Hoppas på regn

Denna helg.
Som skulle bli så bra.
Magnus skulle åka på sin första spelning på evigheter, som är i Göteborg. Jag och Noel skulle umgås lite med goda vänner, njuta av solen och kanske dra till stugan. Sedan skulle vi åka till Göteborg också, på måndag, för att göra Magnus sällskap. Magnus har någon konferens med jobbet och hade bokat lyxhotell till hela familjen och jag hade köpt tågbiljetter. Vi skulle fira vår ettåriga förlovningsdag och att det är fyra år sedan vi blev ihop.
Men så blir det ju naturligtvis inte.

I tordags natt hade jag regelbundna sammandragningar och åkte till gynmottagningen igår, där det konstaterades att det finns en påverkan på livmodern. Ordinerad strikt vila, nästintill sängläge. Helst ville de att jag skulle stanna kvar på avdelningen för att de skulle kunna ha mig under observation.
- Men min sambo åker till Göteborg i morgon och jag ska ta hand om sonen, sa jag.
- Det får du inte, sa läkaren. Finns det någon annan i familjen som kan ta honom?
- Nja
- På något sätt måste ni lösa det i alla fall, för du får inte göra någonting.
Fattar ni?
Finaste helgen sedan september förra året och jag måste ligga i en unken jävla säng.

Magnus föräldrar är nere i Småland och kan inte ta Noel. Min föräldrar har en miljard andra viktiga saker de MÅSTE göra denna helg. Sedan finns det liksom ingen mer.

Till slut tackade Noels resurs på dagis ja till att ta honom dagtid under helgen och min mamma lovar att hjälpa mig kvälls- och nattetid.
Så nu ska jag, medan alla andra packar picknickkorgar och sätter på sig små kläder för att kunna exponera sig för solen, lägga mig i sängen och tjura.
Fan vad jag är värdelös på att vara gravid.