Här händer inte ett skit. Vare sig med livmoderhalsen eller med dagarna. Bebisen växer. Har lagt sig med huvudet nedåt till Magnus stora besvikelse.Då blir det vanlig förlossning.
Vi är idag i v. 29+3. Har aldrig varit gravid så länge så jag borde ju hoppa och dansa av glädje. Men efter fem veckor på sjukhuset känns saker och ting allt annat än lajbans. Jag saknar min son! Min sambo. Min säng. God mat. Luft.
Jag saknar våra vinande fönster, att sopsortera, trafiken på gatan utanför, dammet som tar över lägenheten ett dygn efter städning.
Jag saknar vår kvartersaffär, vår innergård, vår parkeringsplats.
Jag saknar att jag inte kan klaga på Magnus, sucka över att Noel bara sover till 06 eller över att katten sprider sand över hela badrummet.
Jag saknar.
Jag ska kanske göra en ny undersökning idag, då jag å det bestämdaste vill bli utskriven nu. Jag tror mig kunna göra ingenting hemma också. Men då i sällskap.
Så nu sitter jag mest och väntar på att doktorerna ska ha tid med mig.
Återkommer.
1 kommentar:
Fiasko! Jag hade ju tänkt komma och hälsa på nån gång nu i veckan. Man kan ju tycka att jag har haft fem veckor på mig att göra det, men då ser man inte helheten tycker jag.
Skicka en kommentar