Sökes

Noel sitter och tittar på ett avsnitt av Dr Snuggles.
- Vad är det där pappa, är det en rymdraket?
- Ja det är det, den heter spruttibangbang, svarar Magnus.
- Jag vill köpa en rymdraket. En liten som jag kan flyga iväg med själv.

Så om någon har en rymdraket till salu, kontakta oss gärna. Noel ville INTE att vi skulle bygga en nämligen.

Inte så annorlunda

Jag vet inte om jag ska byta namn på bloggen. Den ska ju handla om vår annorlunda son. Och vårt annorlunda liv. Men med den utveckling vi har just nu så känns ingenting speciellt annorlunda. Eller? Noel fick en ny dos botox i onsdags. Det är annorlunda. Folk runt omkring undrar varför vi ger en treåring antirynkmedel. (Som mamman nog egentligen skulle behöva konstaterar hon efter en snabb blick i spegeln, eller en bild på sig själv, tagen med mobiltelefonen. Vem är den där gamla kärringen som hålögt och bistert stirrar tillbaka på mig? Vad hände med min ungdomliga fräschör?)
Noel blir väsentligt förbättrad direkt efter botoxinjektionerna. Han utmanar fysikens lagar (sin egen fysiks) och hoppar, klättrar, står still, gör knäböjningar och många andra normala saker. Som en treåring ska.

Han leker med ord. Meningar. Härmar.
Häromdagen hade Magnus lagat mat med lite bett i- skitstarkt faktiskt. Noel sträcker ut tungan och säger:
- Pappa, ta bort brännet.
Brännet. Hur visste han det? Att det han kände var en brännande känsla?
Han "springer" omkring och ropar PEDAGOG och andra för hans ålder vanligt förekommande ord.
Han ropar: -MAMMA!
- Vad är det Noel?
- Bra.

Han berättar om sina dagar på dagis. Han skämtar.
Han kommunicerar. Det är inte helt likt en autist.

Det här med bilmärken var ju skoj, tills det inte fanns fler bilmärken att lära sig. Åtminstone inte här i Luthagen. Så nu har han lärt sig vilket land respektive bilmärke kommmer ifrån. Det är nog lite autistiskt.

Han hade med sig en kompis hem från dagis för några veckor sedan. Stort.
En flicka som heter Sonja. Noel känner igen kvalitet när han ser den. Han tar också efter sin fars goda omdöme att välja en äldre kvinna.
Sonja är en söt, trevlig flicka som är sex år och med huvudet på skaft. Med supertrevliga och framgångsrika föräldrar visade det sig. Som bor ypperligt i ett fantastiskt etagegårdshus i de gamla kvarteren i främre Luthagen. A real catch med andra ord. Heja Noel!

Han har fått en ny avlösare. Hon heter Caroline och är toppen. Noel avgudar henne.
Jag har fått en ny iPhone. Den är vit och blank och toppen. Jag avgudar den.

Vårt Ruckel håller på att få ett nytt tak. Det är fint.
Magnus avgudar det.

Noel drogad och glad inför Botox.

-Hahaha mamma, flickan har svart mössa på sig, säger han och pekar på en muslimsk kvinna i väntrummet iklädd burka. Hon ler lite besvärat.

Jag blir tokig

Jag har en niomånadersbebis som sover helt värdelöst dåligt. Det har kulminerat de senaste veckorna och nu vaknar han en gång i halvtimmen natten igenom. Jag är mer död än levande. Vad ska jag göra?
Han äter skitmycket innan han somnar. Dvs, en stor portion gröt, ca 100-120 ml välling och han vägrar dricka mer. Sedan ammar jag honom minst tre gånger innan han somnar så pass att man kan lägga ned honom i sängen. Och då är det riktiga maratonamningspass. Så jag lovar er: han är INTE hungrig. Men han vaknar och TROR att han är hungrig. Och blir asförbannad om jag inte ger honom bröstet.
Han vägrar ta napp.
Han vägrar sova själv. Han vägrar numer också sova fast han får äta när han vaknar OCH dela säng med mig, något som tidigare ändå fick honom att sova tre timmar i stöten. Fram till 04. Nu tycker han att det är morgon 00.33. Fattar ni?
HJÄLP MIG.
Tack.

Summering.

Jag vet att jag borde skriva en rad eller så. Men jag vet inte riktigt var jag ska börja. Eller sluta.
Jag jobbar lite igen. Magnus är pappaledig. Vilhelm började krypa. När jag var på jobbet. Jag missar min bebis utveckling. Jävla skit. Idag försökte han ställa sig upp mot en snurrande barstol. På stengolvet. CLIFFHANGER. Det gick bra, kanske för att jag blundade hårt och skrek nåt paniskt åt Magnus. Om att han är helt värdelös på att hålla koll. Eller så.
Noel säger en massa roliga saker, sådär så att man kiknar av skratt. Men jag kommer inte ihåg en enda mening. Han kan numer ALLA bilmärken. Och var bilarna kommer ifrån. Okej att det är jobbigt med autismen och så, men om det ska gå åt det här hållet och med den här farten, ja då tror jag på framtiden. Han kan till och med skilja på Honda och Huyndai. Det kan inte jag. Är det skillnad?
Han blir allt säkrare på att gå. Han har blivit styv i korken. Han ska klättra upp på allt. Med sina stela ben. Det har hänt ca en miljon gånger att jag dör chockdöden. Men han reder ut de flesta situationer.
Han har blivit rädd för myggor.
- NEEEJ, INTE skriker han när han ser en och så håller han för öronen och blundar. Inte speciellt effektivt. Och myggor, gott folk, det finns det gott om vid Rucklet.
Jag glömmer varje höst att med sommar kommer inte bara sol och värme. Då kommer det plågoandar i alla former. Speciellt på landet.

Snart kommer bloggandet igång igen. Men nu måste man passa på att göra annat, när kidsen somnat. Hänga på balkongen till exempel. Eftersom vi numer har en. Som är allra finast. Näst efter Celinas.