Noel blir väsentligt förbättrad direkt efter botoxinjektionerna. Han utmanar fysikens lagar (sin egen fysiks) och hoppar, klättrar, står still, gör knäböjningar och många andra normala saker. Som en treåring ska.
Han leker med ord. Meningar. Härmar.
Häromdagen hade Magnus lagat mat med lite bett i- skitstarkt faktiskt. Noel sträcker ut tungan och säger:
- Pappa, ta bort brännet.
Brännet. Hur visste han det? Att det han kände var en brännande känsla?
Han "springer" omkring och ropar PEDAGOG och andra för hans ålder vanligt förekommande ord.
Han ropar: -MAMMA!
- Vad är det Noel?
- Bra.
Han berättar om sina dagar på dagis. Han skämtar.
Han kommunicerar. Det är inte helt likt en autist.
Det här med bilmärken var ju skoj, tills det inte fanns fler bilmärken att lära sig. Åtminstone inte här i Luthagen. Så nu har han lärt sig vilket land respektive bilmärke kommmer ifrån. Det är nog lite autistiskt.
Han hade med sig en kompis hem från dagis för några veckor sedan. Stort.
En flicka som heter Sonja. Noel känner igen kvalitet när han ser den. Han tar också efter sin fars goda omdöme att välja en äldre kvinna.
Sonja är en söt, trevlig flicka som är sex år och med huvudet på skaft. Med supertrevliga och framgångsrika föräldrar visade det sig. Som bor ypperligt i ett fantastiskt etagegårdshus i de gamla kvarteren i främre Luthagen. A real catch med andra ord. Heja Noel!
Han har fått en ny avlösare. Hon heter Caroline och är toppen. Noel avgudar henne.
Jag har fått en ny iPhone. Den är vit och blank och toppen. Jag avgudar den.
Vårt Ruckel håller på att få ett nytt tak. Det är fint.
Magnus avgudar det.
-Hahaha mamma, flickan har svart mössa på sig, säger han och pekar på en muslimsk kvinna i väntrummet iklädd burka. Hon ler lite besvärat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar