Jag plockade ur diskmaskinen, rensade kattlådan, läste ett sjukt roligt blogginlägg, skrattade högt och länge och sen satte jag mig med en kopp kaffe och en bok som jag fick hem i brevlådan i förrgår. Jag har inte läst en rad ur en bok sedan Vilhelm dök upp.
Jag läste 50 sidor och blev superdeprimerad.
Gick och lade mig kl 20.19.
Vaknade kl 03.00 av att brösten höll på att sprängas. Pumpa, pumpa, pumpa.
Kunde inte somna om.
Noel vaknade 04.
Ville ABSOLUT gå upp.
- Mamma, jag är pigg och glad.
Så det var ju bara att bita i det sura äpplet. Som egentligen är en väldigt söt och underbar son.
Så nu står jag här i köket och kokar grahamsgrynsgröt och väntar på att mina andra pojkar ska komma hem.
Undrar just hur de har haft det.
onsdag 31 mars 2010
tisdag 30 mars 2010
Vad komstigt det blev
som Noel skulle uttrycka det.
Så här var det: idag skaulle Magnus ta med sig Vilhelm ut till sina föräldrar och sova där så att jag skulle få sova min andra hela natt sedan Vilhelm föddes. Jag skulle dessutom ta igen lite förlorad tid med den äldre sonen. Vi planerade hela vägen hem från dagis allt skoj vi skulle göra. Två saker för att vara korrekt. Äta våfflor med glass och gå till biblioteket för att leka.
Magnus kommer hem, tar vinnaren av GNÄLL-SM Vilhelm under ena armen och en skötväska under den andra och drar. Jag vispar ihop våffelsmet. Noel somnar.
Han sover som en sten.
Så nu sitter jag här. Jag har ätit mina våfflor.
Vad ska jag göra nu?
Rensa kattlådan? Torka köksluckorna? Dammsuga?
Vad gör man när man helt plötsligt får lite tid över som man inte har räknat med?
Jag tror jag går och lägger mig jag med.
Så här var det: idag skaulle Magnus ta med sig Vilhelm ut till sina föräldrar och sova där så att jag skulle få sova min andra hela natt sedan Vilhelm föddes. Jag skulle dessutom ta igen lite förlorad tid med den äldre sonen. Vi planerade hela vägen hem från dagis allt skoj vi skulle göra. Två saker för att vara korrekt. Äta våfflor med glass och gå till biblioteket för att leka.
Magnus kommer hem, tar vinnaren av GNÄLL-SM Vilhelm under ena armen och en skötväska under den andra och drar. Jag vispar ihop våffelsmet. Noel somnar.
Han sover som en sten.
Så nu sitter jag här. Jag har ätit mina våfflor.
Vad ska jag göra nu?
Rensa kattlådan? Torka köksluckorna? Dammsuga?
Vad gör man när man helt plötsligt får lite tid över som man inte har räknat med?
Jag tror jag går och lägger mig jag med.
tisdag 23 mars 2010
Snoppar
Jag har alltid haft svårt att visa mig naken för andra än mig själv. Vet inte varför, jag har aldrig haft några direkta komplex vad gäller min kropp. Förutom fötterna då. Stora, breda med långa tår som sitter glest. Och alltid blånagel på stortårna som det anstår en hästtjej.
Men så tänkte jag häromdan att naket är fint och inget tabu här hemma. Naket är naturligt och den tanken ska vi föra över på våra barn. Så när Noel ryckte i handtaget när jag stod i duschen så fick han komma in.
Han tittade ett tag på mina bröst och så sa han:
- Mammas snoppar.
Betyder det att jag har långa bröst? Eller penisformade bröstvårtor?
Men så tänkte jag häromdan att naket är fint och inget tabu här hemma. Naket är naturligt och den tanken ska vi föra över på våra barn. Så när Noel ryckte i handtaget när jag stod i duschen så fick han komma in.
Han tittade ett tag på mina bröst och så sa han:
- Mammas snoppar.
Betyder det att jag har långa bröst? Eller penisformade bröstvårtor?
lördag 20 mars 2010
Hur man inte blir pigg
Magnus tog den äldre sonen och drog till Stockholm för att hälsa på sin bror och Noels kusin, dricka folköl och sova över. Grabbevent. Jag kunde inte fort nog få iväg dom. Fatta att få vara själv en hel kväll och natt. Ja, med Vilhelm hemma också, men han lever fortfarande i symbios med mig och vi räknas alltså som en individ.
