Ska inte skriva någon tråkig förlossningsberättelse. Det började med värkar i tisdags kväll och slutade med en son i onsdags natt. Allt var lugnt och kontrollerat, förlossningen var ett skolexempel, jag hade inte ont en enda sekund efter Guds gåva till kvinnorna (narkosläkaren Peter Halvorsen som gav mig EDA i en liten slang), Magnus skötte syrgasen, klippte navelstängen och fotade moderkakan som sig bör vid en andra förlossning. Vilhelm anlände stor, välskapt och stornäst som Stålmannen med höger arm/ hand framskjuten vid sidan av huvudet. Han lades på mitt bröst direkt och inte i någon tråkig steril transportkuvös.
Han tittade på mig med sina blåbruna ögon och det var KÄRLEK vid första ögonkastet.
Shit vad intensivt. Jag kan inte vara utan honom en enda sekund. Trodde inte att jag var kapabel till att känna så mycket kärlek. Till alla mina pojkar. Jag svämmar över.
söndag 20 september 2009
onsdag 16 september 2009
...och resultatet blev...
...en pojke. Vilhelm vägde, vid födelsen inatt, 4000 g och var 50 cm lång.
Detaljer kommer vid ett senare tillfälle. Nu ska det mjölkas.
Detaljer kommer vid ett senare tillfälle. Nu ska det mjölkas.
torsdag 10 september 2009
Vad barn snappar
I morse när vi satt i bilen på väg till dagis, från farmor och farfar där vi sovit de senaste nätterna pga att vi målat en innerdörr och lite lister i en inte alltför gravid- och barnvänlig färg, tog Noel upp "sin" mobiltelefon (en av Magnus gamla avdankade icke-fungerande) och sade följande till den imaginära personen i andra änden:
- Tjena, läget? Vi sitter i bilen, på väg till stan för att köpa hus.
Just det.
- Tjena, läget? Vi sitter i bilen, på väg till stan för att köpa hus.
Just det.
Idag är början på fortsättningen
Idag är jag fortfarande i ett välsignat tillstånd.
Idag har jag varit så i 39 fulla veckor. Tio veckor längre än med Noel. 16 veckor längre än vad doktorerna på 96 D trodde.
Idag kommer fotografen för att ta de bilder som ska göra vår lägenhet rättvisa och inbringa en massa pengar vid försäljningen.
Idag får vi veta om budgivningen på huset avslutas med summan vi har till förfogande.
Idag har jag varit i princip sömnlös i tre veckor.
Idag är jag ett vrak.
Idag har jag varit så i 39 fulla veckor. Tio veckor längre än med Noel. 16 veckor längre än vad doktorerna på 96 D trodde.
Idag kommer fotografen för att ta de bilder som ska göra vår lägenhet rättvisa och inbringa en massa pengar vid försäljningen.
Idag får vi veta om budgivningen på huset avslutas med summan vi har till förfogande.
Idag har jag varit i princip sömnlös i tre veckor.
Idag är jag ett vrak.
onsdag 9 september 2009
Klart
Vi har jämfört och valt mäklare.
Vi har också lagt ett så högt bud på huset att vår smärtgräns är nådd.
Vi har gjort klart allt småfix i lägenheten inför en kommande visning.
Så idag skriver vi avtal med mäklaren som ska sälja vår lägenhet. Idag hoppas vi, genom att vi chockhöjde budet, att vi slår ut alla andras intresse för huset. Och idag hoppas vi att vi föder barn.
Eftersom det är 090909.
Magiskt.
Vi har också lagt ett så högt bud på huset att vår smärtgräns är nådd.
Vi har gjort klart allt småfix i lägenheten inför en kommande visning.
Så idag skriver vi avtal med mäklaren som ska sälja vår lägenhet. Idag hoppas vi, genom att vi chockhöjde budet, att vi slår ut alla andras intresse för huset. Och idag hoppas vi att vi föder barn.
Eftersom det är 090909.
Magiskt.
torsdag 3 september 2009
Oberedd
...och för att komplicera tillvaron en smula, så har vi hittat HUSET. Med LÄGET. Till lagom PRIS.
Skit, skit, skit.
Huset fanns ute till försäljning redan i våras, men då vågade jag inte ens nämna det för Magnus eftersom det inte riktigt ligger i city.
