onsdag 8 april 2009

Smärtsamt

Jag tog ett fostervattenprov i måndags, vi hade efter moget övervägande beslutat att det var lika bra. Magnus ville inte följa med när jag berättade hur stor nålen de använder är. Jag ville inte heller följa med.
Först kollade Ove, professorn som skulle ta provet, hur gammal bebisen egentligen är och var det lämpligast skulle funka att sticka in dammsugarröret, med hjälp av ultraljud. Bebisen visade sig vara lite större än förväntat, ca en vecka äldre än beräknat. Och sen högg han till. Ove alltså.
Tur att jag inte ska ta fler sådana här prov.
Sedan sa Ove att jag nog skulle skynda på tiden för rutinultraljudet och sen sa han att om det är något onormalt med provet så ringer vi inom denna vecka, om det är normalt så skickar vi ett brev nästa vecka.
Jag linkade iväg och bokade om tiden för rutinultraljudet och började fundera på varför jag egentligen skulle göra det. Såg han något konstigt? Är det något som inte stämmer? Ångest ångest.
Igår, exakt ett dygn efter provet, ringer telefonen.
- Hej, det är blablabla från genetiska labbet på Akademiska.
Shit. Redan. Vilket betyder att min bebis har downs syndrom eller någon annan trisomi. Vilket betyder att vi måste göra abort. Vilket betyder att Ove anade att något var vajsing. Fan fan fan.
- Ja. Hej.
- Jo jag undrar om du och Ove hade någon form av överenskommelse?
- Överenskommelse? Nä. Om vad då? Vad menar du?
- Nä, jag menar att han ville att vi skulle höra av oss så fort vi hade analyserat provet och det har vi gjort nu. Det hör inte till vanligheten att man gör så nämligen.
- Nähä.
- Ja, jo och provet är ju helt normalt.
Men kärringjävel.
Säg det på en gång i stället.
Jag har aldrig tänkt så många tankar under så kort tid i hela mitt liv. Och blivit så rädd och nervös.
-Men det var väl kul att höra! Ove kanske ville att ni skulle agera lite snabbare eftersom jag är lite längre gången än vad vi trodde. Att det är lite bråttom om det skulle ha varit något fel.
- Ja så är det ju naturligtvis. Vi skickar ett brev som konfirmerar att provet är normalt. Lycka till med resten av graviditeten. Hej då.

Skönt att allt såg bra ut. Mindre skönt i området där han har dunkat in dammsugarröret. Men det går ju över. Nu ska jag njuta resten av tiden. Om de inte hittar nåt skit på ultraljudet alltså.

3 kommentarer:

Evelina sa...

Men vad skönt Fia, nu är det avklarat!!!
Kraaaam

Annikan sa...

Vad skönt! Hade ingen aning om att provet var smärtsamt att ta, tänk vad lite man vet egentligen.

Nina sa...

Åh! Fyfan vad läskiga sekunder. Både för dig och för läsarna, haha. Grattis till inga fel på provet, som en sann lärare skulle uttrycka sig!