Existentialism

Dagen kom. Flyttdagen. Tillträde till den nya lägenheten. Monstruöst stor tyckte vi första dagen. Andra dagen hade vi vant oss. Vi har fortfarande ca 40 kartonger ouppackade ute i stugan. Var fan ska alla de sakerna få plats? Vi har ju fyllt varenda litet hörn här hemma. Hur alla sakerna fick plats i en hälften så stor lägenhet tidigare övergår mitt förstånd.
Jag dammsög igår.
Det tog forever. Sen, när jag äntligen var färdig, råkade solen skina in genom vardagsrumsfönstren. Då var det bara att plocka fram dammsugaren igen. Eftersom det plötsliga ljuset uppdagade minst lika mycket katthår, damm, riskorn, vällingpulver, grus, kaffe och annan skit som jag redan dammsugit upp. Gardiner och persienner kanske inte är en dum tanke ändå. För att dölja skiten liksom, inte stänga ute ljuset.

Jag träffade min gamla mammagrupp förra veckan. Då berättade übermamman M att de hade städhjälp. Som en helt självklar grej. Med RUT- avdrag och allt. Det är lika bra att passa på tyckte hon, avdraget är nog inte här för att stanna. Städbolaget tar 160 kr i timmen efter avdrag. Då dammsuger de, våttorkar, dammtorkar, tar bort kalkavlagringar i kök och badrum. Och det bästa av allt: man behöver inte plocka undan innan. Det gör de också. Fast då tar det såklart lite längre tid.
Åh, vad jag önskar mig RUT- städ. Det finns annat skoj man kan göra med tiden. Inte för att vi någonsin har prioriterat städning, men med det enorma ljusinsläppet i vår nya lägenhet är vi nog så illa piskade är jag rädd. Det finns ingenting som kan döljas i vrårna. Och eftersom det tog forever att bara dammsuga så inser jag hur lång tid det kommer att ta att göra resten i vår spatiösa våning. Frågan är bara hur jag ska motivera städhjälp så att Magnus tycker att det är en lika bra idé som jag.

Noels autismträning har börjat. Vi ska skrapa ihop minst 25 timmars träning i veckan. Vi har en registreringsblankett, där en pinne markerar fem minuters träning. Just nu, torsdag kväll har vi lyckats skrapa ihop 1 timme och 50 minuters träningstid, inklusive den träning han får på förskolan. 25 timmar låter som en omöjlighet. Är man ens vaken 25 timmar i veckan?
 Jo, jag är ju vaken i allra högsta grad. Vilhelm sover mellan 18- 03. Sedan är det morgon. Jippie. Alla vet ju hur glad och mysig man är kl 03 på morgonen, när man gått och lagt sig 23.

Sedan har jag och Magnus enats om att jag ska lämna Noel på dagis och han hämta. Så att vi är två föräldrar igenom helvetestimmen på eftermiddagen/kvällen. Timmen när alla är hungriga och griniga, maten är olagad men på gång och allt bara kaosar. Den timmen då Noel visar upp sin allra värsta autismsida. Skriker omotiverat. Slänger saker omkring sig. Slänger saker på Vilhelm. Inte lyssnar alls. Den timme jag var ensam med denna furie tidigare, samtidigt som Vilhelm var som mest sugen på att dias och maten skulle bli ätbar. HELVETESTIMMEN. Jag började grina varje dag. Och mina barn med.
Jag vet att situationen inte är unik för mig. Men den känns lite mer svårhanterbar med en autistisk, rörelsehindrad son som inte kan gå och en som fortfarande är en liten bebis. Och inte heller kan gå. Det är svårt att bära två bångstyriga och hungriga barn genom snövallar höga som små berg, oplogade vägar och så vidare som man stöter på, på den 400 meter långa sträckan mellan parkeringshuset och lägenheten.
- Jaja, säger min mamma. När ni var små så gick jag förbi affären på vägen från pendeltåget till dagmamman, handlade middag och frukost, släpade de 100 kilo tunga kassarna flera mil, hämtade er tre, släpade kassar och tre barn flera mil hem, lagade middag åt tre barn, skapade världsfred och utrotade all fattigdom varje dag typ, som ensamstående, samtidigt som jag skaffade mig en utbildning och gjorde karriär och jag klagade aldrig. 400 meter. Pft. Löjligt.

Så jag håller tyst. Jag har det bra. Jag har det bra. Jag har det bra. Framför allt så har jag Magnus. Som bringar lite ordning i kaoset, som verkligen orkar med Noel just nu och som gör underverk med honom. För jag är lite trött.
Men jag har det bra. Och en väldigt stor och väldigt fin lägenhet!