Magnus har, sedan en vecka efter Vilhelms nedkomst, sovit på soffan.
Jag sover i sovrummet, i sängen, med Vilhelm.
Anledning: Vilhelm äter 4 gånger per natt, jag har lärt mig att amma honom liggandes men måste ju byta källa vid varje tillfälle. Om ni fattar.
Alltså, Vilhelm ligger i mitten av sängen och jag hoppar fram och tillbaka över honom 4 gånger per natt. Byter däremellan en blöja. Ibland fler blöjor än så.Vid 03-04 börjar det STORA STÅNKANDET och knorrandet. Bebisen sover men han låter värre än en häst travar. Och han bökar och stökar och kryper tätt intill. Bökar och stökar och tar upp hela sängen. Hur kan en så liten kropp ta så mycket plats?
När Magnus sov i samma säng slogs han och Vilhelm om utrymmet och lämnade liksom inget kvar till mig. Jag låg stel som en pinne och balanserade längst ut på sängkanten. En endaste sekund av sömn och jag hade dråsat i golvet. Så på en vecka sov jag inget.
Jag sover bättre när jag bara har liten att ta hänsyn till. Magnus sover bättre i soffan där jag inte suckar HÖGT, slår honom, puttar på honom, väcker honom så att han inte ska rulla över Vilhelm.
Win-win situation.
Nu sover dock bebis i sin säng längre perioder. Äter en, kanske två gånger per natt.
Det är snart dags för Magnus att flytta tillbaka.
Vi ska åter få ett samliv.
Hjälp!
Hur gör man?
1 kommentar:
Jag behövde ju aldrig lämna sängen, sov som en död och låg ganska stilla. Anna bytte nog sida på både sig och Frej, det kändes aldrig som att han skulle ramla ur. När han började vara lite mer rörlig så konstruerade vi ett sidoskydd på sängen och när han mest sov i sin egen säng och vi tog bort det så har han ramlat ur hur många gånger som helst.
Skicka en kommentar