Att vänta är ju något som jag med tiden blivit väldigt bra på. Jag väntar och väntar mest hela tiden på att tiden ska gå. Och tiden går. Idag har jag väntat exakt två veckor här på sjukhuset. Och meningen är att jag ska vänta massor med fler veckor. På bebisen alltså.
Ibland väntar jag på att någon ska komma och hälsa på mig. Det är en roligare sorts väntan eftersom den är begränsad och tidsbestämd. Folk dyker oftast upp på ett avtalat klockslag.
Med tiden går tiden rätt fort. Dagarna flyger iväg med en ruskig fart.
Men inte idag.
Jag har väntat en evighet på att mamma ska komma hit med en bil så att jag kan köra mig själv ut till stugan.
Men tiden går liksom inte framåt.
Det är bara att fortsätta vänta.
Glad midsommar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar