Idag har vi varit lite bakis. Vi var på trevligt grillparty igår och drack mer alkohol än vi brukar. Men värt, det var det. Idag har vi köpt lite balkongpimp av Celina, Ruckelpimp och bakispimp (pizza) och varit halvsega och lite purkna. Så gick jag in på Ketchupmamman och hittade återigen ett inlägg som fick mig att dö av flabb. Hohohohohoho.
Nu ska jag samla kraft. Veckan blir Noelhektisk.
söndag 23 maj 2010
fredag 21 maj 2010
Jag vill ha en till
Vårt oglamorösa liv rullar på. Vilhelm har nu börjat vakna kl. 02.00. Alltså, jag repeterar. 02:00. Då är det, i hans lilla värld, morgon.
Jag avskyr honom då. Just precis då när han bökar och stökar och säger tittatittatittitt och mamamamamamämämämä och står och gungar på alla fyra och håller på att ramla ur sängen. Då är han det värsta jag vet.
- MenförihelveteungjävelSOV, säger jag lagom högt för att Magnus också ska vakna. Annars vaknar inte Magnus utan sover sött vidare och jag får vara vaken själv med djävulsbebisen. Och det mina vänner, är fusk. Om jag inte får sova, då får inte Magnus det heller.
Sådan är jag.
Och jag är ALLTID tröttast. Det spelar ingen roll om Magnus faktiskt går upp 02:00 och underhåller djävulen i två timmar tills han somnar igen. Då har jag legat vaken under hela den tiden och resten av natten, eftersom jag har svårt att sova om det inte är helt tyst och stilla runt mig.
Så har det varit i åtta månader nu. Jag blir arg om Magnus hävdar att han är helt slut. Han sov ju fram till 02:00. Det gjorde inte jag, eftersom jag ammade kl 21, kl 23 OCH kl 01. Han sov dessutom efter det att Vilhelm somnat om igen. Det gjorde inte jag.
Jag är tröttast. Kom inte in och klampa på mitt martyrområde.
Sedan, när jag yrseltrött druckit fyra koppar kaffe och läst morgontidningen och klockan är 05:00 och jag tittar på min helt underbara, tjocka, glada bebis som sitter och gnager på en tandborste helt nöjd och bara flinar. Då älskar jag honom över allt annat. Och vill gärna ha en till liten bebis.
Jag avskyr honom då. Just precis då när han bökar och stökar och säger tittatittatittitt och mamamamamamämämämä och står och gungar på alla fyra och håller på att ramla ur sängen. Då är han det värsta jag vet.
- MenförihelveteungjävelSOV, säger jag lagom högt för att Magnus också ska vakna. Annars vaknar inte Magnus utan sover sött vidare och jag får vara vaken själv med djävulsbebisen. Och det mina vänner, är fusk. Om jag inte får sova, då får inte Magnus det heller.
Sådan är jag.
Och jag är ALLTID tröttast. Det spelar ingen roll om Magnus faktiskt går upp 02:00 och underhåller djävulen i två timmar tills han somnar igen. Då har jag legat vaken under hela den tiden och resten av natten, eftersom jag har svårt att sova om det inte är helt tyst och stilla runt mig.
Så har det varit i åtta månader nu. Jag blir arg om Magnus hävdar att han är helt slut. Han sov ju fram till 02:00. Det gjorde inte jag, eftersom jag ammade kl 21, kl 23 OCH kl 01. Han sov dessutom efter det att Vilhelm somnat om igen. Det gjorde inte jag.
Jag är tröttast. Kom inte in och klampa på mitt martyrområde.
Sedan, när jag yrseltrött druckit fyra koppar kaffe och läst morgontidningen och klockan är 05:00 och jag tittar på min helt underbara, tjocka, glada bebis som sitter och gnager på en tandborste helt nöjd och bara flinar. Då älskar jag honom över allt annat. Och vill gärna ha en till liten bebis.
torsdag 13 maj 2010
Träben
Ibland känns världen lite väl oflexibel.
Igår skulle jag (nästan) som vanligt hämta Noel på dagis. Eftersom det var så fint väder gick jag hemifrån en kvart tidigare för att hinna strosa lugnt i solskenet. Hur det nu var så kom jag ändå fram till dagis 14.45 istället för 15.00 som är vår vanliga hämtningstid.