Och är det något Mangus har varit tydlig med så är det att han vill bo stadsnära, så att han kan gå eller cykla dit han vill ta sig, alternativt åka kommunalt. Inte vara beroende av bil. Punkt slut.
Nåväl, häromdagen var vi och tittade på ett annat hus ett par km utanför stan och då sa Magnus, att om man då ändå ska bo "på landet" så kan han bara se en enda anledning till detta och det är att det ligger nära vatten, alltså sjö eller havsnära. Annars kan det lika gärna vara.
Och då kom jag genast att tänka på detta hus, letade upp det på Hemnet och fann till min förtjusning att det inte är sålt. Kontaktade mäklaren som sa att 90- åringen som äger huset bor numer på något äldreboende och om vi ville så kunde vi åka dit och titta på det, från utsidan.
Sagt och gjort.
Igår tog vi BILEN, åkte i 15 minuter och sedan var vi framme. Står man på garageuppfarten så ser man Mälaren. 200 meter från huset ligger en liten strand och en brygga. Till huset hör båt- och bryggplats. Tomten är 3500 m2, huset är lagom stort. Och det bästa av allt: 50 meter från huset ligger en busshållplats, bussen går i princip direkt till Magnus jobb och sedan ner på stan. En gång i halvtimmen under rusningstid, en gång i timmen däremellan.
Huset är välbyggt och pedantskött. Enplansvilla, vilket är bra för Noels skull. Källarutrymme under huset där Mangus kan ha sin efterlängtade studio. Lite skavanker enligt besiktningsprotokollet, men inget vi inte kan göra själva. 15 minuter på sin höjd, med bil från stan och från Noels dagis. Till ett mycket rimligt pris.
Perfekt helt enkelt.
Ett litet aber är dock att vi ska föda barn. Närsom.
Vi har inte tid att värdera lägenheten, jämföra mäklare, kontakta banker, göra kalkyler. VI SKA NÄMLIGEN FÖDA BARN. Närsom.
Magnus som är den realistiske och eftertänksamme av oss, han är nog lika sugen som jag på att slå till direkt. Men just nu har vi inga pengar, vi måste ju sälja först.
Ett annat litet aber är att intresset för huset varit svalt under hela sommaren, men nu, nu när VI har upptäckt pärlan, ja då har det helt plötsligt hört sig av en massa spekulanter som vill titta på det.
Så ikväll var det öppen visning. Vi var inte ensamma, mäklaren hade skrapat ihop helt ett gäng intressenter. Bland annat en kostymnisse från Djursholm i en BMW. Så nu blir det väl budgivning. Som vår budget inte tillåter. Fan.
Fan, fan.
Men huset ska bli mitt (vårt)! Unge, håll dig på plats ett par veckor till så morsan kan få dona och ordna lite. Sälja en lägenhet med kraftig vinst. Bland annat. Nu har hon inte riktigt tid med en bebis.
Skit, skit, skit.
Huset fanns ute till försäljning redan i våras, men då vågade jag inte ens nämna det för Magnus eftersom det inte riktigt ligger i city.
Och är det något Mangus har varit tydlig med så är det att han vill bo stadsnära, så att han kan gå eller cykla dit han vill ta sig, alternativt åka kommunalt. Inte vara beroende av bil. Punkt slut.
Nåväl, häromdagen var vi och tittade på ett annat hus ett par km utanför stan och då sa Magnus, att om man då ändå ska bo "på landet" så kan han bara se en enda anledning till detta och det är att det ligger nära vatten, alltså sjö eller havsnära. Annars kan det lika gärna vara.
Och då kom jag genast att tänka på detta hus, letade upp det på Hemnet och fann till min förtjusning att det inte är sålt. Kontaktade mäklaren som sa att 90- åringen som äger huset bor numer på något äldreboende och om vi ville så kunde vi åka dit och titta på det, från utsidan.
Sagt och gjort.
Igår tog vi BILEN, åkte i 15 minuter och sedan var vi framme. Står man på garageuppfarten så ser man Mälaren. 200 meter från huset ligger en liten strand och en brygga. Till huset hör båt- och bryggplats. Tomten är 3500 m2, huset är lagom stort. Och det bästa av allt: 50 meter från huset ligger en busshållplats, bussen går i princip direkt till Magnus jobb och sedan ner på stan. En gång i halvtimmen under rusningstid, en gång i timmen däremellan.