Jag planerade att dricka lite rödvin, packa upp några kartonger, äta godis, kolla på TV (på sånt som jag vill se) gå och lägga mig hyfsat tidigt och vakna utsövd och lycklig eftersom Vilhelm förhoppningsvis skulle ha en av sina bra nätter.
Men såhär blev det:
Vilhelm somnar för natten 16:15 och jag kan inte väcka honom. Jo, alltså det kan jag ju, men då är han världens grinolle och vill bara hänga i mina bröstvårtor. Jag lägger ned honom i soffan med förhoppning om att han ska vakna för att det är obekvämt och han fryser. Han gnäller två gånger för att han vill äta. Men han vaknar inte. Jag dricker ett glas mjölk och poppar gammalt popcorn som inte vill poppa. Däremot vill det starta en liten eldsvåda i kastrullen, som nu står totalförstörd ute på balkongen. Den enda kastrullen vi hade eftersom just kastrullkartongen inte står att finna någonstans efter flytten.
Lägenheten stinker av brända popcorn.
Jag trycker ändå i mig de stackarna som blev poppade, trots att de är ljusbruna och rökskadade. Jag får ett skal mellan tänderna som skaver och inte går att få bort.
Jag tappar orken och går och lägger mig 21.30.
Vilhelm vill ammas 22.30.
Sen vaknar han kl 00.30 utsövd, glad och tror att det är morgon och dags att gå upp.
Jag släpar mig ut i vardagsrummet, lyckas på något vis underhålla honom i två timmar och sen somnar han igen.
Vaknar 04.30 och då går det inte att övertyga honom om att det är bäst att sova lite mer. Så jag ammar honom och äter själv frukost efter det.
Inte en enda kartong tömd, inget godis ätet eftersom jag inte orkade gå och köpa något, inget TV- tittande förutom den strålande filmen Team America som visades vid 01.00 och som jag förövrigt sett två gånger tidigare, och ingen utsovning alls.
Nån som vill ha en bebis? Nån som vill ge mig lite sömn?
God natt
Jag planerade att dricka lite rödvin, packa upp några kartonger, äta godis, kolla på TV (på sånt som jag vill se) gå och lägga mig hyfsat tidigt och vakna utsövd och lycklig eftersom Vilhelm förhoppningsvis skulle ha en av sina bra nätter.
Men såhär blev det:
Vilhelm somnar för natten 16:15 och jag kan inte väcka honom. Jo, alltså det kan jag ju, men då är han världens grinolle och vill bara hänga i mina bröstvårtor. Jag lägger ned honom i soffan med förhoppning om att han ska vakna för att det är obekvämt och han fryser. Han gnäller två gånger för att han vill äta. Men han vaknar inte. Jag dricker ett glas mjölk och poppar gammalt popcorn som inte vill poppa. Däremot vill det starta en liten eldsvåda i kastrullen, som nu står totalförstörd ute på balkongen. Den enda kastrullen vi hade eftersom just kastrullkartongen inte står att finna någonstans efter flytten.
Lägenheten stinker av brända popcorn.
Jag trycker ändå i mig de stackarna som blev poppade, trots att de är ljusbruna och rökskadade. Jag får ett skal mellan tänderna som skaver och inte går att få bort.
Jag tappar orken och går och lägger mig 21.30.
Vilhelm vill ammas 22.30.
Sen vaknar han kl 00.30 utsövd, glad och tror att det är morgon och dags att gå upp.
Jag släpar mig ut i vardagsrummet, lyckas på något vis underhålla honom i två timmar och sen somnar han igen.
Vaknar 04.30 och då går det inte att övertyga honom om att det är bäst att sova lite mer. Så jag ammar honom och äter själv frukost efter det.
Inte en enda kartong tömd, inget godis ätet eftersom jag inte orkade gå och köpa något, inget TV- tittande förutom den strålande filmen Team America som visades vid 01.00 och som jag förövrigt sett två gånger tidigare, och ingen utsovning alls.
Nån som vill ha en bebis? Nån som vill ge mig lite sömn?
God natt
torsdag 18 mars 2010
Spontanlek
Min autistiske son har helt på egen hand och på eget initiativ interagerat med ett annat barn. Det är ovanligt. Det händer aldrig. Han kan leka bredvid så att det ser som om han leker med andra, men det gör han inte. Han kan göra samma saker som andra barn. Då ser det också ut som om han är med i leken. Men han hänger i sin egen värld liksom. Världen bredvid. Han initierar aldrig en ny kontakt med ett annat barn.
