Toalätt

Det här med toaträningen är ju verkligen inte över ännu. Men det känns så. För helt plötsligt så har Noel varit nästintill blöjfri i flera dagar. Han har misslyckats ett par gånger. Då har han oftast varit upptagen med något så fantastiskt roligt att det skulle ha varit ett dyngtråkigt avbrott att gå på toa. Men flera gånger har han sagt att han behöver gå, i den mån han har hunnit, eftersom vi tjatar HÅL i öronen på honom.
- Är du kissnödig? Ska vi gå på toaletten? Är det säkert att du inte är kissnödig? Bajsnödig då? Mamma kan läsa en bok om vi går på toa nu.
Han hinner liksom inte bli kissnödig som vi tjatar.
Han blir snarare arg och tycker att det här med toan är helt värdelöst, eftersom han får tillbringa så mycket tid där. Det gäller att hitta en gyllene medelväg.
Jaja.
Mitt i toaträningen gick Vildhelm och blev jättesjuk (dubbelsidig öroninflammation och halsfluss). Och då dröjde det ca en kvart innan Noel blev sjuk också. Sen blev det jul och sen blev det kräksjuka.
Det är tufft med sjuka barn.
Det är tufft med sjuka barn som ska ha antibiotika tre gånger per dygn, sjuka föräldrar OCH en kille som toatränar.
Men jag tror vi red ut stormen.
Och igår natt sov Noel utan blöja.
Somnade runt 19.30, vaknade 06, drack välling och SEN ville han gå på toa och kissa.
Inte en droppe kiss någon annanstans, än i toaletten. Där han också har passat på att lägga ett par bajskorvar.

Nu är Noel hos farmor och farfar. För att generalisera toalettbesöken.
Vi får väl se hur det har gått.