Utmanande

Jag har blivit utmanad. Av Nina. Jag måste av princip anta utmaningen.

Följande gäller alltså;

"De regler som gäller är: Länka till den person som har utmanat dig och glöm inte att lägga in dessa regler i inlägget. Berätta sju saker om dig själv, både alldagliga och oväntade. Utmana sju personer i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till deras sidor. Låt dessa personer få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar på deras bloggar."

1. Jag har ett unibrow. Alltså att båda mina ögonbryn växer ihop till ett enda långt om jag inte trimmar. Typ 2 ggr om dagen. Jag är superhårig överallt, mustasch och hela skiten.

2. Jag älskar skvallertidningar. Ju smaskigare desto bättre. Därför vinner jag alltid TP nöjesedition, som vi har hemma. Nu har jag tyvärr legat av mig lite, är inte helt uppdaterad om vem som ligger med vem och vilken kille ensam mamma söker- Anette verkligen valde.

3. Jag är ett STORT Leonardo DiCaprio-fan. Jag älskar allt han gör, kan se hans filmer om och om igen. Jag älskar Leo. I ett annat liv är jag helt övertygad om att han och jag kommer att gifta oss.

4. Jag gillar sån där mat som alla andra kräks av. Isterband, pölsa, kroppkakor, you name it. Jag är husmanskostens drottning. Men lever, oavsett form, kommer inte in i min mun.

5. Jag är ruskigt slarvig och äcklig. Jag ger bara sken av att jag inte är det. Min mamma kallar mig för en sanitär olägenhet. Jag hade t. ex. aldrig lust eller ork eller något att gå ut med soporna när jag precis hade flyttat hemifrån, så jag slängde ut dem på balkongen. Mitt i sommaren. Mums. Jag har blivit bättre, nu städar jag ibland och skäller på Magnus om han stökar till. Men egentligen är det jag som är den lortiga av oss.

6. Jag är barnsligt förtjust i gamla tanter och farbröder. Det var därför jag blev sjuksköterska. För att kunna ta hand om alla gulliga sådana. Den äldre generationen rules!

7. Jag är mycket egoistisk. Ofta, men inte alltid. Jag månar alltid om mina nära och kära, men det gör jag nog för min egen skull. Jag gillar att få cred.

Jag har inte så många kompisar som bloggar, så jag vet inte riktigt vilka jag ska utmana...
Evelina är ju självklar, Celina kanske och hennes Martin. Sedan naturligtvis Henrik om han är intresserad och Linda. Thats all.
Fan, varför är det så få som bloggar?

Otid

Jag försöker övertyga min chef om att jag behöver en kollega. Jag bad henne kolla på mina övertidstimmar för november. Jag har kommit upp i 32 timmar. Redan. Och då har jag inte ens hunnit hälften av det jag borde göra.
I hope she gets it.
Det är bland annat därför jag inte uppdaterat bloggen. Jag har nämligen jobbat på min lediga tid. Sedan har jag lyckats klämma in sista delkursen i teckenspråk, gjort en enkät om handhygien till min kurs på universitetet, haft sex en gång, sovit lite, umgåtts med min son, gjort en liten önskad almanacka med Noel till farmor och mormor, ätit tacos med goda vänner, läst några andra bloggar som jag gillar, fixat punka på bilen och kramat min sambo några gånger.

Jag har inte städat lägenheten, tvättat kläder, pratat med någon kompis i telefon, uppdaterat bloggen, köpt något på blocket eller hängt på hemnet, sånt som jag annars brukar ha tid med.

Nu ska jag tvätta barnvagnsklädseln som någon hjärtligt sinnad katt har kissat på.
Sedan ska jag (läs Magnus) byta det punkterade däcket.
Tur iaf att man inte är bakis. Då hade man även haft lite ångest, on top of everything.

Uppskjuten sjukskrivning

Jag drog på mig en väldigt elak bacill FÖRRA torsdagen. Halsen svider och river, hostan håller mig vaken om nätterna och snoret gör att jag bara kan andas som en fisk på land. Dessvärre är det svårt, för att inte säga omöjligt, för mig att vara hemma från jobbet. Så jag har efter sömnlösa, hostnätter släpat mig till jobbet dag ut och dag in, med snoret rinnande och rösten i avtagande. Naturligtvis blir jag ju aldrig frisk om jag inte stannar hemma och vilar upp mig. Så igår jobbade jag över tre timmar för att styra upp, planera och delegera saker för att underlätta min frånvaro idag. Så idag är jag hemma.
Efter en och en halv vecka av sjukma. Ni kan tänka er vad fint det är i lägenheten när barnet röjer varje kväll, när mamman och pappan inte ens orkar laga mat utan köper färdig sådan och låter bli att bry sig om att plocka undan och hålla ordning i hemmet.
Nä, jag tror inte ni kan föreställa er. Så här kommer lite bilder.






Det kanske inte ser så farligt ut på bilderna men KAMERAN LJUGER.
Det kommer att ta tusen år att städa.
Jag får vara sjuk en annan gång.

Bajs

Vi har börjat en teckenspråkskurs, jag och min sambo. Ifall det visar sig att Noel inte kommer kunna lära sig prata.
Magnus och jag är väldigt vuxna, mogna och föräldralika. Vi fnissar åt tecknet för bajsa, tecknet för trosor och kalsonger och idag garvade vi åt att hunden ville ligga med Alfons Åberg i sängen (det var alltså en JÄTTEBRA sång som vi sjöng på slutet idag som handlade om det).
Här är tecknet för bajsa. Hihi.

Obakis

Höjden av tråkma är när man tvingas stanna hemma från den årliga höstfesten, som man sett fram emot sedan augusti, bara för att man lyckats slicka i sig lite dagisbaciller och blivit i det närmaste dödssjuk på kuppen.
Höjden av lycka lär ju vara i morgon, när jag vaknar pigg och fräsch som en nyponros, medan Magnus måste tampas med sviterna av kvällens flickvänsfria (läs: men Magnus ska du verkligen dricka mer?) festande.
Då kommer jag att må.

Äntligen

Min son är ju lite trög i starten eftersom han är född alldeles förtidigt, han har hamnat på efterkälken liksom. Så nu först har han lärt sig en så banal grej som att klappa händerna, typ ett år efter sina jämnåriga. Men mamma är stolt som en tupp.