Idag känner jag att jag har tid med lite blogg. För första gången på sisådar sju månader. Heja!
Jag har gått och blivit med en till bebis.
Fast inte en sådan där söt, tjock, hungrig tingest som pressats fram ur ett underliv. Nej, jag har startat ett eget litet företag. Ett aktiebolag.
Numer måste jag räkna mig till den där skaran vuxna som är just det: vuxna.
Mitt företag står och faller med mig, (nä, inte riktigt eftersom jag har en kompanjon och sex anställda) men jag ansvarar för budget, redovisning, inköp, anställningar, avtal, schemaläggning, kvalitetssäkring, rutiner, brandskydd, systematiskt arbetsmiljöarbete och en miljard andra saker som jag inte kommer på just nu. Jag fattar det inte riktigt själv. Och det går dessutom bra. Heja!
Noel, min bästis, han blir bara bättre och bättre på allt. Han kan leka, han kan nästan springa, han har en egen specialcykel som gör att han kan cykla, han kan räkna, han kan rida och mycket mycket mer som jag inte kommer på just nu. Heja Noel!
Vilhelm. Han kan äntligen sova. I alla fall till 05.00. Sedan kan han reta gallfeber på sina föräldrar, han kan sova med både en lyftkran och en grävmaskin samtidigt, han kan hälla ut obegränsat med mjölk på golvet på pin kiv, han kan peta sig i näsan, han kan räkna från fem till noll, baklänges alltså och han kan också vara den absolut sötaste lilla tvååring som skapats. Heja!
Magnus, han bygger om Rucklet. Det finns nog ingenting han inte kan. Han är nästintill komplett (förutom att han envisas med att ha ful gubbkeps på sig dygnet runt) och jag älskar honom fortfarande. Heja!
Snart tror jag att vi tar och gifter oss också.
Ja, så får det bli.