Men i helgen så var vi på museum och då var det en flicka, kanske i sex- sjuårsåldern, som befann sig i en sorts koja. Noel älskar kojor. Så han kröp in där. Till henne. Och så sa han:
- Hej flickan.
Varpå flickan lade en stor mjukisnoshörning på Noel och ovanpå det, sig själv. Noel höll väl på att klämmas sönder, men han garvade bara. Och vi var helt stumma.
Sedan ville Noel göra allt som flickan gjorde, följde efter henne som en liten skugga. Flickan hette Linnéa och jag är ganska övertygad om att hon också hade en störning inom autismspektrat. Vi fick nämligen inte kontakt med henne och hon betedde sig lite avvikande. Precis som Noel.
Ikväll sa han plötsligt:
- Igår lekte jag med flickan som hette Linnéa när vi var på museriumet. Det var roligt.
Museriumet. Dit måste vi gå fler gånger.
Men i helgen så var vi på museum och då var det en flicka, kanske i sex- sjuårsåldern, som befann sig i en sorts koja. Noel älskar kojor. Så han kröp in där. Till henne. Och så sa han:
- Hej flickan.
Varpå flickan lade en stor mjukisnoshörning på Noel och ovanpå det, sig själv. Noel höll väl på att klämmas sönder, men han garvade bara. Och vi var helt stumma.
Sedan ville Noel göra allt som flickan gjorde, följde efter henne som en liten skugga. Flickan hette Linnéa och jag är ganska övertygad om att hon också hade en störning inom autismspektrat. Vi fick nämligen inte kontakt med henne och hon betedde sig lite avvikande. Precis som Noel.
Ikväll sa han plötsligt:
- Igår lekte jag med flickan som hette Linnéa när vi var på museriumet. Det var roligt.
Museriumet. Dit måste vi gå fler gånger.
tisdag 16 mars 2010
Babysim
Jag bara måste skriva ett inlägg om detta. Alltså. Det är så lätt att lura av nyblivna föräldrar en ganska stor summa pengar på detta fenomen som kallas babysim. Inte ens som tvåbarnsmamma vet jag bättre. Kan bero på att jag aldrig babysimmade med Noel eftersom vi gick och badade gratis med barnhabiliteringen. I samma bassäng. Som jag nu betalar i runda slängar 1400 kr för sex tillfällen för. För vad?
Jag hade en föreställning om att det ska vara så mysigt, ett fantastiskt litet sätt att umgås med sin bebis samtidigt som bebisen får vattenvana och lär sig simma.
Gång ett gallskriker Vilhelm hela tiden, är stel som en pinne och kan inte fokusera på någonting. Ögonen står rätt ut och han vet inte vart han ska titta. Han blir hysterisk. Redan innan själva "simmet", när man ska duscha sin intet ont anande bebis i en stenhård stråle och tvåla in hela honom, medan han glider omkring som en liten snorloska i plastbarnstolen (obs, en stol ska räcka till alla sju barn) eftersom han är fyra månader och inte kan sitta helt stabilt själv ännu. Han klämmer sin lilla pillesnopp och får skrapmärken på baksidan av låren och fattar inte varför jag torterar honom på detta sätt. Samma scenario efter "simmet", men då ska han dessutom kläs på, halvfuktig, skitvarm, hungrig och panikslagen, liggandes på en liten blöt handuk på golvet eftersom det bara finns två uppblåsbara skötbord till sju barn. Nä, fy fan vilken pärs.
Gång två upprepas allt. Det enda Vilhelm vill göra i bassängen är att suga på sina händer frenetiskt, eller dricka klorvatten. Eller suga sig fast som en igel på min hals. Han skiter i den sjungande lilla rosa badankan eller skattkistan som är full med lena stenar. Han vill bara därifrån. Ögonen putar ut på ett högst skrämmande sätt och han ser helt galen ut. Lite som Onkel Fester. Samma frisyr också.
Gång tre och fyra skiter vi i. Jag pallar inte.
Gång fem går rätt bra och jag tänker att jaa, det kanske är rätt ok ändå. Värt 1400 kr. Eftersom vi glömt att säga upp oss från nästa kurs och alltså har varit tvungna att betala ytterligare 1400 kr för kommande sex tillfällen.
