tisdag 27 september 2011

Lagen om alltings jävlighet

Misstankarna hade jag för ett bra tag sedan. Ett bra tag. Kanske veckor, jag minns inte. Men jag avfärdade dem. Misstankarna. Han är ju så liten, tänkte jag. Inte ens två år. Och vi har redan ett barn med särskilda behov. Jag är bara hönsig.
 En gång kom han in i mitt sovrum mitt i natten och sade att han hade ont i huvudet och att han ville ha mjölk. Jag gav honom mjölk och tänkte att det var ju lustigt, att lilleman kunde uttrycka huvudvärk. Han vet nog inte vad det är, tänkte jag.
Så jag levde vidare i tron om att allt var toppen och som vanligt. Men på torsdagen var jag nästan säker. På fredagen fyllde Vilhelm 2 år. Han fick tårta till frukost. Tårta till middag. Fick slicka skålen när jag bakade. På lördagen var vi på kalas, Vilhelms kompis Olle fyllde två. Jag tvingade i Vilhelm bulle och tårta. Han var inte så sugen. Ha lade sand i fiskdammspåsen istället för att äta innehållet. Jag åt upp hans tablettasks innehåll. Vilhelm drack och drack. Blöjorna var alltid dyngsura. Så blöta att vi fick byta byxor på honom hela tiden.
På lördagen vågade jag säga till Magnus:
- Magnus, jag tror Vilhelm har diabetes.
- Nehej då, sa Magnus. Vem får diabetes liksom. Du är bara nojig.
Jag kände mig lite löjlig. Men ändå. Det kändes så starkt. Jag VISSTE egentligen redan att han hade det. En mors intuition.
Lita alltid på den.
Därför att Vilhelm har diabetes.
Solklart och oåterkalleligt.
Min lilla nyss blivna tvååring. Min bebis.
Så nu hänger vi åter på sjukhuset. På obestämd tid.

2 kommentarer:

Evelina sa...

Du är så stark Fia, ja vad annars ska man vara om något sådant här händer, man måste. Men det är ju inte rättvist någonstans att det ska hända lilla willhelm, det är inte rättvist mot något barn, men att just NI ska drabbas av detta.
Jag är inte så påläst, men är det alltså väldigt ovanligt att barn under 2 år får diabetes? När är det vanligast att man "utvecklar" det?
Kram på dig gumman!

hjon sa...

Ja, det suger ju. Jag hoppas att det gått bra. Har ju diabetes själv och brorsan med men vi var ju sju respektive fem när vi fick det så det var ju lite enklare ändå. Har du några frågor så hör av dig.