I morgon börjar det utredas.
Noel ska träffa ortoptist tillsammans med psykolog, då man misstänker att han eventuellt kan ha en hjärnsynskada. En vanlig komplikation, eller snarare en tilläggsdiagnos, till CP.
Detta skulle kunna förklara en del "problem" Noel har, men om CVI kan uteslutas är risken skitstor att det faktiskt handlar om autism, eller autismspektrumsyndrom. Så jag vet inte riktigt vad jag ska hoppas på. Pest eller kolera.
Idag ringde de från försäkringskassan för diverse intyg som skulle skickats in för tusen år sedan, vi har ansökt om utökat vårdbidrag eftersom Noel fortfarande inte kan gå och har en del andra hjälpbehov.
Åhhh, jag orkar inte. Intyg hit och intyg dit. Som om jag hittar på, bidragsfuskar liksom.
Annars flyter livet förbi. Vilhelm är världens bästa bebis. Magnus är världens bästa pappa och sambo. Noel är alltid bäst. Och jag är världens bästa tvåbarnsmorsa.
Allt artar sig rätt bra ändå. Trots allt.
Jag är lycklig. Och alldeles bebisfrälst. Vill ha ett par till. Minst.
Synd att man är hundra år gammal.
1 kommentar:
Gumsan!Mitt problem ter sig microskopiskt litet mot de ni tampas med.
Den nyblivna mamman saknar jag också! Klart vi ska ses, jag vill ju se underverket och träffa Noel igen förstås!!
Kram och puss på dig med!
Skicka en kommentar