Kiss(e)

Jag inser att bloggen tar mindre och mindre plats i mitt liv. Det är synd. Jag har verkligen mycket att berätta. Jag ska försöka hålla igång den. För Noels skull. Och för min. Den är ju en väldigt bra dagbok. En liten livsredovisning. Man glömmer ju så lätt nu när man är 35.
För 35 har jag nyss fyllt.
Usch. Time flies.

Här hemma händer följande:
Noel toatränar. Han har inte visat något som helst intresse för att vilja sluta med blöja. Tvärtom.
Men nu är han snart fyra. Så det är dags. Om det går.
Magnus har under hösten gått på en toaträningskurs (ja, de finns. Om man råkar ha ett funktionshindrat barn) och får massor med inspirerande tips och råd.
Som funkar sådär.
Noel bryr sig nämligen inte så mycket om belöningar. Eller om mamma och pappa blir skit(hihi)glada om han råkar bajsa i toaletten. Han kunde inte bry sig mindre. Vi kan alltså inte säga att han får en godis om han kissar i toan. Dels gillar Noel inte godis, dels förstår han inte riktigt varför han belönas för kiss i toan. Kiss i toan är ju typ samma sak som kiss i blöjan för honom. Vi får väl se. Vi hoppas såklart att vårt slit ska ge resultat. Hoppas, hoppas, hoppas.

Nu nalkas julen. 
Typiskt.
Jag har inte tid med den.

Ikväll hämtade vi en ny katt.
Vi har känt ett tag att vår katt, Katten, behöver en polare. Nån att lajja med när vi jobbar. Fick en förfrågan via ett känt ansiktsforum som vi nappade på. Så nu är hon här. Vi vet inte vad hon heter, hennes förre detta ägare var ryssar som inte kunde ett ord svenska, varför kommunikationen oss emellan var minst sagt bristfällig.
Hon har fått namnet Skrället. Inte som skällsord. Utan mer som Käringen. Eller Rucklet.
Hon är supergullig. Och superrädd.
Och nu lite bilder på mina barn. Som bara blir sötare ju mer jag umgås med dom. Tänk vilka vackra barn JAG har skapat. Vilken egokick.
Och en liten bild på Katten. Skrället har inte fastnat på bild ännu.

Nu ska jag unna mig en god bok i ett varmt bad.