Jag möter Noel och hans resurs i dörren, påväg ut.
Ta inte detta fel, jag avgudar Noels resurs, hon är verkligen en gåva till oss och Noel och hon gör underverk med honom, men ibland är hon ganska stelbent.
- Jaha, kommer DU nu redan. Noel har sagt hela dagen att det skulle vara pappa som hämtade idag. Så därför har jag varit förberedd på det. Att Magnus skulle komma alltså. Kl. 15.00. Det vore ju bra om ni kunde meddela vem som kommer och när, så att man vet. Det blir så konstigt annars, när man är inställd på att Magnus ska komma och så kommer du.
Men HERREGUD. Vad är problemet?
I nio fall av tio kommer jag, kl 15. Och det vet hon.
Idag kom jag 15 minuter tidigare.
Shit.
Hela verksamheten måste ju ha blivit påverkad. Alla planer gick i stöpet, hela dagen rubbades.
Stackars dom.
Igår skulle jag (nästan) som vanligt hämta Noel på dagis. Eftersom det var så fint väder gick jag hemifrån en kvart tidigare för att hinna strosa lugnt i solskenet. Hur det nu var så kom jag ändå fram till dagis 14.45 istället för 15.00 som är vår vanliga hämtningstid.
Jag möter Noel och hans resurs i dörren, påväg ut.
Ta inte detta fel, jag avgudar Noels resurs, hon är verkligen en gåva till oss och Noel och hon gör underverk med honom, men ibland är hon ganska stelbent.
- Jaha, kommer DU nu redan. Noel har sagt hela dagen att det skulle vara pappa som hämtade idag. Så därför har jag varit förberedd på det. Att Magnus skulle komma alltså. Kl. 15.00. Det vore ju bra om ni kunde meddela vem som kommer och när, så att man vet. Det blir så konstigt annars, när man är inställd på att Magnus ska komma och så kommer du.
Men HERREGUD. Vad är problemet?
I nio fall av tio kommer jag, kl 15. Och det vet hon.
Idag kom jag 15 minuter tidigare.
Shit.
Hela verksamheten måste ju ha blivit påverkad. Alla planer gick i stöpet, hela dagen rubbades.
Stackars dom.
måndag 10 maj 2010
Ordningsvakter
Vi har precis flyttat till en lägenhet i ett fint och nybyggt område. Problemet är bara att det är rätt ont om parkeringsplatser i anslutning till huset. För två veckor sedan fick Noel ett parkeringstillstånd för funktionhindrade. Och till vår glädje finns det en parkeringsplats inne på gården som är skyltad med ett stort P och en liten rullstol under. Alltså en Parkeringsplats för funktionshindrade. Så där ställde vi oss med vår bil. Dagen efter ställde vi oss med bilen där igen, eftersom platsen var ledig. Sedan åkte vi till landet ett par dagar och när vi kom hem så var ju som tur platsen ledig igen, så då ställde vi oss där. Dagen efter det kom Magnus hem från jobbet och då var platsen ledig, så han ställde sig där. Fast han glömde lägga fram själva parkeringstillståndet i rutan så då fick vi böter (1400 kr) men det är en helt annan historia.
Sedan började det hända grejer.
När jag kom hem från dagis med Noel i högsta hugg, i torsdags, så blev jag stoppad av en man som sa lite försynt att
- Jaa, du vet att det där är en plats för handikappade va?
- Jo, jag vet sa jag och nickade menande åt Noels ortoser och det faktum att jag faktiskt bar honom.
Jo, min son här han har en CP-skada och vi har tillstånd.
- Jaaa, men det är lite gnälligt om platsen och jag vill inte vara elak. Tänkte bara varna er så att ni inte får böter och så. Jag har själv använt platsen någon gång när jag lastat i och ur saker men det var inte så populärt. Och ni bor väl i HSB? Då tillhör inte ens platsen er förening.
Ingenstans framgår det att platsen skulle tillhöra någon. Men den ligger i anslutning till ett hus som tillhör grannföreningen. Ca tio meter från ett hus i "vår" förening.
