Sårbart

Vi ska fira jul hemma i år. Alltså, vi ska ha gäster hemma hos oss. Alltså, våra släktingar kommer hit och firar jul. Vilket betyder en del förberedelser. Som tur är, är en av släktingarna köksfascist och vill helst göra all mat själv. Så att det blir rätt liksom. Och det är inte jag denna gång.
Så julskinka, prinskorv, köttbullar och fan och hans moster skulle alltså strykas från att-göra-listan. Toppen! Jag behöver bara fixa rödkål och sprit. Julstress, vad är det?

Jo, det är när han som ska fixa allt får vinterkräksjukan dagen innan julafton.
Så nu måste jag ner i hysterin på stan och köpa prinskorv, julskinka, köttbullar och fan och hans moster. Det kan bli så att köttisarna inte blir hemmarullade i år. Katastrof.
Man ska aldrig lita på andra. Det är bättre att ta på sig allt själv från början. Så slipper man julstressa.
God jul på er.

Trippel

-Noel har lite feber och är lite trött, sa hans resurs på dagis i onsdags.
Fan, fan, fan.
Han har varit frisk i tre veckor i sträck snart, sover som en gud och allt är bara toppen. Så har inte läget varit sedan dagisstart.
Så vi laddade inför en sömnlös onsdag-och (möjligen) torsdagnatt. Vi fick både onsdag, torsdag, fredag och lördag. Man mår sådär efter fyra nätters vak. Och man är så vänlig, lugn och svårretlig.
Efter en halvtimmes nonsens från sjukvårdsrådgivningen som vanligt, åkte vi till akuten.
Där vi ganska direkt fick hjälp trots en skock väntande människor i väntrummet.
Noel har lunginflammation, öroninflammation och förkylningsastma. Som om det inte skulle räcka med lite prematuritet, cp och ljumskbråck.
Så vi kom hem med en hel kasse mediciner och lite lättare plånbok.
Jag är helt övertygad om att jag snart kommer vinna 10 miljoner på triss. Eller ärva någon gammal glömd och avlägsen släktning.
För att upphävas lite.

...och inte så bra mamma...

....som lämnade min son förtidigt på dagis (15 min) och hämtade honom försent (30 min). Han blir inte ens glad när jag kommer och hämtar honom längre. Han vet nämligen inte att jag ÄR hans mamma. Han tror att dagis är mamma/hemma. Inte så konstigt. Det skulle jag också tro om jag spenderade 10 timmar på samma ställe, varje vardag. Eller, jag skulle i alla fall undra. Det är kanske därför han inte ännu säger mamma och pappa till oss. För att han inte riktigt vet om vi verkligen är det.

Världens bästa mamma

Jag träffade en kompis idag, vi käkade lunch och pratade och avslutade med lite julklappsinköp.
Hon är singel efter att ha brejkat med sin sambo efter 5 års förhållande, i somras. Hon är 32 år och ganska sugen på barn. Trots att hon har träffat Noel. Trots att hennes bror har fyra (eller var det fem?) ohängda och tydligen skitjobbiga ungar. Men den biologiska klockan tickar.
I vilket fall så berättade jag om min hektiska helg; jo förstår du, först i fredags hade vi hemma-hos-middag hos vänner, i lördags åkte vi till Skansens julmarknad och på eftermiddagen åkte vi till Fyrishov och badade på äventyrsbadet.
- Shit, sa hon. Är du en Duracellkanin eller? Måste man vara sådär aktiv när man har fått barn, då kan jag lika gärna ge upp den tanken. Jag har fullt upp med mig själv.
Aktiv?
Jag som bara gör en bråkdel med min son av vad andra mammor jag känner gör.
Fan vad bra att ha barnfria singelkompisar. Då känner man sig som värsta bullmamman.