Snösmältning

Jo, förstår ni, om man inte skaffar barn för att få gå upp i vargatimmen så gör man det NATURLIGTVIS för att lura försäkringskassan på pengar. Men, ingen ska tro att det är enkelt att lura dem på pengar. Först ska man tydligen anmäla att man är hemma med sjukt barn på se intörnett, och det ska man göra SENAST från och med den dag som man ska begära ersättning för. Vilket betyder att eftersom jag var hemma med Noel i fredags men inte fattade att jag skulle anmäla redan då (jag trodde i min enfald att jag i efterhand kunde anmäla, att jag varit hemma typ fredag, måndag och tisdag, på tisdagen) så får jag inga pengar för fredagen.
Fan, vad jobbigt det är att hålla reda på allt.
Och nu ska förskolan intyga på en blankett att Noel faktiskt har varit frånvarande de dagar som jag begär ersättning för. Och sen ska man lägga den blanketten i ett kuvert och sen på lådan för att få pengarna utbetalda. Gissa vem som kommer spankulera omkring med det där kuvertet i handväskan i ett halvår. Eller lägga det på ett jättebra ställe för att jag verkligen SKA komma ihåg att posta det och sen glömma vart det där jättebra stället är och så kommer kuvertet fram i tö.
Om jag över huvud taget ens kommer ihåg att ta med det till förskolan i första hand...

Arla...

...har morgnarna varit sedan det blev vintertid. Sonen gör morgon kl 04. Å så undrar folk varför man skaffar barn.

Helgen som gud glömde eller hemtentan from hell...

Först blev Noel supersjuk. Det betyder ALLTID sömnbrist för föräldrar.
Sedan fick jag värsta hemtentan, värre har ingen i världen skådat. Fyra essäfrågor med svar som ska omfatta minst 2.5 sidor 12- punkterstext, i ämnet flum. Denna ska vara klar på fredag.
Sedan (igår) gick jag till statsbiblioteket för att skriva svaren på minst två av frågorna och upplevde till min fasa en andra istid inne i studierummet. Jag förfrös fingrarna medan de stelt hamrade sig igenom bara ett svar, mer pallade jag inte, vilket betyder att jag fortfarande har tre jävlar kvar att besvara.
Sedan tog jag min frusna lekamen till affären för att inhandla diverse mat till kvällens middagsbjudning och upptäcker till min andra fasa att favoritglassen är slut. (Som jag hade tänkt tröstäta idag, eftersom jag idag är tvungen att fortsätta med tentan).
Sedan fick vi åter uppleva en sömnlös natt och nu sitter jag här.
Sömnlös, glasslös, håglös och svarslös. Tentan är fortfarande ogjord.
Noel och Magnus roar sig med att fika och kolla på supergulliga kattungar hemma hos goda vänner.
Sånt får man tydligen ta för att man är lite ambitiös. Nu måste jag sluta. Har en tenta som kallar.

Försäkringskassans bästa kund

...men exakt NÄR är småbarn friska? Noel har varit mer eller mindre sjuk sedan den 1/8. Förskolestarten alltså. Nu är han mer sjuk än någonsin. Och jag har tagit ut min andra tillfälliga föräldrapenningsdag för i år. Fler lär det bli. Nu ska jag gå och torka snor, vätskande öron och variga ögon. Fan vad härligt det är.

ÅÅÅÅHHHHH.....

.....jag saknar blogginspiration.
Det händer just inget kul att skriva om. Idag t. ex hände det inte roliga att både jag och Magnus missade en VIKTIG läkartid för Noel.
Idag hände det inte roliga att jag träffade en jävligt fet och jävligt "jag-vet-minsann-bäst"-typig arbetsterapeut som höjde sin egen yrkeskategori till skyarna. Fast det visade ju sig att jag hade rätt och hon fel. HAHA.
Jag fortsätter att öka i omfång.
Jag söp bort min cykel i helgen.
Jag ska på METALLICA!
Ja, just ja. Jippie! Men det är ju först i mars, så det känns lite avlägset och inte direkt aktuellt att skriva om.
Nu ska jag gå och vårda min två, skitirriterande munblåsor och glo på risiga tv-program.
Ibland är livet bra roligt.