- Jaja, log jag. Men jag har som sagt tillstånd eftersom jag har ett funktionshindrat barn, som du ju ser.
- Ja, he, ta inte illa upp, jag ville bara säga att det är som sagt lite gnälligt om platsen.
Samma kväll tar jag Vilhelm i nypan och går ned till bilen för att åka till ett stort byggvaruhus.
Då blir jag hejdad av en kärringjävel i fin kappa och fint smink och fin portfölj, precis innan jag ska sätta mig i bilen.
- Hörrödu, du bor i HSB va? Den där platsen är till för besökande till vår förening. Det är inte meningen att ni ska stå och ta upp den dygnet runt.
- Det har jag väl inte gjort heller, sa jag. Men jag har pratat med vår förvaltare och i väntan på en parkeringsplats på framsidan av vårt hus, så är bästa lösningen att vi står här, om platsen är ledig. Eftersom vi har ett funktionshindrat barn och det inte är planerat för några fler platser för funktionshindrade. Vi har tillstånd. Och platsen har ju varit ledig.
- Ja, men det är inte meningen att ni ska stå där dygnet runt. Tänk om vi får funktionshindrade gäster och ni står där. Vad ska vi göra då?
- Ja ni kanske kan kontakta oss, så kan vi flytta på bilen?
Vid det här laget har Vilhelm tröttnat och skriker som en gris.
- Jaha, och hur ska vi få tag på er då?
- Jag kan lägga telefonnumret i rutan, så är det bara att ringa.
- Ahmäh, det ska vi väl inte behöva göra heller?
- Hur tycker du att jag ska göra då, undrade jag?
- Ja, du får väl åka fram till porten och packa ur och sedan åka och leta parkering, precis som vi andra gör.
Nu står det även en gammal tant och gubbe bakom kärringjäveln och de nickar instämmande.
- Du menar alltså att jag ska packa in min treåriga, CP-skadade och autistiske son i lägenheten, lämna honom där ensam medan jag letar efter en parkering?
Vilhelm skriker nu så de döda vaknar
- Ja. Eller ja, du kanske kan ta med en barnvagn i bilen och ta honom i den.
- Ja, eller så väntar jag till nästa vecka när han får sin utprovade rullstol så kan jag ta honom i den.
Tystnad.
Tystnad.
- Ja, för vi ska inte behöva bli drabbade om det är så att vi får gäster som är handikappade och ni står där och tar upp VÅR plats. Det är nämligen VÅR förenings plats för gäster. Inte HSB:s.
Men jag ska bli drabbad varje dag för att jag råkar bo i område med skithögar, som inte verkar ha någon form av empati i kroppen alls och som aldrig har råkat ut för omaket med ett funktionshindrat barn. Det är ju för fan inte för att det är roligt som vi har ett PARKERINGSTILLSTÅND FÖR FUNKTIONSHINDRADE, idiot. Utan för att vi behöver just de platserna som är avsedda för funktionhindrade, för att underlätta vår vardag en smula. Dumjävel.
Och på tal om skitnödiga ordningsvakter i bostadssområden.
Sedan började det hända grejer.
När jag kom hem från dagis med Noel i högsta hugg, i torsdags, så blev jag stoppad av en man som sa lite försynt att
- Jaa, du vet att det där är en plats för handikappade va?
- Jo, jag vet sa jag och nickade menande åt Noels ortoser och det faktum att jag faktiskt bar honom.
Jo, min son här han har en CP-skada och vi har tillstånd.
- Jaaa, men det är lite gnälligt om platsen och jag vill inte vara elak. Tänkte bara varna er så att ni inte får böter och så. Jag har själv använt platsen någon gång när jag lastat i och ur saker men det var inte så populärt. Och ni bor väl i HSB? Då tillhör inte ens platsen er förening.
Ingenstans framgår det att platsen skulle tillhöra någon. Men den ligger i anslutning till ett hus som tillhör grannföreningen. Ca tio meter från ett hus i "vår" förening.
- Jaja, log jag. Men jag har som sagt tillstånd eftersom jag har ett funktionshindrat barn, som du ju ser.
