta på i alla fall en napp. Eller ja, det behövdes ju städas lite också. Jag har en teori om att våra enorma dammråttor slukar nappar till frukost, lunch och middag. Men nu när dammråttorna är puts väck är napparna det också, fortfarande. De finns inte. De har upphört att existera. För så väldigt stor lägenhet har vi faktiskt inte att de kan ligga helt oupptäckta och häcka någonstans. Ytan är väldigt begränsad.
Däremot tror jag att Noel har en hemlig gömma, ett ställe som bara han vet om. För häromdan kom han glatt hasande med en napp i munnen som jag sedan länge givit upp hoppet om. Som varit försvunnen i säkert ett halvår.
Men det ökade ju inte nappbeståndet. Det finns fortfarande bara två synliga nappar, för hittas en, försvinner en annan i samma sekund.
Detta övergår mitt förstånd.

Vardag

Tisdag. Baddag för Noel. I pool alltså, tillsammans med de andra barnen i habiliteringsgruppen. Kommer till simhallen, mitt i Noels egentliga sovstund vilket alltså betyder att han inte är så väldigt glad och medgörlig. Problem nr 1: Var placerar jag barnet medan jag tar av mig skorna, eftersom han inte kan sitta helt stadigt ännu och golvet i " skohallen" är allt annat än torrt och rent? Jag ger bort honom till en gammal chockad tant i baddräkt som precis kom ut från toaletten. Det gick bra. Problem nr 2: Var byter jag kläder på Noel? Inga skötbord, inga barnvänliga bänkar. Bara golvet återstår. Lägger ut min handduk så han inte ska behöva ligga direkt på det våta kalla golvet. Problem nr 3: Var ska Noel vara medan jag byter om? Han är så pass rörlig att han inte ligger kvar på handduken. Den enda barnstolen är upptagen inne i duschen. Jag låter honom ligga kvar på golvet, svidar snabbt om, han hinner bara iväg ett par meter på det kalla blöta golvet. Som tur är tittar jag mig i spegeln innan jag träder in i duschrummet, vilket gör att jag upptäcker att ena tutten inte befinner sig i bikinin. Inte allt hår mellan benen heller... Åtgärd. Problem nr 4: Var duschar jag av mig och Noel utan att han dör av varmvattenchock? Strålen till duschen är stenhård och superplötslig och kokhet. Jag skiter i duschen. Fy, fy.
Alla problem upprepar sig efter badet i poolen, skillnaden är att det är iskallt i duschen och omklädningsrummet eftersom vi är uppvärmda av poolens vatten.
Noel skriker hjärtskärande hela tiden. Jag känner mig som ett odjur.
Alla dessa problem till vilken nytta? Träning? På vilket sätt har Noel tränat i poolen? Jag har hoppat omkring med honom i ett stadigt grepp, i ring med de andra föräldrarna, och sjungit Jungfru skär och Nippertippan. Noel har blivit blöt. Jag kan inte föreställa mig en sämre träningsform. För honom alltså.
Nä, de på habiliteringen måste komma med VÄLDIGT bra argument för varför det är så bra med badet, förutom vattenvanan alltså. Varken jag eller Noel har uppskattat denna tortyr speciellt mycket.

0 kr på kontot, mycket i huvudet

Detta märkliga: För tre dagar sedan tog mina pengar slut. Alltså mina egna pengar. Inte de som sitter på vårt gemensamma sparkonto. För två dagar sedan började vi en budgivning på sommarstugan. Vi avbröt budgivningen vid 110.000 kr. I dag hade jag fortfarande 0 kr på mitt konto, men i mitt huvud fanns 110.000 kr eftersom vi inte köpte någon stuga. Därför kunde jag unna mig lite kläder från H&M idag. Eftersom jag har råd.

Förlust

Nä, inte fick vi mitt lilla paradis. Det var visst andra som hade samma dröm. Och mer pengar. Jag som mentalt redan bodde där. Nu måste jag flytta ut.

Pubertal humor

- Magnus, du måste hjälpa mig att komma ihåg vilken gata hotellet ligger på.
- Vad heter gatan då?
- Adelgatan.
- Lättare än ettans tabell att komma ihåg, det är ju bara att tänka på ett av de fyra stånden.
- Moahahahaha

70-talsnostalgi

Jag är ett sant barn av 1975. Igår visste jag helt plötsligt att jag absolut måste ha en liten sommarstuga. Med en liten täppa. Helst ingen el eller vatten, bara sådär primitivt och superromantiskt som man tror att det var i 70-talets kollektiv. Självförsörjande hushåll där barnen hade linneskjortor och näbbstövlar. Så vill jag ha det om somrarna! Jag ska sätta min egen potatis, så mina egna örter och odla mina egna tomater. Tomtebolycka, tomtebolycka.
Som av en händelse finns min dröm på hemnet. En liten skabbig sommarstuga på 15 m2 med 1500 m2 tomt, med handpump och, tyvärr, indragen el. Orginaltapeter från 1962. SKITFULA. Tio minuters bilfärd eller 1 timmes cykelfärd hemifrån. Allt detta för 75000 kr. Det bara MÅSTE bli mitt. MITT MITT MITT. Magnus har inget att säga till om, men han måste naturligtvis betala hälften. Vi ska titta på det på lördag. Så nu håller vi alla våra små tummar för att det blir som jag vill. För i praktiken bor jag redan där.