Gång sex bli värre än någonsin och jag får ta min nakna bebis, efter tio minuter i bassängen, och klä på honom i entrén. Eftersom han blir helt utom sig i närheten av omklädningsrum och klordoft. Duscha får vi göra hemma.
Nu har vi ytterligare sex gånger att ta oss igenom. Hoppas, hoppas, hoppas att han börjar uppskatta mys-axelläge, badankor och balansringar så att det inte känns som att jag lika gärna kunde ha torkat bort Alfons lilla, lilla, lilla bajskorv med mina 1400 kr.
För visst ska det väl normalt sett vara mysigt?
En vän har räknat lite på hur mycket det kostar att lära sina barn att simma om man ska köra hela paketet, enligt rekommendation. Det gör han här.
Jag ger det en chans till. En chans.
Jag hade en föreställning om att det ska vara så mysigt, ett fantastiskt litet sätt att umgås med sin bebis samtidigt som bebisen får vattenvana och lär sig simma.
Gång ett gallskriker Vilhelm hela tiden, är stel som en pinne och kan inte fokusera på någonting. Ögonen står rätt ut och han vet inte vart han ska titta. Han blir hysterisk. Redan innan själva "simmet", när man ska duscha sin intet ont anande bebis i en stenhård stråle och tvåla in hela honom, medan han glider omkring som en liten snorloska i plastbarnstolen (obs, en stol ska räcka till alla sju barn) eftersom han är fyra månader och inte kan sitta helt stabilt själv ännu. Han klämmer sin lilla pillesnopp och får skrapmärken på baksidan av låren och fattar inte varför jag torterar honom på detta sätt. Samma scenario efter "simmet", men då ska han dessutom kläs på, halvfuktig, skitvarm, hungrig och panikslagen, liggandes på en liten blöt handuk på golvet eftersom det bara finns två uppblåsbara skötbord till sju barn. Nä, fy fan vilken pärs.
Gång två upprepas allt. Det enda Vilhelm vill göra i bassängen är att suga på sina händer frenetiskt, eller dricka klorvatten. Eller suga sig fast som en igel på min hals. Han skiter i den sjungande lilla rosa badankan eller skattkistan som är full med lena stenar. Han vill bara därifrån. Ögonen putar ut på ett högst skrämmande sätt och han ser helt galen ut. Lite som Onkel Fester. Samma frisyr också.
Gång tre och fyra skiter vi i. Jag pallar inte.
Gång fem går rätt bra och jag tänker att jaa, det kanske är rätt ok ändå. Värt 1400 kr. Eftersom vi glömt att säga upp oss från nästa kurs och alltså har varit tvungna att betala ytterligare 1400 kr för kommande sex tillfällen.
Gång sex bli värre än någonsin och jag får ta min nakna bebis, efter tio minuter i bassängen, och klä på honom i entrén. Eftersom han blir helt utom sig i närheten av omklädningsrum och klordoft. Duscha får vi göra hemma.
Nu har vi ytterligare sex gånger att ta oss igenom. Hoppas, hoppas, hoppas att han börjar uppskatta mys-axelläge, badankor och balansringar så att det inte känns som att jag lika gärna kunde ha torkat bort Alfons lilla, lilla, lilla bajskorv med mina 1400 kr.
För visst ska det väl normalt sett vara mysigt?
En vän har räknat lite på hur mycket det kostar att lära sina barn att simma om man ska köra hela paketet, enligt rekommendation. Det gör han här.
Jag ger det en chans till. En chans.
söndag 14 mars 2010
Alfons i ny tappning
Noel och jag läste "Godnatt Alfons Åberg" tillsammans. Eller, ja, läste och läste. Vi gick igenom innehållet.
- Där spillde han saft, sa Noel
- Ja, och när han druckit saft blev han kissnödig och kissade en liten, liten,liten, liten droppe, sa jag.
- Ja, och sen kom det en liten, liten, liten, liten bajskorv, sa Noel.
Det vore väl en rolig bok?
- Där spillde han saft, sa Noel
- Ja, och när han druckit saft blev han kissnödig och kissade en liten, liten,liten, liten droppe, sa jag.
- Ja, och sen kom det en liten, liten, liten, liten bajskorv, sa Noel.
