måndag 25 oktober 2010

Dagen då jag höll på att döda mitt eget barn... eller dagen som jag helst vill glömma... eller köp aldrig saker billigt från Tyskland.

Vi bestämde oss för att köpa en cykelvagn med barnvagnsfunktion. En sån man kan både ta som släpkärra bakom cykeln OCH med ett par enkla justeringar göra om till en dubbelbarnvagn. LYSANDE! Jag spanade genast in den dyraste på marknaden, Magnus tyckte inte att det var ett rimligt pris. Jag spanade in en enklare variant av den dyraste, samma tillverkare men, ja som sagt, lite enklare. Till halva priset. Ja, jo, den kunde nog kanske vara värd pengarna tyckte Magnus. Men vi bestämde oss för att vänta ett par månader så vi kunde spara ihop pengarna. Jag gick och kände på vagnen  hos en återförsäljare och blev övertygad om att vi valt helt rätt.
Så satt jag av en slump (eller hur) på Tradera och hittar till min förvåning en snarlik vagn, med snarlika funktioner till ett inte så snarlikt pris. Snarare en femtedel av det. Jag visade Magnus och han gick också igång på den. Det är ju alltid svårt att avgöra på en liten bild hur saker och ting känns, men den såg bra ut.
Sagt och gjort, vi lade ut min älskade syskonvagn på Blocket, den såldes på tio minuter.
Jag försökte googla på vagnen vi were about to buy, hittade INGENTING. Kanske för att det inte gick att se vad det var för märke på den, på bilden.
Jag lade ett bud, det fasta, och vann direkt. Vagnen kom fyra dagar senare.
Manualen var fyra bilder med tysk text under. Helt oklart. Ingen instruktion om hur den skulle fästas på cykeln, men vi är ju inte helt ologiska så vi löste det hela. Trodde vi.
Besvikelse nummer 1: Vagnens tyg var helt slitet och söndernött baktill och hängde ihop i en liten tråd. Jag lagade och lagade och lagade.
Det blev bra.
Besvikelse nummer 2: Vagnjäveln kom inte ut genom vår ytterdörr, inte in i hissen och inte in genom dörren till barnvagnsförrådet och inte ut genom porten. Om vi inte ställde den på högkant och bar ut /in den. Den är utrustad med hjulskydd som sticker ut 30 cm på varje sida, vilket gör vagnen alldeles för bred. För allt.

Besvikelse nummer 3: Noel är för lång för att kunna sitta upprätt om vi har regnskyddet nedfällt, och det är bra trångt där inne när båda ungarna sitter där. Tänk vinteroverallen och cykelhjälmar på det. Hmmmm.
Premiärturen, som barnvagn, gick bra och den var lätt och smidig att köra, men det var ju lögn i helvete att få in den i lokalbutiken. Magnus fick helt enkelt vänta utanför med den och ungarna medan jag gick in och handlade.
Premiärturen som cykelvagn hade jag idag. Fy fan.
Först gick det inte att spänna fast den ordentligt på cykeln. Fästanordningen var lite för stor. Skruven som skulle dra åt runt ramen på cykeln gick bara att dra åt till en viss gräns,sen snurrade den bara och spände inte.
Men den satt fast i alla fall och det finns en säkerhetslina så jag tänkte att det blir nog bra...
Som tur var blev det rött vid järnvägsövergången, Vilhelm blev hysterisk och jag beslutade mig för att han skulle få åka den vanliga barnsitsen istället. Jag lyfte över ungen och började cykla. Då fastnar vagnen i en bil som står parkerad längs gatan, pga av de där hjulskydden som sticker ut. Så vagnen flyger upp i luften, slungas tillbaka rätt in i nästa bil som står parkerad. Jag hör verkligen reporna som blir på bilarna, det skriker i mina öron. Jag tvärbromsar mitt i bilvägen, eller rättare sagt, jag blir tvungen att tvärbromsa eftersom vagnen inte rullar längre, den sitter ju fast i en bil. Hur mycket jag är sliter och drar i den så lossnar den inte. Jag blir tvungen att kliva av cykeln, ta ned stödet och lyfta upp vagnen för att få loss den och försöka dra ekipaget åt sidan. Då lossnar stödet på cykeln. Vilhelm välter rätt ned i gatan med armen i kläm under sig, barnstolen och cykeln, huvudet (med cykelhjälm på, tack gode gud för denna uppfinning) tar en jättesmäll och precis då kommer en bil bakom som får tvärbromsa och stannar ca 50 cm från Vilhelms kropp. 50 cm. Tur att det inte var halt just precis där.
Jag lyfter upp hela ekipaget på adrenalin och bär rubbet upp på trottoaren, lyfter ur min hysteriskt gråtande bebis och ber till gud att hans arm är hel, hans huvud är helt, att det inte blivit några repor på bilarna och att ingen har sett spektaklet. Då skulle jag mista vårdnaden över mina barn. Men mest av allt bad jag att gud skulle skicka tillbaka vagnen till helvetet där den kom ifrån.

Vilhelm är hel. Bilarna är repfria så vitt jag kunde bedöma.
Vagnen är inte hel. Den verkar vara gjord av papper, allt är vint, böjt och skevt, eller helt enkelt av. Gud bönhörde mig till viss del eftersom Vilhelm är ok.
Men vagnen står kvar ute på gården som ett hån. Blä.

5 kommentarer:

Evelina sa...

Men jösses lilla gumman, så hemskt så fruktansvärt. Skicka vagnen åt skogen tycker jag! Vanlig cykelvagn kanske?..Massor med kramar och ett par extra till småfjunen!

Tessan sa...

Snålheten bedrar visheten ibland...vilken tur att allt gick bra ändå.

hjon sa...

Shit! Men Noel då, gick det bra trots att vagnen blev skrot? Cykelhjälm är verkligen inte i onödan, jag har cyklat omkull utan och önskar att jag hade haft en då. Kanske skönt att vara utbildad på området ändå? Jag skulle nog suttit på akuten hela dagen trots hjälmen.

Sofia sa...

Hjon: jag kunde hjälpligt bända tillbaka det som var snett och tillknycklat med typ tankekraft, eftersom allt var gjort av skämtmaterial. Jag monterade fast det medföljande framhjulet och kunde då på något vis få vagnen att "rulla" (läs hoppa-stöta-snirkla) upp till dagis och tillbaka igen, som en vanlig, skitdålig barnvagn liksom. Jag kom 30 minuter för sent och Noel tyckte att det var skitspännande att jag hade varit med om en olycka. Jag hade i kaoset och chocktillståndet ändå lyckats ringa till dagis och berätta att jag skulle komma sent eftersom jag nästan tagit livet av Vilhelm.

hjon sa...

Ah, jag hade missat att ni skulle hämta. Trodde Noel satt kvar själv i vagnen när Vilhelm flyttade fram till barnsitsen.