Huset är välbyggt och pedantskött. Enplansvilla, vilket är bra för Noels skull. Källarutrymme under huset där Mangus kan ha sin efterlängtade studio. Lite skavanker enligt besiktningsprotokollet, men inget vi inte kan göra själva. 15 minuter på sin höjd, med bil från stan och från Noels dagis. Till ett mycket rimligt pris.
Perfekt helt enkelt.
Ett litet aber är dock att vi ska föda barn. Närsom.
Vi har inte tid att värdera lägenheten, jämföra mäklare, kontakta banker, göra kalkyler. VI SKA NÄMLIGEN FÖDA BARN. Närsom.
Magnus som är den realistiske och eftertänksamme av oss, han är nog lika sugen som jag på att slå till direkt. Men just nu har vi inga pengar, vi måste ju sälja först.
Ett annat litet aber är att intresset för huset varit svalt under hela sommaren, men nu, nu när VI har upptäckt pärlan, ja då har det helt plötsligt hört sig av en massa spekulanter som vill titta på det.
Så ikväll var det öppen visning. Vi var inte ensamma, mäklaren hade skrapat ihop helt ett gäng intressenter. Bland annat en kostymnisse från Djursholm i en BMW. Så nu blir det väl budgivning. Som vår budget inte tillåter. Fan.
Fan, fan.
Men huset ska bli mitt (vårt)! Unge, håll dig på plats ett par veckor till så morsan kan få dona och ordna lite. Sälja en lägenhet med kraftig vinst. Bland annat. Nu har hon inte riktigt tid med en bebis.
onsdag 2 september 2009
Förberedd
Nu har jag:
Packat BB- väskan
Bäddat spjälsängen, som står i vårt sovrum sedan i maj
Köpt ett nytt skötbord, som får plats ovanpå spjälsängen, och preppat det med blöjor och allt annat man behöver för ett snabbt och nattligt blöjbyte
Städat lägenheten
Tvättat alla bebiskläder, vikt dem och lagt dem i varsin hög. Alltså omlott i en hög, bodys i en annan osv.
Hämtat babysittern och andra små bra-att-ha- saker från vinden
Lokaliserat bröstpumpen
Hämtat en gratisbox på Babyland
Köpt en syskonvagn på Blocket och en ny mjuklift
Kolhydratladdat i en vecka
Läst infohäftet om förlossning som jag fick av MVC i mars
Skaffat tre alternativa barnvakter
Köpt en ny babywatcher. Den förra är överarbetad och utbränd.
Det enda som återstår är att montera basenheten till babyskyddet i bilen, flytta Noels stol och höja botten på spjälsängen.
Kan det vara så jävligt att bebis faktiskt inväntar att dessa tre saker ska bli gjorda, innan den behagar visa sin nuna för världen?
För något väntar den ju uppenbarligen på.
Sedan juni, när alla var helt säkra på att den skulle komma inom de närmaste två veckorna.
Jag får väl helt enkelt åtgärda dessa brister i mina förberedelser direkt.
Jag vill träffa min bebis nu.
Packat BB- väskan
Bäddat spjälsängen, som står i vårt sovrum sedan i maj
Köpt ett nytt skötbord, som får plats ovanpå spjälsängen, och preppat det med blöjor och allt annat man behöver för ett snabbt och nattligt blöjbyte
Städat lägenheten
Tvättat alla bebiskläder, vikt dem och lagt dem i varsin hög. Alltså omlott i en hög, bodys i en annan osv.
Hämtat babysittern och andra små bra-att-ha- saker från vinden
Lokaliserat bröstpumpen
Hämtat en gratisbox på Babyland
Köpt en syskonvagn på Blocket och en ny mjuklift
Kolhydratladdat i en vecka
Läst infohäftet om förlossning som jag fick av MVC i mars
Skaffat tre alternativa barnvakter
Köpt en ny babywatcher. Den förra är överarbetad och utbränd.
Det enda som återstår är att montera basenheten till babyskyddet i bilen, flytta Noels stol och höja botten på spjälsängen.
Kan det vara så jävligt att bebis faktiskt inväntar att dessa tre saker ska bli gjorda, innan den behagar visa sin nuna för världen?
För något väntar den ju uppenbarligen på.
Sedan juni, när alla var helt säkra på att den skulle komma inom de närmaste två veckorna.
Jag får väl helt enkelt åtgärda dessa brister i mina förberedelser direkt.
Jag vill träffa min bebis nu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)