Det började redan när vi var och tittade på sommarstugan. Grannen tog på sig den obligatoriska glesbygdskavajen och stövlade upp på vår blivande gårdsplan och började skrävla om att han minsann hade varit med när de fixade avloppet till vårt hus och att brunnen var egentligen hans förjänst också, indirekt. Dessutom var han ordförande i föreningen och ville vi kanske ha en liten virrepinne att intaga på hans altan? Han kunde kanske skrapa ihop nån gammal pepparkaka till Noel också. Vi blev alldeles omtumlade av denna orkan till människa och samtidigt lite förundrade över hur en människa med sån extrem vindögdhet kunde fungera så normalt, att vi inte kom oss för att tacka nej till sprit. Klockan hade precis passerat lunch. - Jodå, förstår ni, fortsatte grannen Stefan med de asymmetriska ögonen, det är ett bra hus ni ska köpa. Hanssons gamla kåk. Han lade ned själ och hjärta i det stället, tills han dog av en hjärtinfarkt. Faktiskt när han höll på att renovera huset. Det var tider det. Sen har det bara gått utför, en massa löst folk, narkomaner och socialfall som har kommit och gått och i princip förstört idyllen härute. Vi har till och med blivit bestulna på lecasten. Ni vet, man kan sälja allt på Blocket. För att finansiera sitt missbruk. Jaja, det är bra att ni kommer hit. Så det blir lite ordning och reda. Är det säkert att ni inte vill ha en till Whiskey? Jag har massor.
Magnus och jag kände oss näst intill tvugna att köpa stället. Stefan, grannen, skulle nog inte tolerera något annat.
Sen, när vi faktiskt hade köpt huset, kom han åter upp på gårdplanen med sex stolar. - Ja, jag tänkte att ni kanske inte hade några stolar, och jag ropade in de här på en auktion men frugan vill inte ha dem och vi har ju egentligen ingen plats för dem. Ta dem ni, nänä, inte vill jag ha något betalt heller. Förresten, jag såg att ni hade en liten släpkärra. Ta min i stället, den är större. Det är bara att låna vad ni vill, när ni vill. Ta det ni behöver. Och Magnus, jag har lite slang och isolering till badrummet som du kanske kan behöva? Nä, inte ska ni betala, det ligger ju bara här och skräpar ändå... osv osv.
Vad är haken? INGEN kan vara så trevlig och givmild utan anledning.
Idag fick vi nog svaret. I brevinkastet låg ett kuvert från stadsbyggnadskontoret. Stefan ska riva sin befintliga stuga och bygga en större. Och vi som närmaste grannar ska godkänna byggnationen. Eller inte godkänna.
Det gäller ju att hålla sig väl med grannar. Frågan är ju om vänligheten och givmildheten försvinner när vi kryssat i rutan för godkännande av den nya byggnaden och skickat in dokumentet till kommunen. Kommer Stefan att hämta tillbaka stolarna och isoleringen då? Det återstår att se...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar