Det här med sömn, del 2

Jag har ju skrutit om att min nya bebis sover hela nätterna och äter hela dagarna. Sanning med modifikation.
Vilhelm sover mellan måltiderna dagtid och mönstret tycks vara detsamma på natten.
Visst sover han. Men han äter desto mer.
När Vilhelm var tre veckor gammal hade han gått upp 1 kg. 25 % av sin ursprungsvikt. Det är som att jag skulle fläska på mig 15 kg på tre veckor. Så mycket äter han. Jämt. Alltid. Sitter jag, alternativt ligger, med bebis vid bröstet. Det blir varken mycket sömn eller aktivitet. Någonsin.
Det var ok de första fyra veckorna. Nu är mina hormoner nere på normal nivå och den stora TRÖTTHETEN har rullat in.
Jag hade helt glömt bort det. Exakt hur trött man är. Hur bökigt det är att typ bara duscha, klä på sig, borsta tänderna, plocka ur diskmaskinen och gå och handla med en liten bebis dinglandes i bröstvårtan. Man får göra det i etapper. Om man lyckas hålla sig vaken.
Allt blir ytterst basalt.
Mackor. Raggartvätt med barnens tvättlappar, överallt alltså. Kläder som täcker eller värmer. Noll lukta godis. Noll estetik. Noll tallriksmodell.
Jag kan i viss mån förstå att många småbarnsföräldrar separerar. Jag är ju inte direkt den nyponros jag var när Magnus och jag först träffades. Jag lägger inte ned någon ansträngning i att laga förförarmat. Jag är inte speciellt trimmad och jag kanske har borstat tänderna när han kommer hem från jobbet. Och då är jag inte speciellt sugen på att kela. Eller ens kramas. Eller ens prata.
Jag vill sova.