I högan låga

Detta hände i morse:
Mamma fyller år idag. Vi skulle åka dit och fira henne lite, men framför allt skulle vi åka dit och tömma vår proppfulla bil i huset som ska vara vår bostad de närmaste tre månaderna. Förklaring: vi har sålt vår lägenhet och ska vara ute den 11/1 och vi får tillträde till den nya lägenheten någon gång i mitten av april i bästa fall. Mamma har ett litet hus som står tomt och vi kom igår hem från Sälen och ansåg att det verkade dumt att ta in all packning till lägenheten då den ändå ska transporteras vidare typ i morgon. Alltså skulle vi åka och tömma bilen i det lilla huset som ligger där mamma bor, idag.
I morse gick jag ut för att hämta Vilhelms blöjor i bilen som var proppfull med packning. Eftersom det var kallt tänkte jag att jag skulle provstarta bilen så att vi skulle vara säkra på att den startade då vi skulle åka. Provade tre gånger, men det gick inte.
Grannen stack in nosen genom dörren:
- Min bil är också helt död, jag har ringt till Assistanskåren. Du kanske också behöver deras hjälp? sa han.
- Jävla skitbil, sa jag. Nä, vi får nog hjälp av någon kompis, men tack ändå. Steg ur bilen, smällde igen dörren och låste.
Så gick jag in, tog av mig jackan och berättade för Magnus att vi har en jävla skitbil som inte klarar ett par jävla minusgrader förihelvete och hur fan ska vi göra nu?
Sen kom jag på att grannen har en stolpe med el i.
- Jag kanske kan låna den, sa jag. Ska jag gå ut och fråga om det går bra, frågade jag Magnus.
- Ja gör det.
Vår bil har nämligen startat utan problem i svinkalla Sälen mha motorvärmare.
Tur att jag gick ut. Just precis då.
När jag kommer ut ser jag att framlyktorna lyser. Och att det BOLMAR ut rök från motorhuven, eller det som är under den.
Och eftersom jag alltid handlar så klokt, genomtänkt och rationellt, så tvärstannade jag, undrade varför jag inte hade med mig mobilen så att jag kunde ringa Magnus, jo just ja, den var ju urladdad och laddaren låg någonstans underst i packningen i vår proppfulla och numer ocks rökutvecklande bil. Sedan vände jag på klacken och sprang in igen, slet upp dörren och skrek åt Magnus att bilen BRINNER, VAD SKA DU TA MED DIG FÖR ATT SLÄCKA ELDEN MED?
-Men herregud, öppnade du inte huven och hällde snö på det som brinner? Det finns ju snö ute, sa Magnus, satte på sig skorna, sprang ut, samtidigt som han ringde brandkåren.
Då skämdes jag lite, för jag var inte säker på om bilen brann, jag hade ju bara sett lite rök ju, och varför hade jag inte tänkt på snö? Tänk om brandkåren ryckte ut och bilen bara stog och pös lite? Lite rök gör väl ingen eld?
Men den brann verkligen.
När brandkåren kom slog det upp halvmeterhöga lågor genom huven och de fick bryta upp den och släcka elden. Hela Uppsala stod på vår parkering och förundrades.
Fatta.
Dessutom gick inte dörrarna att öppna. Kortslutning på något vis. Tänk om vi alla hade suttit i? Eller bara barnen? Fy fan.
Så nu har vi packning som stinker brandrök och en bil som ska till bilkyrkogården. Vi har två barn, ska vara utflyttade ur lägenheten om en vecka och den temporära bostaden ligger sk enskilt. Dvs, ingen kollektivtrafik öht, tre mil från Uppsala.
Bra tajming av bilfan att säga upp sig.
Nu ska vi köpa ny bil, igen.
Fast det är ju ganska roligt.