Det vore väl en rolig bok?
fredag 12 mars 2010
torsdag 11 mars 2010
Existentialism
Dagen kom. Flyttdagen. Tillträde till den nya lägenheten. Monstruöst stor tyckte vi första dagen. Andra dagen hade vi vant oss. Vi har fortfarande ca 40 kartonger ouppackade ute i stugan. Var fan ska alla de sakerna få plats? Vi har ju fyllt varenda litet hörn här hemma. Hur alla sakerna fick plats i en hälften så stor lägenhet tidigare övergår mitt förstånd.
Jag dammsög igår.
Det tog forever. Sen, när jag äntligen var färdig, råkade solen skina in genom vardagsrumsfönstren. Då var det bara att plocka fram dammsugaren igen. Eftersom det plötsliga ljuset uppdagade minst lika mycket katthår, damm, riskorn, vällingpulver, grus, kaffe och annan skit som jag redan dammsugit upp. Gardiner och persienner kanske inte är en dum tanke ändå. För att dölja skiten liksom, inte stänga ute ljuset.
Jag träffade min gamla mammagrupp förra veckan. Då berättade übermamman M att de hade städhjälp. Som en helt självklar grej. Med RUT- avdrag och allt. Det är lika bra att passa på tyckte hon, avdraget är nog inte här för att stanna. Städbolaget tar 160 kr i timmen efter avdrag. Då dammsuger de, våttorkar, dammtorkar, tar bort kalkavlagringar i kök och badrum. Och det bästa av allt: man behöver inte plocka undan innan. Det gör de också. Fast då tar det såklart lite längre tid.
Åh, vad jag önskar mig RUT- städ. Det finns annat skoj man kan göra med tiden. Inte för att vi någonsin har prioriterat städning, men med det enorma ljusinsläppet i vår nya lägenhet är vi nog så illa piskade är jag rädd. Det finns ingenting som kan döljas i vrårna. Och eftersom det tog forever att bara dammsuga så inser jag hur lång tid det kommer att ta att göra resten i vår spatiösa våning. Frågan är bara hur jag ska motivera städhjälp så att Magnus tycker att det är en lika bra idé som jag.
Noels autismträning har börjat. Vi ska skrapa ihop minst 25 timmars träning i veckan. Vi har en registreringsblankett, där en pinne markerar fem minuters träning. Just nu, torsdag kväll har vi lyckats skrapa ihop 1 timme och 50 minuters träningstid, inklusive den träning han får på förskolan. 25 timmar låter som en omöjlighet. Är man ens vaken 25 timmar i veckan?
Jo, jag är ju vaken i allra högsta grad. Vilhelm sover mellan 18- 03. Sedan är det morgon. Jippie. Alla vet ju hur glad och mysig man är kl 03 på morgonen, när man gått och lagt sig 23.
Sedan har jag och Magnus enats om att jag ska lämna Noel på dagis och han hämta. Så att vi är två föräldrar igenom helvetestimmen på eftermiddagen/kvällen. Timmen när alla är hungriga och griniga, maten är olagad men på gång och allt bara kaosar. Den timmen då Noel visar upp sin allra värsta autismsida. Skriker omotiverat. Slänger saker omkring sig. Slänger saker på Vilhelm. Inte lyssnar alls. Den timme jag var ensam med denna furie tidigare, samtidigt som Vilhelm var som mest sugen på att dias och maten skulle bli ätbar. HELVETESTIMMEN. Jag började grina varje dag. Och mina barn med.
Jag vet att situationen inte är unik för mig. Men den känns lite mer svårhanterbar med en autistisk, rörelsehindrad son som inte kan gå och en som fortfarande är en liten bebis. Och inte heller kan gå. Det är svårt att bära två bångstyriga och hungriga barn genom snövallar höga som små berg, oplogade vägar och så vidare som man stöter på, på den 400 meter långa sträckan mellan parkeringshuset och lägenheten.
- Jaja, säger min mamma. När ni var små så gick jag förbi affären på vägen från pendeltåget till dagmamman, handlade middag och frukost, släpade de 100 kilo tunga kassarna flera mil, hämtade er tre, släpade kassar och tre barn flera mil hem, lagade middag åt tre barn, skapade världsfred och utrotade all fattigdom varje dag typ, som ensamstående, samtidigt som jag skaffade mig en utbildning och gjorde karriär och jag klagade aldrig. 400 meter. Pft. Löjligt.
Så jag håller tyst. Jag har det bra. Jag har det bra. Jag har det bra. Framför allt så har jag Magnus. Som bringar lite ordning i kaoset, som verkligen orkar med Noel just nu och som gör underverk med honom. För jag är lite trött.
