Vad är dealen med att ha ett magsystem som bara vill arbeta nattetid?
Vad är dealen med hantverkare som börjar arbeta 06.00 på morgonen precis när ovanstående mage har lugnat ner sig?
Vad är dealen med dusch= bebis vaknar?
Vad är dealen med att sätta sig till bords= bebis vaknar?
Vad är dealen med att vara mammaledig= lättlurad och spendervillig?
Igår var jag nere på stan för att köpa ett halsband till min guddotter som fyller år. Jag kom hem med två nagelvårdskit á 600 kr. Jag har inte ens naglar som kan vårdas. När jag blev pålurad dessa kit så tänkte jag att de skulle vara perfekta julklappar. Men de personer i släkten som har fina och långa naglar har jag redan köpt perfekta och personliga julklappar till. Så nu står kiten i hallen, i en superlyxig påse och väntar på att mina naglar för första gången på 33 år ska växa sig långa och starka, utan att skiva sig, och behöva omvårdnad.
Halsbandet glömde jag helt bort. Så det måste jag köpa idag.
En annan sak som hände häromdagen: Jag hade hämtat Noel på dagis, med bilen. Vilhelm var ju såklart också med. Från parkeringen in till lägenheten är det ca 50 meter asfalt, 50 meter källargång och sen hiss upp en halv våning.
I vanliga fall kan Noel gå rätt skapligt med stöd av en av våra händer, men det är vingligt och han snubblar lätt. Det optimala är INTE att samtidigt bära en bebis i babyskyddet.
Just denna sträcka mellan bilen och lägenheten vägrar dock Noel gå. Ingen aning om varför. Men han vägrar. Han ska bli buren. Så jag bär 15 kilo barn på höger höft och 15 kilo bebis+ babyskydd i vänster hand. Får stanna tusen gånger för att rätta till Noel så att han inte glider ur mitt grepp.
Kommer in i källargången, svetten rinner och jag är högröd i ansiktet av ansträngningen. Där står hantverkarna och blockerar hissen. Jag ler lite fånigt och frågar om de möjligen skulle kunna öppna dörren till hissen eftersom mina händer är lite upptagna.
- Han har väl två egna ben att gå med, säger den ena hantverkaren då.
Vad svarar man då?
"Nej, han har en CP-skada och kan följaktligen inte använda sin två spastiska ben helt felfritt".
Jag bär honom inte för att jag tycker att det är roligt och lätt. Utan för att jag måste, ärthjärna.
Fast det kunde ju inte han veta. Även om barn normalt sett INTE har ortoser på halva benen, vilket tydligt syntes att Noel hade.
Fan vad bitter jag blev! Det är inte likt mig. Alla kan inte veta att Noel inte är som andra barn. Eftersom han ser helt normal ut. Jag måste lära mig det.
5 kommentarer:
Folk borde kanske lära sig att inte dra en dryg kommentar så fort de blir tilltalade? Jag borde iaf göra det.
Ha ha! Jag blev också pålurad två nagelvårdskit förra året (fast i San Francisco). Det ena blev en julklapp och det andra står pinsamt oanvänt i badrummet.
Jag tycker hantverkarna var knäppa. Oavsätt varför du bär på ditt barn så har de inte med det att göra!
/A-S
Bitter och bitter va faan, jag tycker gott att du hade kunnat ge honom en känga. Med eller utan barn i armarna, ska det så jävla svårt att hålla upp en hissdörr för någon liksom?
Kanske inte ska elda på din frustration så jag avslutar med ett Heja Sofia! Tycker du verkar klara allt strålande fint! :)
Jag tycker att du skulle ha sagt just precis så. Det är roligt när människor blir chockade och förlägna när de inser att deras små lustigheter egentligen inte alls är så lustiga annat än för dem själva.
Håller med Celina, lätt att säga så här i efterhand, kanske inte när man står där och blir paff.
Vilket fint nytt utseende din blogg har, känner igen den från en annan.. Supergulliga fina Noel också!
Skicka en kommentar