Favorit i repris

Avdelning 96 på Akademiska sjukhuset. Min adress den närmaste tiden. Mitt andra hem.
Anledning: En slapp livmodertapp. Igen.

Jag är nu i v.23. Jag har gått 22 fulla veckor. Bebisarna har en liiiiten chans att klara sig, om de skulle födas nu. Jag har fått första injektionen kortison för att skynda på deras lungmognad. Man får två.

Min tapp är 13 mm lång. Den borde vara 40-50.
Men jag är inte orolig. Det var ju exakt samma sak med Vilhelm och han stannade ändå kvar i hela 40 veckor.
Men här ligger jag. Igen. Hård sjukhussäng. God sjukhusmat. Hockey på TV.
Idag är det den 11 maj. Bebisarna beräknas komma den 14 september.
Fyra månader.
Det går fort.

På tillfälligt besök?

Inser att det var en evighet sedan jag skrev något. Jag har haft annat för mig helt enkelt. Till exempel nedanstående

1. Vi gifte oss
2. Jag blev med ett aktiebolag till (eller egentligen två, så nu har jag tre. Men det handlar om ett moderbolag och två dotterbolag. Så egentligen kanske man kan säga att jag blivit med en koncern? Och jag har givetvis en kompanjon. Som är ekonomiskt begåvad och utbildad. Annars hade det kunnat gå hur som helst.)

3. Vi blev gravida
Det visade sig att vi väntar tvillingar
Två flickor.
Det kommer bli många barn.
Vi behöver: större bil, större boende, större tålamod.


Däremellan har det varit jul, nyår och påsk.
Barnen har varit sjuka. Sjuka, sjuka, sjuka. Som sig bör under vinterhalvåret.
Vilhelms diabetes är numer ett helt naturligt inslag i våra liv.
Noels autismdiagnos ifrågasätts av hans psykolog på barnhabiliteringen. Hon menar på att han inte riktigt uppfyller kriterierna för diagnosen. Hon vill gärna gå igenom den utredning som föregick diagnosställandet. Så diagnosen kanske är felaktig.


Tvillingarna är beräknade till den 14 september.
Vi räknar med att de kommer tidigare.
Vi räknar med många veckors sjukhusvistelse.

Vi tycker ändå att vi är rätt coola.
Tvillingar, det är rätt unikt!

Det ska bli kul.