Förvirrat

Idag ska jag och Magnus gå fest. Fast inte på samma. Magnus ska fira en kompis som fyller 30, jag ska fira en kompis som är betydligt yngre. Det var tänkt från början att jag och en gammal kursare skulle träffas och dricka oss fulla och Magnus skulle vara hemma med Noel. Sedan kom den här inbjudan till 30- årsfesten. Då bestämde vi att vi skulle försöka få barnvakt och gå båda två på samma fest. Sedan kom en inbjudan bara till mig om en 30-årsfest i Märsta, mitt gamla häng, som jag VÄLDIGT gärna ville gå på. Så då sa Magnus att jag naturligtvis skulle göra det så skulle han vara hemma med Noel, fast han sa det med en liten tår i ögonvrån. Men sedan verkade uppslutningen till Märsta inte uppfylla min önskemål och i samma veva kom en inbjudan till mig, från en annan gammal kursare som fyller typ 26 (?), om att jag och den första kursaren var hjärtligt välkomna hem till hennes nya lägenhet på födelsedagsfest. Och samtidigt fick vi också barnvakt.
Så då bestämde vi att Magnus ska gå på "sin" 30-årsfest och jag ska hem till kursare två med kursare ett. Och Noel ska få vara hemma. Sista versionen blir dock att både jag och Mangus går på 30-årsfesten och att jag dessutom går hem till kursare två med kursare ett.
Glasklart

För oss mammor

Tänkte vinna en fin bok till min son, och det kan jag göra här.
Det kan du också göra om du följer instruktionerna på nämnda sida.
Lycka till!
Förresten, hon som gjort boken har en mycket underhållande blogg som jag läser varje dag. Ett litet tips bara.

Bulle

Idag har jag varit på kurs. Igen. Det var jag även förra veckan. Och igen imorgon. Det finns ingen ände på vad som kan läras ut.
Det bästa med kurser är inte all ny kunskap man får.
Det är kaffepausen. Med kanelbullar, wienerbröd, mazariner och Dumlekolor.
Inte undra på att folk i chefsposition ofta har en lite rundare kroppsform.
Jag är snart där själv. Märker jag på mina jeans. Jag försöker dock uppväga allt fikande med ökad motion. Jag har till exempel cyklat till jobbet 2 gånger. Och gått två gånger. Fast de två gångerna jag gick TILL jobbet, fick jag skjuts hem. Låt mig se här... jag har jobbat sammanlagt 11 dagar. Och motionerat kanske 1 timme om man lägger ihop tiden det tar att cykla och gå. Fy fan vad dåligt.
Jag lovar att jag ätit typ 6 kanelbullar, tre wienerbröd, en påse dumlekolor och en massa annat skit under samma tid.
Det var bättre när man var mammaledig. Då hade man inte tid eller råd eller ork eller lust att fika så mycket. Då gick man långa promenader för att få ungen att sova. I ur och skur. Mitt barn var inte speciellt fikavänlig heller. Han skrek som en stucken gris så fort vi gick in på ett café. Skitjobbigt och skitpinsamt.
Men nu är det andra bullar... som sagt.

En vecka

Men det var väl då själva fan. En hel vecka som bortblåst.
Jag har
jobbat på mitt nya jobb
varit på föräldramöte
varit på teckenspråkskurs
jobbat
jobbat
hämtat och lämnat barn på dagis i tre dagar alldeles själv
sovit några timmar per dygn i tre nätter alldeles själv, resten av nätterna har jag såklart delat med Magnus men inte desto mer sömn för det
jobbat
varit doktorandänka
och snipp snapp snut så var veckan slut.
Ska det vara såhär?
Jag lider av en osedvanligt svår form av tidsbrist.

Nu ska väl helgen svischa förbi och sedan livet och helt plötsligt är man gammal (äldre) och sen död.

...it´s a tie...

...ja, så fick jag ju just reda på att vår nyinköpta, men begagnade, bil är färdig hos bildoktorn och alltså i princip i nybilsskick. Och det är ju FANTASTISKT roligt.

Pessimism

Idag började jag på mitt nya jobb. Det var roligt.
Jag hade sprängande huvudvärk hela tiden. Det var tråkigt.
Jag gick till jobbet i morse, det var friskt och jag kände mig hurtig. Det var roligt.
När jag skulle gå hem öste det ned regn från himlen. Då kände jag mig både ointelligent (för att jag inte tagit med mig ett paraply eller regnjacka) och blöt. Det var tråkigt.
Det är väl själva fan att det ska vara så ostadigt väder på hösten. Det glömmer jag alltid bort. Det är tråkigt.
Jag fick äta sushibuffé till lunch. Det var gott. Och roligt.
Elektrikern blev idag klar med elen till sovrummet i stugan. I morgon ska han göra klart elen i vardagsrummet. Det är dyrt. Men roligt.
Noel fick diagnosen öroninflammation idag i alla fall. Äckelpäckelantibiotika i fem dagar, stackars lilla barn. Det var tråkigt.
Nu sitter jag och pluggar. Det är både roligt och tråkigt.
Det är väl ändå tur att det händer ungefär lika många roliga som tråkiga saker under en dag. Så att det blir någon slags jämvikt.
Det blev tyvärr ett väldigt tråkigt inlägg idag. Och det var ju tråkigt.
Så då vinner tråkiga saker över roliga