Men jag har det bra. Och en väldigt stor och väldigt fin lägenhet!
Jag dammsög igår.
Det tog forever. Sen, när jag äntligen var färdig, råkade solen skina in genom vardagsrumsfönstren. Då var det bara att plocka fram dammsugaren igen. Eftersom det plötsliga ljuset uppdagade minst lika mycket katthår, damm, riskorn, vällingpulver, grus, kaffe och annan skit som jag redan dammsugit upp. Gardiner och persienner kanske inte är en dum tanke ändå. För att dölja skiten liksom, inte stänga ute ljuset.
Jag träffade min gamla mammagrupp förra veckan. Då berättade übermamman M att de hade städhjälp. Som en helt självklar grej. Med RUT- avdrag och allt. Det är lika bra att passa på tyckte hon, avdraget är nog inte här för att stanna. Städbolaget tar 160 kr i timmen efter avdrag. Då dammsuger de, våttorkar, dammtorkar, tar bort kalkavlagringar i kök och badrum. Och det bästa av allt: man behöver inte plocka undan innan. Det gör de också. Fast då tar det såklart lite längre tid.
Åh, vad jag önskar mig RUT- städ. Det finns annat skoj man kan göra med tiden. Inte för att vi någonsin har prioriterat städning, men med det enorma ljusinsläppet i vår nya lägenhet är vi nog så illa piskade är jag rädd. Det finns ingenting som kan döljas i vrårna. Och eftersom det tog forever att bara dammsuga så inser jag hur lång tid det kommer att ta att göra resten i vår spatiösa våning. Frågan är bara hur jag ska motivera städhjälp så att Magnus tycker att det är en lika bra idé som jag.
Noels autismträning har börjat. Vi ska skrapa ihop minst 25 timmars träning i veckan. Vi har en registreringsblankett, där en pinne markerar fem minuters träning. Just nu, torsdag kväll har vi lyckats skrapa ihop 1 timme och 50 minuters träningstid, inklusive den träning han får på förskolan. 25 timmar låter som en omöjlighet. Är man ens vaken 25 timmar i veckan?
Jo, jag är ju vaken i allra högsta grad. Vilhelm sover mellan 18- 03. Sedan är det morgon. Jippie. Alla vet ju hur glad och mysig man är kl 03 på morgonen, när man gått och lagt sig 23.
Sedan har jag och Magnus enats om att jag ska lämna Noel på dagis och han hämta. Så att vi är två föräldrar igenom helvetestimmen på eftermiddagen/kvällen. Timmen när alla är hungriga och griniga, maten är olagad men på gång och allt bara kaosar. Den timmen då Noel visar upp sin allra värsta autismsida. Skriker omotiverat. Slänger saker omkring sig. Slänger saker på Vilhelm. Inte lyssnar alls. Den timme jag var ensam med denna furie tidigare, samtidigt som Vilhelm var som mest sugen på att dias och maten skulle bli ätbar. HELVETESTIMMEN. Jag började grina varje dag. Och mina barn med.
Jag vet att situationen inte är unik för mig. Men den känns lite mer svårhanterbar med en autistisk, rörelsehindrad son som inte kan gå och en som fortfarande är en liten bebis. Och inte heller kan gå. Det är svårt att bära två bångstyriga och hungriga barn genom snövallar höga som små berg, oplogade vägar och så vidare som man stöter på, på den 400 meter långa sträckan mellan parkeringshuset och lägenheten.
- Jaja, säger min mamma. När ni var små så gick jag förbi affären på vägen från pendeltåget till dagmamman, handlade middag och frukost, släpade de 100 kilo tunga kassarna flera mil, hämtade er tre, släpade kassar och tre barn flera mil hem, lagade middag åt tre barn, skapade världsfred och utrotade all fattigdom varje dag typ, som ensamstående, samtidigt som jag skaffade mig en utbildning och gjorde karriär och jag klagade aldrig. 400 meter. Pft. Löjligt.
Så jag håller tyst. Jag har det bra. Jag har det bra. Jag har det bra. Framför allt så har jag Magnus. Som bringar lite ordning i kaoset, som verkligen orkar med Noel just nu och som gör underverk med honom. För jag är lite trött.
Men jag har det bra. Och en väldigt stor och väldigt fin lägenhet!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)