- Ja, he, ta inte illa upp, jag ville bara säga att det är som sagt lite gnälligt om platsen.
Samma kväll tar jag Vilhelm i nypan och går ned till bilen för att åka till ett stort byggvaruhus.
Då blir jag hejdad av en kärringjävel i fin kappa och fint smink och fin portfölj, precis innan jag ska sätta mig i bilen.
- Hörrödu, du bor i HSB va? Den där platsen är till för besökande till vår förening. Det är inte meningen att ni ska stå och ta upp den dygnet runt.
- Det har jag väl inte gjort heller, sa jag. Men jag har pratat med vår förvaltare och i väntan på en parkeringsplats på framsidan av vårt hus, så är bästa lösningen att vi står här, om platsen är ledig. Eftersom vi har ett funktionshindrat barn och det inte är planerat för några fler platser för funktionshindrade. Vi har tillstånd. Och platsen har ju varit ledig.
- Ja, men det är inte meningen att ni ska stå där dygnet runt. Tänk om vi får funktionshindrade gäster och ni står där. Vad ska vi göra då?
- Ja ni kanske kan kontakta oss, så kan vi flytta på bilen?
Vid det här laget har Vilhelm tröttnat och skriker som en gris.
- Jaha, och hur ska vi få tag på er då?
- Jag kan lägga telefonnumret i rutan, så är det bara att ringa.
- Ahmäh, det ska vi väl inte behöva göra heller?
- Hur tycker du att jag ska göra då, undrade jag?
- Ja, du får väl åka fram till porten och packa ur och sedan åka och leta parkering, precis som vi andra gör.
Nu står det även en gammal tant och gubbe bakom kärringjäveln och de nickar instämmande.
- Du menar alltså att jag ska packa in min treåriga, CP-skadade och autistiske son i lägenheten, lämna honom där ensam medan jag letar efter en parkering?
Vilhelm skriker nu så de döda vaknar
- Ja. Eller ja, du kanske kan ta med en barnvagn i bilen och ta honom i den.
- Ja, eller så väntar jag till nästa vecka när han får sin utprovade rullstol så kan jag ta honom i den.
Tystnad.
Tystnad.
- Ja, för vi ska inte behöva bli drabbade om det är så att vi får gäster som är handikappade och ni står där och tar upp VÅR plats. Det är nämligen VÅR förenings plats för gäster. Inte HSB:s.
Men jag ska bli drabbad varje dag för att jag råkar bo i område med skithögar, som inte verkar ha någon form av empati i kroppen alls och som aldrig har råkat ut för omaket med ett funktionshindrat barn. Det är ju för fan inte för att det är roligt som vi har ett PARKERINGSTILLSTÅND FÖR FUNKTIONSHINDRADE, idiot. Utan för att vi behöver just de platserna som är avsedda för funktionhindrade, för att underlätta vår vardag en smula. Dumjävel.
Och på tal om skitnödiga ordningsvakter i bostadssområden.
Mina barn
Jag orkar inte skriva. Men vi har varit på landet. Och det har som vanligt varit toppen. Alla borde få ha ett eget lantställe. Här kommer lite bilder på mina bästa.
Min krulltott
Min hårlöse, men glade
Min badpojke
min butterkaka
Min krulltott 
min butterkakasöndag 2 maj 2010
Valborg i bilder
Pojkarna kollar på brasan. På behörigt avstånd. Noel gillar inte eld.
Näääråå. Noel ville inte ha solhatt på kvällen.
Bra helg. Noel har övat sin gångförmåga på diverse underlag. Med varierat resultat. Magnus har börjat färdigställa småfix, sånt som är föööör tråkigt men som måste göras. Taklister i badrummet. Måla en innerdörr. Dörrfoder på plats. Våningsängen färdig sånär som på färgsättning.
Jag drack mest vin och pussade på mina bebisar. Och lusthuset ja. Det blev bra. Om några år ska vi måla även där. Furupanel bort. Men det får som sagt vänta ett slag. Först nytt tak på själva huset.
Idag hann vi även fika och leka med fina människor med fina barn.
Sen köpte vi kallingar och trosor.
Ni ska jag sova. God natt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)