Less

Dagar då allt känns övermäktigt. Bara att släpa sig ur sängen är en prestation värd OS-guld. När man irriterar sig på petitesser. Som att Magnus ALDRIG ställer in plastmojängen i micron. Även om vi aldrig använder plastmojängen, så måste den väl ha ett syfte? Men INTE på diskbänken. Eller att han ALLTID måste sopsortera. Nitiskt. Jättetoppen för miljön och för Noel i framtiden, men vafan. Jag är less på filmjölkspaket på diskbänken, där de står upp-och-ner och avger vattenblandad vit sörja som luktar spya. Då vill jag vara omiljöig.
Sådana dagar. Vill jag rösta bort. För de gör ändå ingen nytta.

Äntligen!

Syftet med hela Malmötrippen var faktiskt att vi skulle förlova oss. Så med buller och barn sprang vi ombord på tåget 23.05, 55 minuter innan nytt dygn och alltså dagen efter det ingraverade datumet i ringarna.
Noel sov. Tills vi kom till sovkupén. Där någon barnvagn inte alls fick plats. Försiktigt över med ungen till ena sovbritsen där han naturligtvis skulle fortsätta sova gott och tyst och hela natten. Noel vaknade omedelbart. På ett tröttgnälligt skithumör och inte alls speciellt förlovningsvänligt. Skaka, skaka, sjunga sjunga, somna då för i helvete, 15 minuter kvar på dygnet. Skaka, skaka, gunga, gunga, sjunga ännu mer. Lillkillen somnade. Och vaknade direkt. 10 minuter kvar. Magnus tog över Noel så att jag skulle kunna öppna den för tillfället specialinköpta, välkylda champagnen. 5 minuter kvar. Och Noel somnar faktiskt. Upp med ringar, fram med kamera. Hälla upp champagnen, skåla. Ringbyte.
Då var det gjort!
Nu är vi fästman och fästmö!

Malmö

I morgon åker vi. Hela lilla familjen ska ta nattåget till Malmö. Skitmysigt. Skitmycket att tänka på när man reser med en liten 1-åring. Hur värmer man nattvällingen på ett tåg? Hur gör man frukostgröten kl 06.00? Får vagnen verkligen plats i kupén? Vad ska vi pyssla med kl 06.45 när tåget anländer och incheckningen på hotellet är kl 15? Vi har en kompis som bor i Malmö, som säker är jättesugen på att ta hand om oss denna okristliga morgontimme en lördag. Dusch? Frukost? Väder? Det som förut löstes enkelt med en tidig öl blir nu lite mer komplicerat. Det är mycket det här med barn. Och med att vara en ansvarsfull förälder. Jag sätter allt hopp till Sempers färdiga välling, gröt och burkmat. Så kanske man ändå kan ta en liten öl ganska tidigt? Herregud, man är väl flexibel?

Det här med mode...

Man har ju levt i en liten bubbla sen, ja sen man blev gravid. Jag menar då ett modevacuum. Först var man för tjock för att hänga med i modet, med mage och rumpa som knappast passade i en liten kortkort. Sen hände något märkligt med mina ben. De tappade formen, minst sagt. Från att ha varit rätt OK 31- åriga spiror till något obeskrivbart blekt och slappt som gjorde sig bäst i ett par heltäckande byxor. Nu är de emellertid rätt OK igen. Något annat som har tappat formen, eller i alla fall storleken, så är det ju brösten. Jag var ett tag en riktig sexbomb med pattar att dö för. När jag ammade. Nu är det lite dödkött som sitter ungefär på samma ställe som amningsballongerna, men som små hån.
Jaja, nog om kroppen, det visste man väl någonstans att den skulle förändras. Nu till modet. Vad är det egentigen som gäller? 70, 80- eller 90- tal? Eller är det 2000? Jag blir inte klok på detta virrvarr av olika stilar som ska mixas till något hippt och coolt och inne. Hur jag än mixar och matchar så ser jag ut precis som det jag är: en morsa. Dyngtrist. Någon som har några tips till en urmjölkad 32- årig modeintresserad morsa?